— Ja, det är du, som skall gå, men denne, som du har med dig? . — Tyst, dumhufvud! utbrast Elka, icke utan en liten släng af oro. Jag har ju inte fått tala till punkt. Hör nu hvad löjtnanten vidare sade: SDet är inte värdt att du går ensam, ty om du också skulle råka i fångenskap, så är det ju lika när. Tag för den skull en pålitlig kamrat med dig, hvilken du vill.X Dessa voro löjtnantens egna ord, hör du det! — Ja, nog hör jag det, svarade posten misstroget; dock tycker jag att din kamrat mera ser ut som en qvinna än som en karl. Jag ville allt — — — — Batjuschka (lille far), afbröt Elka och klappade den gamle soldaten förtroligt på skuldran ; tänker du på din ungdom och när din hustru ännu bar en koschnik )? Ja, ja, den tiden var lycklig äfven för mig, fortfor han och suckade, men här står jag och pratar bort tiden, under det min herre väntar på mig. Far lille, natten är kylig och du kan behöfva en droppe wotka! Jag har blott en dwugriwenoi ); tag den, och det torde allt bli öfver till litet piwa (öl). Posten sträckte mekaniskt ut handen, och Elka lade deri de få mynt han hade, — Bog gtebä (Gud med dig), hviskade han ) De ogifta fruntimren i Ryssland begagna koschnik fett hufvudkläde); de gifta helt enkelt mössor. Förf. ) En dwugriwenoi 60 öre,