UabBU UHaABla 10 VIVLULVI UVIMVUNe
Polisintendenten. Hr Strömbom åberopar vice
häradshöfding Frodell.
Strömbom. Ja, det gör jag, som notarius
publicus betraktad.
Polisintendenten. Hvad vet hr Frodell om den
här saken?
Frodell. Jo, Strömbom-kom hem till mig och
bad mig uppsätta och bevittna en handling.
Polisintendenten. Nämde han om hvad slags
handling fråga var?
Frodell. Nej, derom var ej fråga... Jag gick
hem till Strömbom, åtföljd af mitt biträde An-
dersson, blef införd i ett mindre rum, der en
äldre man låg till sängs; detta rum gränsade
till salen och stodo mellandörrarne- något på
glänt... Vi satte oss ned och väntade, då hörde
vi Strömbom samtala med en person, som han
kallade Olofsson.
Polisintendenten. Hörde hertn med uppmärksam-
het på hvad som sades och hvarom det talades?
Frodell. Ja, det gjorde jag... Först talade hr
Strömbom, hvilken var den, som egentligen förde
ordet, om likgiltiga saker; frågade hvar O.tjenat
förut och hvad han tyckte om sin nuvarande
husbonde . .. Sedan kommo bestämda frågör, så-
som: känle OQO. mej, förrän O. såg mig i po-
lisen? r
Polisintendenten. Talte Strömbom högt?
Frodell. Som han brukar göra... Hän talar
alltid högt.
Polisintendenten. Han framställde. emellertid
den frågan med hög röst; hvad svarade Olsson?
Frodell. Ett bestämdt nej.
Polisintendenten, Var det under hela tiden
Strömbom som förde ordet.
Frodell. Ja, Strömbom framställde frågorna
och Olofsson stod och drog sig för svåren, då
de rörde Albano... Den andrafrågan Strömborna
gjorde var den: Har du skjutsat den Batten, då
det brann å Albano, genom Lilljans port? På
den frågan svarade Olofsson att han trodde att
det var den natten eller ock någon natt förut...
Så frågade Strömbom på hvad gränd Olotsson i
poliskammaren -kunnat påstå att det varit Ström-
bom som åkt, då han (0.) nu medgåf-sig ej ha sett
8. förrän i poliskammaren.. På denna fråga sva
rade Olofsson att stadsfiskalen sagt att han skulle
så säga. t :
Polisintendenten. Fattade hr Frodell Olofssons
yttrande så, att han bestämdt medgaf, det han
ej den natten eldsvådan uppstod.skjutsåt, vare
sig Strömbom och Öberg eller några andra per-
soner vägen genom Lilljans port?
Frodell. Nej, det kan jäg ej säga. . . Jag vill I
minnas att han sade sig den qvällen ha skjutsat
ett par herrar, som: han ej kände... Jag hörde
äfven Olofsson svara på de förebråelser Ström-
bom gjorde honom för hans vittnesmål: Kom-
missarien har sagt: det gör ingenting, för du
behböfver inte svära i polisen, ty hvad du inte
är säker på, det kan du ta tillbaka Trådhusrätten.
Polisintendenten: Nå, vidare?
Frodell. Så var gamtalet slut, och hr-Ström-
bom kallade in oss i-salen, under yttrande: Se
här är den der åkarn, som vittnade mot mej i
polisen. .. Jag har kallat herrarne, för att åhöra
och anteckna den berättelse han har att af.
lägga.
Polisintendenten. Aflade han hågon berättelse?
Frodell. Nej, han förklarade sig ej ha någon
att aflägga. mn
Polisintendenten. Hvad -sade Strömbom om det?
Frodell. Han blef mycket enträgen; uppre-
pade sina frågor och bad Olofsson ibeveklig ton
att ge samma svar som nyss förut, men Olofsson
svarade ingenting, utan bad att få fara sin väg
(den droska han körde stod utanför) . . . På
förnyad Hemställan till Olofsson att upprepa
hvad han sagt, svarade denne: Jag skall nog
tala sanning, när jag kommer till potisen. När
Strömbom såg att ingentivg hjelptey sade ban:
Jag vill hoppas att du talar lika sanning inför
polisen, som du talt i detta rum; dw är emeller-
tid rädd för polisen, men var inte rädd för den.
Jag skall tala sanning i pplisen, upprepade
Olofsson då ännu en gång... Hr Strömbom
tillfrågade oss härefter om vi medgåfvo oss ha
hört samtalet mellan honom och Olofsson från
det närgränsande rummet, hvartill vi svarade ja:
Polisintendenten. Hur visste: hr Strömbom så
säkert att hrr Frodell och Andersson varit inne
i det der rummet? !
Strömbom. Det wisste jag väl, efter jag just
derför skickat efter dem. Å
Polisintendenten. Hur lång tid varade samtalet
som herrarne lyssö ... athördei det lilla rummet?
Frodell. Omkring en timmes tid. :.
Polisintendenten, Var det något vidare?
Frodell.. Ja, hr Strömbom ville att jeg skulle
sätta upp protokoll öfver hvad som förefallit;
men som jag ansåg Strömboms mening vara att
sätta upp protokoll öfver hvad vi hört i andra
rummet, så vägrade jag.
Polisintenderten. Hvad sade hr Strömbom om
et?
Frodell. Han yttrade sia ledsnad; men jag sva-
rade: jag skall först tala vid polisiatendenten;
och jag tillade: berrn har i allt fall den resur-
sen att kalla mig son vittne. sa
Cederborg. Jag tår be att.den frågan framställes
till hr Frodell uttryckte ej;hr Strömbom något
hot mot Olofsson under samtalet i salen ,.. Ta-
lade han om att du skall. komma i häkte m. m.?
Frodell. Jag hörde ej på hvad som passerade
mot slutet.
Cederborg. Jag vill ha den frågan framställd,
om hr Frodell var kallad för att afhöra samtalet.
Jag kan inte underlåta att anmärka det egna.i
att hr Frodell lyssnade på samtalet... Tyckte
ej-hr Frodell emellertid att hr Strömbom fram-
ställde frågorda, under syn- eller, rättare sagdt,
hörbar beräkning att få svaren afgifna efter sin
önskan ?
Frodell. Båda de samtalande tycktes känna till
saken mycket väl... Frågorna framställdes dock
i den riktning, att de visade Strömboms meniog
vara den - att förmå Olofsson ändra. eller rätta
de frågor han besvarat i poliskammaren: -.
Strömbom. Framgick inte af samtalet att Olofs-
son var lockad och tubbad af polisen ... Hörde
inte vittnet att jag bad Olofsson tala sanning?
Frodell. Avgående den förstnämda frågar Tår
jag svara hvad jag förut sagt; den andra frågan
vill jag besvara med ja.
Strömbom. Hörde inte hr Frödell: Olofsson
yttra: Jag har inte kört för Strömbom natten:
till den sjunde?
Frodell. Jo, det hörde jag.
Strömbom. Kan hr Frodell taga den aflagda