Andra punkten i motionen var egentligen
den, hvarom tvistades. A motionärernas och
deras meninogsvänners sidå framhölls, hvad som
ock var kärnan i denna punkt, att svenska
folket borde hafva ett större inflytande på
kyrkomötets sammansättning än nu är det
medgifvet. Det är nemligen af allra största
vigt att såväl församlingsläraren som om-
budet inom den kyrkligt lagstiftande försam-
lingen uppbäres af förtroende och tillgifven
het, ty derförutan kan han i sitt vigtiga
kall ingeating uträtta. Å andra sidan höll man
fast vid församlingsbegreppeö, tom medgifver
stort utrymme åt lärareståndet, på hvilken
princip nuvarande kyrkomötosförordning äf-
venledes blifvit byggd, då den bestämmer att
läroståndet och församlingarne skola i kyrko
mötet vara ropresenterade af lika antal leda-
möter. Antoges motionärernas förslag, skulle
presterskapets ropresentationsrätt i väsentlig
mån minskas, Anser man ej presterskapet på
ett värdigt sätt kunna välja sina egna repre-
sentanter, då bör man visserligen icke genom
sådana halfmesyrer, som den nu föreslagna,
minska dess makt, utan helt enkelt afskaffa
detsamma. Men till en sådan åtgärd äro vi
väl ännu icke beredda, anmärkte hr Kolmodin.
Dessutom anfördes från denna sida, att det
vore föga grannlaga af riksdagen att taga ett
iaitiativ i denna riktning, så länge ej allmänna
meningen mer stadgat sig angående behofvet
af ändringen än hittills visat sig vara fallet.
Kyrkomötesförordvingen har dessutom endast
en gång blifvit tillämpad, i följd hvaraf man
ej har någon mer omfattande erfarenhet af
huru hon kan verka. Emellertid kan man
säga, att ingentiog hittills förekommit, som
påkallar den ändring, hvilken nu blifvit före-
slagen,
Hr Sven Nilsson i Efveröd formulerade för-
slag till skrifvelse, hvari hos regeringen en
framställning gjordes om sådan ändring af för-
ordningen, som motionen angåfve, och anhöll
att kammaren måtte godkänna detsamma.
Enahanda yrkande gjordes af htr Gustaf Johns-
son, P. Olsson från Helsingborg, Jonas An-
dersson, Nils Pettersson i Runtorp, Westerdal,
C. A. Larsson, Förnfelt och O. B. Olsson.
Hi Kolmodin, som gillade första, tredje och
fjerde punkterna i motionärernas förslag, den
första isynnerhet, emedan! kyrkomötets nuvas
rande fåtalighet ger det mera egenskapen af
af att vara en stor komit6 än en lagstiftande
församling, som handlar på ett helt folks
vägnar, formulerade ett annat skrifvelseförslag,
hvilket sålunda uttryckte önskningar om de
ändringar hen ansåg nödvändiga. Detta för-
slag understöddes af hr Lyth.
Deremot påyrkades bifall till utskottets af-
slag af hr Å. W. Staaff, med hvilken hr
Nybleus instämde, samt af hr Carlen, som
egentligen af grannlagenhet mot kyrkomötet,
det han önskade sjelft måtte få taga initiativet
till sitt reformerande, var obenägen att gå
motionärernas önskan till mötes. I afseende
på motionärernas andra punkt hyste han dess.
utom den farhågan, att den skulle, åtminstone
i vissa trakter, lemna öppet spelrum för parti-
intriger, och det skulle lätt kunna hända att
evargeliska fosterlandsstiftelsen, som har ett
så väl organiseradt och disciplineradt kolpor-
törsväsende och 3ålunda oräkneliga kanaler
och organer för sina Syftens befrämjande, på
många håll skulle diktera valen. Denna far-
håga gaf hr OC. A. Larsson anledning förklara,
att vore det fråga om att gifva dagdrifvare
och qvinnor och barn rätt att förrätta val till
kyrkomötet, då kunde man frukta att stiftel
sen kunde få sin hand med i spelet, men så
länge dessa val skola förrättas af förståndigt
folk inom försämlingårne, har man ingenting i
den vägen att frukta,
Utgången blef, etter dubbla voteringar, att
utskottets afilag segrade med 93 röster mot
70, som understisaåe hr Sven Nilssons förslag,
I första kammaren vär diskussionen om
denna fråga på långt när ej så liflig som i
medkammaren. Mot utskottet uppträdde hrr
v. Geyer, Larsson och Odencrantz, För ut-
skottets afstyrkande hemställan talade hrr ov.
Gegerfelt, Carlson och Bergstedt, hvilken sist-
nämde talare visserligen gillade hufvudsyftet
i motionerna, men ansåg, att initiativet till
förändring i kyrkomötesförordningen bör utgå
från kyrkomötet sjelfe. Utan votering biföll
kammaren utskottets förslag.
Ändringar i gällande legostadga.
Lagutskottet hade; såsom bekant, förordat
skärpning af straff för ur tjensten afviket
tjenstehjon. Till utskottets förslag hade grefvö
å J. O. Mörner fogat en reservation, till-
styrkande tillägg till legostadgan i den syfe
ning, att man ej skulle ega i arbete antaga
person, som icke måd prestbevis, orlofssedel,
ä-betsbetyg eller at två trövärdige män utgif-
Vet intyg visade, att han ej vari annans tjenst
antagen, vid äfventyr, derest personen befun-
nes vara lagstadd tjenare, af böter från 5 till
100 rdr och skyldighet att skadan ersätta. I
denna reservation hade iöstämt hrr frih, Nor-
denfalk, Sven Nilssoni Efveröd, Lars Pehrs
son i Hjulsta, M. Jonsson, C.-4, Larsson,
N. Petersson och Westerdahl.
Vid frågans behandling i första kammaren
talade för bifall till mwtskottets förslag hrr
Faxe, Hasselrot ood gretve A. Mörner, hvar-
emot återremiss yrkades, förutom, naturligtvis,
af grefve J. O. Mörner och frib, Nordenfak,
af her Tornerhjelm, Odelberg, Nordström
och grefve C: G. Mörner, Återremiss blef
ock kammarens beslut.
I åndra kammaren gaf denna fråga anled-
ning till en ganska låogvarig debatt, under
hvilken de flesta talarne beskärmade sig öfver
tjonstefolkets tilltagande olater och svekfull-
het, De medgåfvo sig visserligen önska arbe-
taren allt godt och vara måiöa om hans bästa,
men de ville å andra sidan hafva något band
på honom, så att han uppfyller ingångna för-
bindelser. De ansågo att en undantagslag-
stiftniog för sådant fall vore nödig, till skydd
för arbetsgifvarnes rätt. Det, som nu blifvit
föreslaget af utskottet, ansågs af dessa talare
ej tillräckligt strängt, utan ville de ha bestäm-
melsen skärpt med det förslag, som innefat
tades i hr Mörners här ofvan omförmälda ro
servation, och yrkade i följd deraf att frågan
måtte till utskottet återremitteras för att få
förslaget satt i lagstill I detta syfte talade
her LD. J. Svensson, C. A, Larsson, Nils
Petterssön i Runtorn. Åke And.råson. Jonas