dertill, resa till stället för att i sina ögon få
vittnen derom.
Förhållandet är att i en engelsk by, vid
namn Turville, som ligger inklämd bland de
kullar, hvilka bilda liksom en krans omkring
Buckinghamshire, skall finnas ett barn — en
flicka omkring 14 år gammal — som legat i
sina föräldrars, ett fattigt bondfolks, hus i
medvetslöst tillstånd eller i ett slags döds-
sömn, i en tid af mer än två är.
Ryktet om denna långa sömn har nyligen
kommit till London, och tidmingarne skyn
dade naturligtvis genast att sända korre-
spondenter till Turvi!le. Då de stora
svenska tidningarne ännu icke hunnit att sända
sina speciela brefskrifvare till platsen, till-
låta vi oss, efter en dansk kollega, redogöra
för en rapport, som en engelsk tidnings med-
arbetare aflemnat om sitt besök hos den sof-
vande flickan,
Sedan han efter något besvär påträffat den
lilla klungan af byns tarfliga bostäder vid foten
af de imponerande höjderna, skyndade han na-
turligtvis närmaste vägen till målet. Han an-
märker uttryckligt att hela byn ingifver in-
trycket at fattigdom samt attinvånarne, hvilka
lefva af åkerbruk, med nöd draga sig fram;
detta, anmärker han, är icke oväsentligt för
bedömande af denna sak, emedan all tanke på
humbug och bedrägeri försvinner i denna om-
gifning. (?)
På värdshuset fick han af värdinnan full-
ständig upplysning om flickan med dödssöm-
nen, och hon erbjöd sig att visa honom till
huset, hvilket liksom de öfriga bostäderna ut-
gjordes af en gammaldags byggnad med små
fönster. Dörren var stängd. Värdshusvärdin-
nan bultade på och ropade: fru Trilling,
här är en herre, som gerna vill se er lilla
flicka,
Modren visade sig ögonblickligt. Hon väekte
alldeles icke föreställningen om att hon hade
väntat besök eller att hon på något sätt hade
arrangerat en föreställnipg, ty hon kom di-
rekt från tvättbunken och torkade de våta
armarne med förklädet. Korrespondenten be-
rättade henne att han rest från London för
att se hennes dotter, och då hon på sina frå-
gor blef upplyst om att han icke var läkare,
visade hon tecken till bedragen väntan, Hon
mottog honom emellertid mycket vänligt, och
utan att uppehålla honom en enda minut, in-
förde hon honom i rummet der flickan låg.
Rummet var stort, lågt och derför ej sär-
deles ljust, men luften var frisk, Vid hvar-
dera ändan af rummet stod en snygg bädd,
och under det qvinnan gick fram till den ena
af dem, yttrade Hon: Här är hon, den lilla
stackaren,
Korrespondenten hade beredt sig på att få
se en obygglig syn, men när modren vikit un-
dan täcket, upptäckte han hufvudet af en liten
flicka, som fullkomligt såg ut att vara vid den
uppgifoa åldern, Hon hade ett tjockt, mörke
bränt hår, hvilket bar spår af att hafva blif:
vit -klippt af en oöfvad hand, och då korre-
spondenten gjorde ön anmärkning derom, för:
klarade modren, att flere besökande, som kom
mit för att se det stackars barnet, afklippt
en lock till minne af underverket, men att
hon ej vidare ville tillåta något sådant, Flic-
kans ansigte var ingalunda skelettartadt;
kinderna voro fylliga och hade en lätt röd
färgton; de tunna läpparne hade också en röd
färg; ögonen voro tillslutna, som om hon sof
lugnat och godt. Korrespondenten upplyfte
hennes ena ögonlock-och berörde ögongloben
med fingret, mon icke ens den svagaste rö-
relse eller nervryckning kunde förmärkas. Hon
låg på-ett naturligt, otvunget sätt på venstra
sidan och hvilade kinden i den öppna banden,
Hon brukade alltid ligga så innan hon blef
sjuk, anmärkte modren, och jag plägade all
tid lägga hennes hand på detta sätt, då hon
sålunda syntes njuta bästa hvilan.
Den andra handen var varm och fuktig, och
fingrarne voro så långt ifrån stela, att de med
största lätthet kunde rätas och krökas. Det
var ej någon utmagrad hand, och hennes öfriga
lemmar erinrade icke heller om ett skelett,
men sjelfva kroppen var mager. Köttet var
mjukt och löst, och hennes fötter hade nästan
alltid varit så kalla, att man alltid måste vara
beredd på att använda varma -krus, -aär gnid-
ning öch likartade medel ej kundö framkalla
någon värme i dem. Hennes andedrägt var
så svag, att det var nästan omöjligt att märka
den, äfven om man lade kinden till hennes
mun. Och när man lade handen på. hennes
hierta, kunde man endast iakttaga den aldra
svagaste- rörelse.
Ealigt modrens utsago, som naturligtvis icke
styrktos af något ytterligare bevis, skall denna
tilldragelso icke vara första exemplet på döds-
sömn inom Trillingska familjon. Flickans fa-
der skall hafva legat tre veckor och en hen-
nes farbroder sex månader och en vecka i en lik-
nande dvala, Till Bitt elfte år hade den nu
sofvande flickan, Anne Trilling, varit fullkom-
ligt rask och kry, men så drabbades hon af
en. halssjukdom, som höll henne i sjutton
veckor på sjukhuset. Då hon derifrån ut-
skrefs, var hon långt ifrån trisk, mon läkarne
förklarade att det ej var något vidare att göra
med henne. Det var en tisdag hon utskrefs
från sjukhuset och blef på en dålig väg hem-
forslad i en gammal kärra, som väl var i stånd
till att skaka sönder en starkare menniskas
nerver. Omedelbart efter det hon hemkom:
mit, fick hon flera krampanfall och blef efter
hvarje anfall mer och mer dåsig. Detta fort
for till tisdagen den 29 mars 1871, då hon
plötsligt återfick fullt medvetande och omta-
lade för modren hur mycket hon led och til-
lada att hon änskada få dä. MDarnå fölida nva