ning, som totalt skulle omstöpa äktenskapet.
Tal:n medgaf, att mycket bör och måste gö-
ras för förbättrande af den gifta qvinnans
rättsliga ställning, men trodde ej att detta
kunde göras på den väg, motionären beträdt,
då han velat förvandla äktenskanvet till ett
Bolag. Yrkade bifall tillutskottets hemställan.
Hr Hasselrot förmälde sig ha i sin mån
medverkat till alla de reformer, hvilka under
de senare åren bidragit att höja svenska qvin-
nans sociala ställning, men den reform, som
hr Walldn nu föreslagit, kunde tal:n icke gå
in på att understöda, ty här gällde det ej
blott qvinnans rätt, utan familjens välbefin-
nande stode på spel. Yrkade bifall till ut-
skottot utlåtande.
Hr Nordström höll ett längre föredrag,
hvari han utvecklade hela sin stora lär-
dom, och hvars resultat blef att han på det
lifligaste afstyrkte utskottets förslag och in
stämde i ht Philipssons reservation.
Hr v. Koch yrkade ock bifall till denna
reservation.
Hr: Bergstedt serverade en större, men
ganska lättsmält olla podrida af juridik, stäts-
ekonomi, familjeekonomi, en smula fysiologi,
m. m., m, m., men hvad sjelfva betänkan-
det angår, hat jag intet yrkande att göra;
slöt kan.
Frih, Bildt berättade, att särskildt i Stock-
holin himmelsskriande missförhållanden upp-
kommit och dagligen uppkomma genom den
lag, som tillerkänner en man, om än aldrig
så liderlig och usel, att förskingra hustruns
arbetsförtjenst. Ett annat ondt för ock denna
lag med sig i Stockholm, nemligen de allt
mer och mer tilltagande lösa förbindelser,
hvilka icke helgas genom äktenskapets band,
emedan qvinnan fruktar för den rätt, lagen
gifver hennes.make öfver hvad hon med sitt
arbeto kän förvärfva. Yrkade bifall till hr
Philipssons reservation.
Grefvo J. O. Mörner trodde bäst vara att
se tiden an samt yrkade bifall till utskottets
hemställan.
Hr Nordenfelt yrkade bifall till hr Philips-
sonå. reservation, likaså hr Mannerskantz,
hvaremot hrrv. Möller och Caspersson på det
lifligaste talade för utskottet. Hr Wallenberg
förordade återremiss,
Vid anställd votering segrade utskottets af-
styrkande hemställan med 54 röster mot 42,
hvilka.senare afgåfvos för återremiss,
I andra skammaren föranledde denna fråga,
som der slutligen erhöll samma utgång som i
första kammaren, en flera timmars lång debatt,
som räckte öfver midnatt. Då utrymmet ej
medgifver ens ett kortfattadt referat af de
många talarnes yttradden, åtnöja vi 058 denia
gång med att uppräkna do stalare,.som yttrade
sig för eller mot, och skola sedermera, när
protokollen blifva tillgängliga, ur dessa åter:
gifva de märkligare anförandena i denna vig
tiga fråga, som nog återkommer till. dess hon
— till heder och lycka för landet — blir löst.
För bifall till hr Philipssons reservation tä-
lade hrr Wallden, rGartien Adock:med några
förbehåll), Granlund, dJonas--Andersson i
Häckonäs,:. Brolin, 4. Andersson i Greby,
Key, Hedin, Per Nilsson i Espöj Rubensson,
Fock, Philipsson, P. Gummesson, Wijk och
Ola Jönssonr i Kungstlt. .
Utskottets afslag å motionen understöddes
af hrr Törnebladh, Magnus Jonsson, Daniels-
son, P. Staaff, 4. W. Staaff; Liss Olof Lars-
son, Gunnarsson, Lars Pehrsson i Hjälsta;
Ola Andersson. och Ehrenborg,
Vid--voteringen- segrade utskottet med 72
röster mot 57.
Mot dennå utgång anmäldes reservationer af
hrr Billström, Anders Pehrsson, Ivar Månsson,
Wennårus;- Gumzelius, Haggström, Hielm, Elf-
stedt, Treffenberg, Malmberg,. m. fl. Hr Jan
Andersson i Jönvilt tillkännagaf att hatröstat
med utskottet.) Hen
Lapparnes renbetesrätt.
Denna fråga, vickt genöm en regeringens pro-
position och förut af första: kammaren bifal-
len på det sätt, gom lagutskottet föreslagit,
gaf i lördags anledning till en lång. debatt i
andra kammaren. Med en betydlig majoritet
slöt sig äfven andra kammaren twll medkam-
marens beslut, Det var hufvudsakligen norf-
ländingarne som. reste ett envist motstånd mot
hvad utskottet föreslagit och hvilket har föl-
jande lydelse: 2
b
å
)
b
j
)
4) I stället för det uteblifna referatet af det
som yttrades i denna fråga, hafva vi blifvit
satta i tillfälle att meddela någonting somicke
blef sagdt; inen som od af kammarens yhgre
ledamöter ämnade säga för a dermed afsluta
den långa; debatten. Den långt-frariskridna
tiden hindrade fullföljandet af denna afsigt.
Detta yttrande skulle: blifvit 2af följande
innehåll: ...s pan
Herr talman! mine herrar!
Man frågåt blott förvärrar
att. prata vidtoch bredt
och Klundra obesedt
det lagförslag, Bom vi ej fått,
men som man ej vill tro om godt,
derest det finge dagen.se...
Man skall åt mig nu säkert le,
om jag förklarar för min del,
att icke är det qvinnans fel-
det frågan gjorts till föremål
för diskussion, der man ej tål
att sanning; höra, skön och varm,
som vore den från qvinnans barn.
I den debatt, nu-eger rum,
der måste qvinnan vara-stum —
jag vågar Nikväl hoppas
att bittre tid skall khoppas. —
Det:finnå om älmänket;
som nogsamt ser och vet,
att äktenskapets harmoni
rätt ofta är ett tyranni,
utöfvadt just af såna männer,
som ibland krogens muntra vännuer
kan-slösa bort — vid fyllda-stop —
hvad hustrun ensamt.spart ihop.
Alt vi nu ha ett lagutskott;
som ej vill ba den sköna lott,
attyqvinnan fria från den snara;
Bom målsmanskap sig visat, vara
i fråga om den egevdom,
som hennes var, förrän den köm
i mannens händer att förstöras
dervid ej något nu: kan.göras.—
det är beklagligt alltför sannt:
men derför står jag på min kant
öch: önskar attett Aarninat. År.
ett nytt förslag man härom får,
lagens gamla bri: