-— 12 —
Afskedet från morbror var särdeles smärt-
samt; mamma gret, morbror vår mycket rörd,
vi snyftade och torkade våra tårar.
— Kom ändtligen igen nästa sommar, och
tag Charlotte och flickorna med dig, bad
mamma.
—— Det står i Guds hand, jag kan ingen-
ting lofyva, eller bestämma — för Honom är
ingenting omöjligt; men det anar mig att det
är sista gången vi träffas. Ske hans vilja!
Hans aning gick i fallbordan — vi återsågo
honom ej mera. :
Sex år ha förflutit sedan morbror var här-
uppe i Stockholm och stora förändringar hade
under denna tid egt rum. För något mera
än två år sedan dog han; Olivia, hans äldsta
dotter, gift med en auditör Egnell, öfverlefde
fadren endast några månader; Clarä, den
yngsta, hade nu a Vären blifvit gift meden
löjtnant Nordens
Hvad var det väl, som nu så sent på afto-
nen, der jag satt i min lilla vindskammare,
kom mig ätt i tankarne genomgå de händel-
ser, jag här ofvan beskrifvit —7? jo, ett bref
fråh moster Charlotte till mina föräldrar med
förfrågan om de ej ville tillåta mig tillbringa
ott år hos henne i —g. Hon skref, bland
annat: 4 SR SR Ng