)m upphörande af begrafningar å
Johannis och Katarina kyrko-
gårdar.
skrifvelse af förste stadsläkaren i Stockholm
till öfverståthällareembetet,
I det jag utbeder mig få taga öfverståt-
hållareembetets uppmärksamhet i anspråk
ör en angelägenhet, som för hufvudstaden
ir af stor hygienisk betydelse och hvilken
sanska många år och förnyade gånger ut-
gjort föremål för öfverståthållareembetets
omsorger och åtgöranden — nemligen upp-
häfvandet af det ännu till en del från ålder
1varstående bruket af liks jordande i kyrko-
gårdar, belägna inom hufvudstadens bebodda
lelar — går jag härmed att anföra följande:
Efter en af öfverståthållareembetet redan år
1855 till k. m:t gjord framställning, bvilken år
1857 förnyades; anbefallde k.-m:t den 15 oktober
1858, att öfverståtbållareembetet oföriröjligen
skulle gå i författning om upprättande af förslag
ill anskaffande-af tillräckliga begrafningsplatser
ntom staden och, sedan detta skett, tillika före-
slå den tid, då begrafningar i hvarje särskilt
nom staden belägen kyrkogård borde upphöra.
rill åtlydnad af denna k. m:ts nådiga befall-
ning uppgjordes ock genom öfverståthållare-
embetets försorg ett sådant förslag, vid hvars
öfverlemnande öfverståtbållareembetet uti skrif-
velse den 31 december 1862 gjorde underdånig
hemställan, att förbud måtte utfärdas mot liks
nedläggande i de inom hufvudstaden befintliga
kyrkogårdar, och en tid af 3 år bestämmas, inom
hvilken detta förbud borde träda i verkställighet.
Emellertid väcktes ytterligare förslag till anord-
ning af hufvudstadens begrafningsplatser, och
frågan gjordes till föremål för kommunalmyndig-
heternas pröfning, hvilket hade till följd att
Stockholms stadsfullmäktige den 1 oktober 1866
nedsatte en komit6, som fick sig uppdraget att
afgifva utlåtande och förslag till beredande åt
hufvudstaden af tillräckligt utrymme för liks jor-
dande, Ett sådant förslag, grundligt och väl
utarbetadt, afgafs ock — gom öfverståthållare-
embetet har sig bekant — den 27 februari 1867,
antogs af hrr stadsfullmäktige och vann äfven k.
m:ts sanktion. K. brefven till öfverståthållare-
embetet af den 9 december 1870 och den 25
maj 1871 gifva nemligen vid handen, att det
stode Stockholms stad fritt att genom expro-
priation och köp förvärfva de för utvidgniagen
af Nya kyrkogården utom Norrtull hufvudsakli-
gen erforderliga egorymderna, och bestämdes i
det förut nämda k. brefvet den 1 maj 1872 så-
som den tidpunkt, då de Solna församlings jord-
områden, hvilka Stockholms kommun : enligt
samma bref egde att för det ifrågavarande ända-
målet få till sig för alltid upplåtna, skulle vara
för kommunen att tillträda, hvadan också, och
med anledning af förvaltningens öfver Nya kyrko-
gården gjorda skriftliga framställning om behof-
vet af ökadt utrymme för begrafningar, stadsfull-
mäktiges ber2dningsutskott i skrifvelse till öfver-
ståthållareembetet af den 2 november 1871 upp-
lyste, att kommunen vore i tillfälle, att den of-
van. angifna dagen, eller den 1 maj 1872, upp-
låta den mark, som behöfdes för att tillgodose
det omförmiälda behofvet.
Då den hittills medgifna rättigheten att jorda
lik i allmänna grafvar å hufvudstadens kyrkogår-
dar grundat sig på bristande utrymme vid Nya
kyrkogården utom Norrtull, men denna brigt nu-
mera, som vi finna, blifvit atbulpen, synes det,
som några hinder icke vidare borde möta för
förbudet att dertill använda kyrkogårdarna inom
staden. Visserligen ha under årens lopp och under
de många förhandlingarne angående denna fråga
dylika förbud lyckligtvis tillvägabragts för de
flesta af dessa församlings-kyrkogårdar; likväl
finnas tvenne, och dertill de största af dem alla,
hvarest ett sådant jordande ännu fortfar, och det
i ganska stor skala, nemligen Katarina och Jo-
hannis kyrkogårdar, af hvilka den. förra håller
nära 74,000, den senare 60,000 qvadratalnar i
areal. Hvad Katarina kyrkogård angår, har jag
mig. ej närmare bekant, under huru många år
begrafningar derstädes försiggått, men har skäl
antaga, att denna tidrymd uppgår till 200
år; om Johannis kyrkogård veta vi deremot efter
autentika, historiska handlingar, att densamma
begagnats. som begrafningsplats i minst 400 år,
eller ända sedan år 1454, då konung Carl den
8:de Knutsson lade denna plats, då benämd St
Görans kapells gård och tomt, till St Jakobs för-
samling, som nu fick lof att der begrafva sina
döda. Likaledes finner man antecknadt, att un-
dar den tid Jakobs kyrka stod under byggnad,
eller från 1588 till 1643, d. ä. i 55 år, St Klara:
församling tillika begagnade sig af dennakyrkogård,
som under dessa tider kallades Brunkebergs kyrko-
gården, samt att den på 1700-talet tyckes också
ha tjenat till garnisonskyrkogård, ity, som det
heter hos Wittingh (St Jakobs minne, Stockholm
1771), gardesbussarne på denna kyrkogård hade
sin lägerstad.
Jag har velat anföra ofvanstående, för att
gifva ett begrepp om dea enorma mängd af döda
kroppar, som inam den ifrågavarande terrängen
blifvit nedmyllad. Man saknar ledning för ett
ungefärligt uppskattande af deras antal, men mer
än sgannolikt svnes mig. att detta antal. olika i
uu —p—ppycr amp —nnmnmnmnm—nn——— -—— Är n—numäänpmnremen
nn -