dertill, resa till stället för att i sina ögon få vittnen derom. Förhållandet är att i en engelsk by, vid namn Turville, som ligger inklämd bland de kullar, hvilka bilda liksom en krans omkring Buckinghamshire, skall finnas ett barn — en flicka omkring 14 år gammal — som legat i sina föräldrars, ett fattigt bondfolks, hus i medvetslöst tillstånd eller i ett slags dödssömn, i en tid af mer än två är. Ryktet om denna långa sömn har nyligen kommit till London, och tidmingarne skyn dade naturligtvis genast att sända korrespondenter till Turvi!le. Då de stora svenska tidningarne ännu icke hunnit att sända sina speciela brefskrifvare till platsen, tilllåta vi oss, efter en dansk kollega, redogöra för en rapport, som en engelsk tidnings medarbetare aflemnat om sitt besök hos den sofvande flickan, Sedan han efter något besvär påträffat den lilla klungan af byns tarfliga bostäder vid foten af de imponerande höjderna, skyndade han naturligtvis närmaste vägen till målet. Han anmärker uttryckligt att hela byn ingifver intrycket at fattigdom samt attinvånarne, hvilka lefva af åkerbruk, med nöd draga sig fram; detta, anmärker han, är icke oväsentligt för bedömande af denna sak, emedan all tanke på humbug och bedrägeri försvinner i denna omgifning. (?) På värdshuset fick han af värdinnan fullständig upplysning om flickan med dödssömnen, och hon erbjöd sig att visa honom till huset, hvilket liksom de öfriga bostäderna utgjordes af en gammaldags byggnad med små fönster. Dörren var stängd. Värdshusvärdinnan bultade på och ropade: fru Trilling, här är en herre, som gerna vill se er lilla flicka, Modren visade sig ögonblickligt. Hon väekte alldeles icke föreställningen om att hon hade väntat besök eller att hon på något sätt hade arrangerat en föreställnipg, ty hon kom direkt från tvättbunken och torkade de våta armarne med förklädet. Korrespondenten berättade henne att han rest från London för att se hennes dotter, och då hon på sina frågor blef upplyst om att han icke var läkare, visade hon tecken till bedragen väntan, Hon mottog honom emellertid mycket vänligt, och utan att uppehålla honom en enda minut, införde hon honom i rummet der flickan låg. Rummet var stort, lågt och derför ej särdeles ljust, men luften var frisk, Vid hvardera ändan af rummet stod en snygg bädd, och under det qvinnan gick fram till den ena af dem, yttrade Hon: Här är hon, den lilla stackaren, Korrespondenten hade beredt sig på att få se en obygglig syn, men när modren vikit undan täcket, upptäckte han hufvudet af en liten flicka, som fullkomligt såg ut att vara vid den uppgifoa åldern, Hon hade ett tjockt, mörke bränt hår, hvilket bar spår af att hafva blif: vit -klippt af en oöfvad hand, och då korrespondenten gjorde ön anmärkning derom, för: klarade modren, att flere besökande, som kom mit för att se det stackars barnet, afklippt en lock till minne af underverket, men att hon ej vidare ville tillåta något sådant, Flickans ansigte var ingalunda skelettartadt; kinderna voro fylliga och hade en lätt röd färgton; de tunna läpparne hade också en röd färg; ögonen voro tillslutna, som om hon sof lugnat och godt. Korrespondenten upplyfte hennes ena ögonlock-och berörde ögongloben med fingret, mon icke ens den svagaste rörelse eller nervryckning kunde förmärkas. Hon låg på-ett naturligt, otvunget sätt på venstra sidan och hvilade kinden i den öppna banden, Hon brukade alltid ligga så innan hon blef sjuk, anmärkte modren, och jag plägade all tid lägga hennes hand på detta sätt, då hon sålunda syntes njuta bästa hvilan. Den andra handen var varm och fuktig, och fingrarne voro så långt ifrån stela, att de med största lätthet kunde rätas och krökas. Det var ej någon utmagrad hand, och hennes öfriga lemmar erinrade icke heller om ett skelett, men sjelfva kroppen var mager. Köttet var mjukt och löst, och hennes fötter hade nästan alltid varit så kalla, att man alltid måste vara beredd på att använda varma -krus, -aär gnidning öch likartade medel ej kundö framkalla någon värme i dem. Hennes andedrägt var så svag, att det var nästan omöjligt att märka den, äfven om man lade kinden till hennes mun. Och när man lade handen på. hennes hierta, kunde man endast iakttaga den aldra svagasterörelse. Ealigt modrens utsago, som naturligtvis icke styrktos af något ytterligare bevis, skall denna tilldragelso icke vara första exemplet på dödssömn inom Trillingska familjon. Flickans fader skall hafva legat tre veckor och en hennes farbroder sex månader och en vecka i en liknande dvala, Till Bitt elfte år hade den nu sofvande flickan, Anne Trilling, varit fullkomligt rask och kry, men så drabbades hon af en. halssjukdom, som höll henne i sjutton veckor på sjukhuset. Då hon derifrån utskrefs, var hon långt ifrån trisk, mon läkarne förklarade att det ej var något vidare att göra med henne. Det var en tisdag hon utskrefs från sjukhuset och blef på en dålig väg hemforslad i en gammal kärra, som väl var i stånd till att skaka sönder en starkare menniskas nerver. Omedelbart efter det hon hemkom: mit, fick hon flera krampanfall och blef efter hvarje anfall mer och mer dåsig. Detta fort for till tisdagen den 29 mars 1871, då hon plötsligt återfick fullt medvetande och omtalade för modren hur mycket hon led och tillada att hon änskada få dä. MDarnå fölida nva