-— 12 — Afskedet från morbror var särdeles smärtsamt; mamma gret, morbror vår mycket rörd, vi snyftade och torkade våra tårar. — Kom ändtligen igen nästa sommar, och tag Charlotte och flickorna med dig, bad mamma. —— Det står i Guds hand, jag kan ingenting lofyva, eller bestämma — för Honom är ingenting omöjligt; men det anar mig att det är sista gången vi träffas. Ske hans vilja! Hans aning gick i fallbordan — vi återsågo honom ej mera. : Sex år ha förflutit sedan morbror var häruppe i Stockholm och stora förändringar hade under denna tid egt rum. För något mera än två år sedan dog han; Olivia, hans äldsta dotter, gift med en auditör Egnell, öfverlefde fadren endast några månader; Clarä, den yngsta, hade nu a Vären blifvit gift meden löjtnant Nordens Hvad var det väl, som nu så sent på aftonen, der jag satt i min lilla vindskammare, kom mig ätt i tankarne genomgå de händelser, jag här ofvan beskrifvit —7? jo, ett bref fråh moster Charlotte till mina föräldrar med förfrågan om de ej ville tillåta mig tillbringa ott år hos henne i —g. Hon skref, bland annat: 4 SR SR Ng