— Ja, det är du, som skall gå, men denne,
som du har med dig? .
— Tyst, dumhufvud! utbrast Elka, icke
utan en liten släng af oro. Jag har ju inte
fått tala till punkt. Hör nu hvad löjtnanten
vidare sade: SDet är inte värdt att du går
ensam, ty om du också skulle råka i fången-
skap, så är det ju lika när. Tag för den
skull en pålitlig kamrat med dig, hvilken du
vill.X Dessa voro löjtnantens egna ord, hör
du det!
— Ja, nog hör jag det, svarade posten
misstroget; dock tycker jag att din kamrat
mera ser ut som en qvinna än som en karl.
Jag ville allt — — —
— Batjuschka (lille far), afbröt Elka och
klappade den gamle soldaten förtroligt på
skuldran ; tänker du på din ungdom och när
din hustru ännu bar en koschnik )? Ja, ja,
den tiden var lycklig äfven för mig, fortfor
han och suckade, men här står jag och pratar
bort tiden, under det min herre väntar på
mig. Far lille, natten är kylig och du kan
behöfva en droppe wotka! Jag har blott en
dwugriwenoi ); tag den, och det torde allt
bli öfver till litet piwa (öl).
Posten sträckte mekaniskt ut handen, och
Elka lade deri de få mynt han hade,
— Bog gtebä (Gud med dig), hviskade han
) De ogifta fruntimren i Ryssland begagna koschnik
fett hufvudkläde); de gifta helt enkelt mössor. Förf.
) En dwugriwenoi 60 öre,