ning, som totalt skulle omstöpa äktenskapet. Tal:n medgaf, att mycket bör och måste göras för förbättrande af den gifta qvinnans rättsliga ställning, men trodde ej att detta kunde göras på den väg, motionären beträdt, då han velat förvandla äktenskanvet till ett Bolag. Yrkade bifall tillutskottets hemställan. Hr Hasselrot förmälde sig ha i sin mån medverkat till alla de reformer, hvilka under de senare åren bidragit att höja svenska qvinnans sociala ställning, men den reform, som hr Walldn nu föreslagit, kunde tal:n icke gå in på att understöda, ty här gällde det ej blott qvinnans rätt, utan familjens välbefinnande stode på spel. Yrkade bifall till utskottot utlåtande. Hr Nordström höll ett längre föredrag, hvari han utvecklade hela sin stora lärdom, och hvars resultat blef att han på det lifligaste afstyrkte utskottets förslag och in stämde i ht Philipssons reservation. Hr v. Koch yrkade ock bifall till denna reservation. Hr: Bergstedt serverade en större, men ganska lättsmält olla podrida af juridik, stätsekonomi, familjeekonomi, en smula fysiologi, m. m., m, m., men hvad sjelfva betänkandet angår, hat jag intet yrkande att göra; slöt kan. Frih, Bildt berättade, att särskildt i Stockholin himmelsskriande missförhållanden uppkommit och dagligen uppkomma genom den lag, som tillerkänner en man, om än aldrig så liderlig och usel, att förskingra hustruns arbetsförtjenst. Ett annat ondt för ock denna lag med sig i Stockholm, nemligen de allt mer och mer tilltagande lösa förbindelser, hvilka icke helgas genom äktenskapets band, emedan qvinnan fruktar för den rätt, lagen gifver hennes.make öfver hvad hon med sitt arbeto kän förvärfva. Yrkade bifall till hr Philipssons reservation. Grefvo J. O. Mörner trodde bäst vara att se tiden an samt yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Nordenfelt yrkade bifall till hr Philipssonå. reservation, likaså hr Mannerskantz, hvaremot hrrv. Möller och Caspersson på det lifligaste talade för utskottet. Hr Wallenberg förordade återremiss, Vid anställd votering segrade utskottets afstyrkande hemställan med 54 röster mot 42, hvilka.senare afgåfvos för återremiss, I andra skammaren föranledde denna fråga, som der slutligen erhöll samma utgång som i första kammaren, en flera timmars lång debatt, som räckte öfver midnatt. Då utrymmet ej medgifver ens ett kortfattadt referat af de många talarnes yttradden, åtnöja vi 058 denia gång med att uppräkna do stalare,.som yttrade sig för eller mot, och skola sedermera, när protokollen blifva tillgängliga, ur dessa åter: gifva de märkligare anförandena i denna vig tiga fråga, som nog återkommer till. dess hon — till heder och lycka för landet — blir löst. För bifall till hr Philipssons reservation tälade hrr Wallden, rGartien Adock:med några förbehåll), Granlund, dJonas--Andersson i Häckonäs,:. Brolin, 4. Andersson i Greby, Key, Hedin, Per Nilsson i Espöj Rubensson, Fock, Philipsson, P. Gummesson, Wijk och Ola Jönssonr i Kungstlt. . Utskottets afslag å motionen understöddes af hrr Törnebladh, Magnus Jonsson, Danielsson, P. Staaff, 4. W. Staaff; Liss Olof Larsson, Gunnarsson, Lars Pehrsson i Hjälsta; Ola Andersson. och Ehrenborg, Vid--voteringensegrade utskottet med 72 röster mot 57. Mot dennå utgång anmäldes reservationer af hrr Billström, Anders Pehrsson, Ivar Månsson, Wennårus;Gumzelius, Haggström, Hielm, Elfstedt, Treffenberg, Malmberg,. m. fl. Hr Jan Andersson i Jönvilt tillkännagaf att hatröstat med utskottet.) Hen Lapparnes renbetesrätt. Denna fråga, vickt genöm en regeringens proposition och förut af första: kammaren bifallen på det sätt, gom lagutskottet föreslagit, gaf i lördags anledning till en lång. debatt i andra kammaren. Med en betydlig majoritet slöt sig äfven andra kammaren twll medkammarens beslut, Det var hufvudsakligen norfländingarne som. reste ett envist motstånd mot hvad utskottet föreslagit och hvilket har följande lydelse: 2 b å ) b j ) 4) I stället för det uteblifna referatet af det som yttrades i denna fråga, hafva vi blifvit satta i tillfälle att meddela någonting somicke blef sagdt; inen som od af kammarens yhgre ledamöter ämnade säga för a dermed afsluta den långa; debatten. Den långt-frariskridna tiden hindrade fullföljandet af denna afsigt. Detta yttrande skulle: blifvit 2af följande innehåll: ...s pan Herr talman! mine herrar! Man frågåt blott förvärrar att. prata vidtoch bredt och Klundra obesedt det lagförslag, Bom vi ej fått, men som man ej vill tro om godt, derest det finge dagen.se... Man skall åt mig nu säkert le, om jag förklarar för min del, att icke är det qvinnans feldet frågan gjorts till föremål för diskussion, der man ej tål att sanning; höra, skön och varm, som vore den från qvinnans barn. I den debatt, nu-eger rum, der måste qvinnan vara-stum — jag vågar Nikväl hoppas att bittre tid skall khoppas. — Det:finnå om älmänket; som nogsamt ser och vet, att äktenskapets harmoni rätt ofta är ett tyranni, utöfvadt just af såna männer, som ibland krogens muntra vännuer kan-slösa bort — vid fyllda-stop — hvad hustrun ensamt.spart ihop. Alt vi nu ha ett lagutskott; som ej vill ba den sköna lott, attyqvinnan fria från den snara; Bom målsmanskap sig visat, vara i fråga om den egevdom, som hennes var, förrän den köm i mannens händer att förstöras dervid ej något nu: kan.göras.— det är beklagligt alltför sannt: men derför står jag på min kant öch: önskar attett Aarninat. År. ett nytt förslag man härom får, lagens gamla bri: