handlade frågan ganska behjertansvärd, men ville dock ej medverka till att fråntaga rege ringen rätt att göra främlingar detta medgifvande, ehuru han önskade att denna rätt skulle varsamt utöfvas. Denna talare hyste ock den åsigten, att vid det konstitutionsbetänkande, som rörde granskningen af statsrådets protokoller, ingen reservation kunde grundlagsevligt bifogas; likaså ansåg han, att allt omnämnande på sidan af detta betänkande af hvad statsrådsprotokollerna innehålla icke heller är med grundlagen öfverensstämmande. Hr Lyttkens, som underskrifvit reservationen, erinrade föregående talare derom, grundlagen alls icke har något undantagsstadgande rörande konstitutionsutskoltets betänkanden och att det varit en gammal praxis äfven der att reservera sig, om meningarne ej kunnat enas. Hvad sjelfva saken beträffade, så vore det ostridigt att vådliga följder kunna appstå af för stör släpphändthet mot utländingar, Laurionfrågan voro derpå ett bevis. Frankrikes mexikanska krig likaså. Tysklands inblandniog i 3lesvigs angelägenheter är äfven derpå ett bevis. Det hade dessutom förekommit fall, då regeringen vägrat besittningsrätt, hvilket visade att regeringen verkligen äfven ansåg sig ha rätt att vägra. Hrr Jöns Rundbäck och Heggström delade ock den uppfattning, reservanten uttryckt, och gjorde samma yrkande som han. Hr Per Nilsson i Espö, ledamot af utskottet och der en af reservanterna, anmärkte i an: ledning af hr Schultzenheims tal om barnslig heter, att det just skall vara af barn som man får höra sanningen. Efter en längre historisk utredning af nationaliteternas uppkomst och utveckling kom han till samma slut som hr Sven Nilsson, Hr Hedin slog upp en del af 1856 —58 års riksdagshandlingar och, med anledning af hr Schultzenheims åberopande af hr Gripenstedts auktoritet, uppläste derur ett yttrande af då varande statsrådet Gripenstedt. Det var då fråga om att bevilja besittningsrätt åt ett engelskt bolag, något som äfven skedde, Mot dötta regeriogens beslut reserverade sig statsråden Palmstjerna och Gripenstedt, yttrande att: rikets sanna styrka endast kunde uppehållas derigenom att dess inbyggare egde dess jord. Så var det måd den auktoriteten, yttrade talaren. Hr Leijer anförde ock flere exempel på sådaha politiska trakasserier, hvilka varit en följd deraf att främmande makters undersåter fått öga öch besitta jord. Hr Danie:sson uttalade äfven åsigter i samma riktning som reservationen och slutligen erhöll reservanten, hr Sven Nileson, ånyo ordet och bemötte föregående talare. Han visste ej af något grundlagsbud, som hindrade reservanter i konstitutionsutskot tet: från att uttald sing särskilda meningar, ej heller vissto..han af något påbud om tystlåtenhet angående statsrådsprotekollerna, lika litet som någon i detta afseende affordrat ho nom tysthetslöfte. Han erinrade ännu en gång att han i sin reservation ej gjort någon anmärkning mot regeringen; men han vidhöll fortfarande att anmärkningen bort göras af utskottet, då rikets sannskyldiga nytta omöjligen kundo vara tillgodosedd genom den vidsträckta upplåtelsen af jord till främlingar, som äro andra makters undersåter, Alla menniskor begå fel; alltså statsråden äfven. . Men det skulle iekd kläda dessa illa, om de, i stället för att söka hölja sig i en ofelbarhetsslöja, ville ställa sig på en rent mensklig ståndpunkt. Gör nu den af talaren afgifna roservåtionen något af den dermed afsedda nytta, hvilket han hoppades, så vore det honom ett nöjo att med gladt sinne mottaga de slängar, han under debatten erhållit. Doenlånga oöfverlaggningen var härmed slutad. Talmannen. framställde proposition på betänkandets läggande till handlingarne. Detta besvarades med öfvervägande ja, och klubban föll. bekräftande.(Hr Sven Nilsson, som vid klubbfallet begärde ordet, erinrade om sitt och andra talares yrkande, att betänkandet måtte med ogillande läggas till handlingarne, Talmannen hade ej glömt detta, men dels hade ja varit öfvervägande, dels fann han sig förhindrad att fråmställa on sådan proposition påcott betänkande; som endast ionefattade en anmälan. Om denna uppfattning ville hr Sven Nilsson ej tvista med talmannen, men han anmärkte, att det hade varit talmannens skyldighet -att töro klubbans fall gifva tills kända densamma för kammaren. Härpå afgaf talmannen : intet svär; utan öfvergiok till föl jände ärenden. Logutskottets utlåtanle med anledning af vakta motioner angående dels giftorätt i bo, els upplhfvande af mannens målsmansrätt öfver hustrun, a ss20 6 gaf anledning till vidlyföga-ioningsutbyten i båda kamrarnev Visha förut redogjort förde nämda motionerna : samt. för..hr. Philipssons reservation mot utskottets afstyrkando af hr Walldens motion. I Sträls påpekade åtskilliga af de örättvisor, den gifta qvinhan i Sverige genom en gammalmodig lagstiftning uf och kan blifva utsatt förs denna lägstifttidg behöfver nödvändigt revideras, och derför yrkadö tal:n återremiss af utskottsbetänkandet. Hrv Geijer -medgaf att orättvisor mot gift qviona kunna uppstå af nuvarande lag, mon, ansåg deras. afbjelpande ej kunna ske genom en sådan motions antagande som hr Walld6ns, utan genom omarbetande af boskildadsförordningen. Hr. Almquwistförklarade sig ej känna ansö utskottets betänkande såsom annat än ett: be: kräftande af. den Ååsigten, attrivtktenskapet skall den ena parten ha rätt till.allt,men den andra till intet, utom lastdragändet. Tal:n visade den bistoriska utvecklingen af bemös andet ätt höja qvinnan till: mannens jomlike, Detta bemödande går sakta, mör säkert främåt till-sogerg och till detta bemödande hört ock den fråga, motionären nu väckt. Enorra Amerika, undör Vissa förbekan dö röganiska länderna, ja, i sjelfva Ryssland, är genom. nyare: tiders. lagstifoning qvintans rätt att oaktadt äktenskapet bevara sin enskilda egen1oai tillgodosedd. Utskottets betäskande voro sorgligt, öch tal:n yrkade bitall till hr Philipssons motion med :en liten redaktionsförändring.