handlade frågan ganska behjertansvärd, men
ville dock ej medverka till att fråntaga rege
ringen rätt att göra främlingar detta medgif-
vande, ehuru han önskade att denna rätt
skulle varsamt utöfvas. Denna talare hyste
ock den åsigten, att vid det konstitutionsbe-
tänkande, som rörde granskningen af statsrå-
dets protokoller, ingen reservation kunde
grundlagsevligt bifogas; likaså ansåg han, att
allt omnämnande på sidan af detta betänkande
af hvad statsrådsprotokollerna innehålla icke
heller är med grundlagen öfverensstämmande.
Hr Lyttkens, som underskrifvit reservatio-
nen, erinrade föregående talare derom,
grundlagen alls icke har något undantagsstad-
gande rörande konstitutionsutskoltets betän-
kanden och att det varit en gammal praxis
äfven der att reservera sig, om meningarne
ej kunnat enas. Hvad sjelfva saken beträffade,
så vore det ostridigt att vådliga följder kunna
appstå af för stör släpphändthet mot utlän-
dingar, Laurionfrågan voro derpå ett bevis.
Frankrikes mexikanska krig likaså. Tysklands
inblandniog i 3lesvigs angelägenheter är äfven
derpå ett bevis. Det hade dessutom före-
kommit fall, då regeringen vägrat besittnings-
rätt, hvilket visade att regeringen verkligen
äfven ansåg sig ha rätt att vägra.
Hrr Jöns Rundbäck och Heggström delade
ock den uppfattning, reservanten uttryckt, och
gjorde samma yrkande som han.
Hr Per Nilsson i Espö, ledamot af utskottet
och der en af reservanterna, anmärkte i an:
ledning af hr Schultzenheims tal om barnslig
heter, att det just skall vara af barn som
man får höra sanningen. Efter en längre
historisk utredning af nationaliteternas uppkomst
och utveckling kom han till samma slut som
hr Sven Nilsson,
Hr Hedin slog upp en del af 1856 —58 års
riksdagshandlingar och, med anledning af hr
Schultzenheims åberopande af hr Gripenstedts
auktoritet, uppläste derur ett yttrande af då
varande statsrådet Gripenstedt. Det var då
fråga om att bevilja besittningsrätt åt ett
engelskt bolag, något som äfven skedde, Mot
dötta regeriogens beslut reserverade sig stats-
råden Palmstjerna och Gripenstedt, yttrande
att: rikets sanna styrka endast kunde uppe-
hållas derigenom att dess inbyggare egde dess
jord. Så var det måd den auktoriteten, yttrade
talaren.
Hr Leijer anförde ock flere exempel på så-
daha politiska trakasserier, hvilka varit en följd
deraf att främmande makters undersåter fått
öga öch besitta jord. Hr Danie:sson uttalade
äfven åsigter i samma riktning som reserva-
tionen och slutligen erhöll reservanten, hr Sven
Nileson, ånyo ordet och bemötte föregående
talare. Han visste ej af något grundlagsbud,
som hindrade reservanter i konstitutionsutskot
tet: från att uttald sing särskilda meningar, ej
heller vissto..han af något påbud om tystlå-
tenhet angående statsrådsprotekollerna, lika
litet som någon i detta afseende affordrat ho
nom tysthetslöfte. Han erinrade ännu en gång
att han i sin reservation ej gjort någon anmärk-
ning mot regeringen; men han vidhöll fortfa-
rande att anmärkningen bort göras af utskot-
tet, då rikets sannskyldiga nytta omöjligen
kundo vara tillgodosedd genom den vidsträckta
upplåtelsen af jord till främlingar, som äro
andra makters undersåter, Alla menniskor begå
fel; alltså statsråden äfven. . Men det skulle
iekd kläda dessa illa, om de, i stället för att
söka hölja sig i en ofelbarhetsslöja, ville ställa
sig på en rent mensklig ståndpunkt. Gör nu
den af talaren afgifna roservåtionen något af
den dermed afsedda nytta, hvilket han hop-
pades, så vore det honom ett nöjo att med
gladt sinne mottaga de slängar, han under
debatten erhållit.
Doenlånga oöfverlaggningen var härmed slutad.
Talmannen. framställde proposition på betän-
kandets läggande till handlingarne. Detta
besvarades med öfvervägande ja, och klubban
föll. bekräftande.- (Hr Sven Nilsson, som vid
klubbfallet begärde ordet, erinrade om sitt och
andra talares yrkande, att betänkandet måtte
med ogillande läggas till handlingarne,
Talmannen hade ej glömt detta, men dels hade
ja varit öfvervägande, dels fann han sig
förhindrad att fråmställa on sådan proposition
påcott betänkande; som endast ionefattade en
anmälan. Om denna uppfattning ville hr
Sven Nilsson ej tvista med talmannen, men
han anmärkte, att det hade varit talmannens
skyldighet -att töro klubbans fall gifva tills
kända densamma för kammaren. - Härpå afgaf
talmannen : intet svär; utan öfvergiok till föl
jände ärenden.
Logutskottets utlåtanle med anledning af
vakta motioner angående dels giftorätt i bo,
els
upplhfvande af mannens målsmansrätt
öfver hustrun, a ss20 6
gaf anledning till vidlyföga-ioningsutbyten i
båda kamrarnev Visha förut redogjort förde
nämda motionerna : samt. för..hr. Philipssons
reservation mot utskottets afstyrkando af hr
Walldens motion.
I Sträls påpekade åtskilliga af de örätt-
visor, den gifta qvinhan i Sverige genom en
gammalmodig lagstiftning uf och kan blifva
utsatt förs denna lägstifttidg behöfver
nödvändigt revideras, och derför yrkadö tal:n
återremiss af utskottsbetänkandet.
Hrv Geijer -medgaf att orättvisor mot
gift qviona kunna uppstå af nuvarande lag,
mon, ansåg deras. afbjelpande ej kunna ske
genom en sådan motions antagande som hr
Walld6ns, utan genom omarbetande af bo-
skildadsförordningen.
Hr. Almquwist- förklarade sig ej känna ansö
utskottets betänkande såsom annat än ett: be:
kräftande af. den Ååsigten, attrivtktenskapet
skall den ena parten ha rätt till.allt,men
den andra till intet, utom lastdragändet. Tal:n
visade den bistoriska utvecklingen af bemös
andet ätt höja qvinnan till: mannens jomlike,
Detta bemödande går sakta, mör säkert främåt
till-sogerg och till detta bemödande hört ock
den fråga, motionären nu väckt.
Enorra Amerika, undör Vissa förbekan dö
röganiska länderna, ja, i sjelfva Ryssland, är
genom. nyare: tiders. lagstifoning qvintans rätt
att oaktadt äktenskapet bevara sin enskilda
egen1oai tillgodosedd. Utskottets betäskande
voro sorgligt, öch tal:n yrkade bitall till hr
Philipssons - motion med :en liten redaktions-
förändring.