mit
en: sådan förskräckelse för moster Charlotte —
om,jag kände heane ändå?
—Var.nu förståndig, Olivia, och hör hvad
jag säger Hvad: ondt -skulle väl moster Char-
lotte sktinna göra dig? Det faller af sig sjelf
att du vid alla tillfällen bör rätta-dig efter
henne, och: aldrig taga humör, i fall du skulle
blifva tillrättavisad. Res, du; Olivia; ingen vet
hvad det-kan vara godt för! Moster Charlotte
och .du-blifva måhända bättte vänher än någon
tror, Det är ju lyckligt att din mors: helsa
är så: god nu för tiden, att du ej behöfver:oroa
dig: derför, som du är borta.
Faster Sofl hade kortmit i vårt hus, då
mamma blifvit sjuk ; som barn häde jag gruflig
respekt för henne, men nu; sedan jag blifvit
äldre, !hade den betydligt minskats, och-jag
höll riktigt af henne.
Jag kände mig lugnad af hennes: ord, och,
innän jag gick till sängs, hade jag beslutit
mip att Tesa.
Pappa skröf med första post till. moster
Öharlötte ätt jagmed tacksamhet adtog hennes
inbjudning och skulle inträffa i —g, så snart
jag kundö få något ressällskap.
Han bad mamma och faster se till, att min
garderob blef i passande skick och menade
att dervid ej något finge. sparas.
Följaktligen gjorde faster och jag diverse
uppköp och sedan Höllo vi på nära fjorton
dagar med Min utstyrsel, dervid biträdda af
en sömmerska. ,