SS UM vill man ge kraft och uttryck åt sina ord måste man peppra dem med eder, eljest har man ej gehör med sig, det är säkert... När det är som kallast heter det ju, att man skall gå sig varm, eiler hur?... tänk, hvad det då skall vara att i en allt förtärande solhetta stå och skrika sig hes, eller också marchera, tills man är färdig att förgåg. Jag gör mig sjuk nästa år, om jag lefver, det är säkert. — Kapten Berglund tycks ej vara belåten med militär-lifvet — hvarför följde ej kapten sin fars exempel och blef prest? frågade moster. — Jag prest! — nej då — men nog kommer jag ibåg, en såden affälling jag ansågs vara, just för att jag ej ville bli prest — i min barndom skulle nemligen alla prestsöner bli prester; fanns det någon bondson med hufvud hette det: han ska lära läsa och bli prest — nu deremot bli såväl prestsom bondsöner militärer, det ser man ganska ofta, vi ha ett par af de seistnämde på regementet — den ene duger ingenting till, men den andre deremot är en sakramenskad dugtig pojke, eller hur, Egnoll — hvad säger du om unge Mattsson, är det ej en galant gosse, hva? — Jo, det måste medgifvas — måtte han bara inte bli bortskämd — nog gör du hvad du kan i den vägen, det är säkert! Kaptenen blef ond och tyckte ej om beskyllningen, — Jaså, för att jag tar hand om en stac