slagets bibehållande vid
samt att riksdagen i skrifvoler ndrade belopp
7 ns. mit måtte
homställa, huravida Ike den under anslagss
utgifter vid innevarande års slut
befintliga reservation må kunna till riksgälds
kontoret öfverlemnas, I hr Worns hemställan
instämde reservanten, hvaremot friherre Beck-
friis talade för utskottets förslag. Den nämda
Teservaiionen blef utan votering kammarens
beslut, — Vid punktens behandling i andra
kammaren uppträdde äfven här hr statsrådet
Wern med samma hemställan som i första
kammaren, men hrr Carl Ifvarsson, Jöns
Rundbäck, 0. B. Olsson och Hedin yrkade
att anslaget, på grund af de årligen tillta-
gande bosparingernd, måtte nedsättas till hvad
utskottet föreslagit. De ansågo det vara i sin
öfdning att detta anslag en gång helt och
hållet indroges, då det ej kan annat än boreda
departementschefen både dbebtåg Och tidspil-
lan att taga befattäing med alla de ansökni
öar, hvartill de af detta anslag u Åendo nåda-
Sätvornå gifva anledning, Hr Hedin vände
sig mot det principvidriga i det förhållandet,
att finansministern skall uppehålla en särskild
pensionsstat, Man hade föreburit att dessa
nådogåfvor (som t. ex. under 1872 utgingo
till 473 personer med omkring 26,000 rdr)
utdelas i så små poster, att man ej velat be-
svära riksdagen mad en framställning öm de-
ras beviljande. Men hr Hedin visade, att då
regeringen framställt propositioner till riksda-
gon om pensioner af 150 rdr, utgiogo många
nådogåfvor af detta extra anslag i vida högre
böalopp, ja, några ända till 400 rdr. Detta är
ön oegentlighet som bör försvinna, och ehuru
talaren för sin del gerna skulle vilja ha hela
anslaget indraget, åtnöjde han sig dock denna
gång med att bifalla utskottets nedprätning.
Detta blef ock kammarens beslut utan vote-
riog. De olika besluten föranleda alltså till
Rd votering äfven om denna anslags-
gä,
Öfriga punkter
å denna hufvudtitel biföllos af båda kamrarne,
utan diskussion, i enlighet med utskottets för-
slag, med undantag af den 21:a, rörande
skogshushållningens befrämjande i mellersta
döh södra Sverige,
hvilken af båda kamrarne återremitterades, Här-
för talade, ehuru af olika bovekelsegrunder, i
första kammaren hrr frih, G. af Ugglas, Ryd-
qvist, grefve v. Platcn, Almqvist, Hasselrot,
frih. v. Sprengtporten, grefvarne J. O. Mörs
ner och Henning Hämitton, Ros, von Geijer
och grefve af Ugglas. I andra kammaren
Yrkades återremiss af hrr Åstrand, Daniels
son och grefve Sparre,
Riksgäldskontorets förvaltning.
Statsutscottåts utlåtande nr 17, avgående
riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 1872 års riksdag,
gr i första kammaren, der utlätandot i sin
elhet bifölls, ej anledning till någon vidare
diskussion mer än att hr Hederstjerna yttrade
att efter den rögndusch, hvärmed statsutskottot
genom detta utlåtande undfäggat statsreviso-
rerna, nitet från dessas sida hädanöftor kanske
ej skulle bli så glödande, hvaremot utskottet
försvarades af hr vice talmannen, grefve Hen-
ning Hamilton och hr Tornerhjelm, hvilken
sisttarmde dessutom vid punkten rörande Hö-
ganäs stenkolsverk yttrade några ord om att
de i utskottets utlåtande befiotliga orden:
förmå Höganäs stenkolsverks bolag att full
göra sina åliggande förbindelser till staton ej
kunde rätt af talaren förstås; ban vissto oj
att regeringen någonsin kräft bolaget.
Den andra punkten i detta utlåtande gaf
i ändra käåtmmared änledniog till en lång de-
batt; som atitog en syndötkligen hetsig karaktor
och gaf anlödring till skärpa hugg mellan lö:
damöter af statsutskottet och ledamöter af
förra årets statsrevision. I nämda punkt hade
utskottet, med ledning af riksgäldsfullmäktiges
svar på de af revisorerna gjorda aomärknin-
garne, portionerat ut en mängd svaromål rö
rande dröjsmål med årliga inbetälningårne för
åtskilliga från riksgäldskontoret utgifna lån samt
hemställt, med utvecklad rik fyndighet i va-
rieringen af ordålagen, att ingen rörande dessa
dröjsmål gjord anmärkning måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd. Hr Hediax erhöll
först ordet. Han hade, som bekant, varit en
af 1872 års statsrevisorer, Till en början
gjorde han några allmänna anmärkningar. Ut-
skottets uppställhiag af denna punkt, lika som
hela betänkandet, fann han mycket anmärk-
niogsvärd, det ville deraf till och med synas
honom som om utskottet velat sätta revisorerna
på de anklagades bänk. En annan fördelning
ef rollerna ansåg täl. emellertid mera lämplig.
Det vidunderliga betänkandet frestade honom
starkt att citera några ord, som Shakespeare
lagt i en af sina bjeltars mun, nemligen dessa:
Hvad här står är lämpligare för er att sö än
för mig att säga. Genom att underkasta de
hufvudsakligaste äf revisoreriås anmärkningår
en närmare belysning sökte talaren visa att
dessa väl kunnat framkalla missnöje inom riks-
gäldskontoret, inom hvilket embetsverk man
påträffade tjenstemäns obeböriga anspråk pa-
rade med fullmäktigas obehöriga flathet. Men
äfven utom fullmäktig. och tjenstemannasidan
i riksgäldskontordt förefunies nog ådledninog
till missnöje med revisorernas berättelse. Alla
dessa i revisionsberättelsen omordade bolag
med öfver större delen af landet förgrenade in-
tressen ånsd 5ig nätörligtvis böra vara missnöjda
med att deras tröghet att fullgöra åtagna för-
bindelser blifvit dragen inför offentligheten,
Detta missnöje hade enligt talarens törmenande
fått urladda sig i statsutskottets utlåtände.
Dervid hade man dock begagnat sig af ön
tändsats och gått till väga på ett sätt,,som
icko voro förenligt med hvad i slika fall brus
kades. Utlåtåndet vore nemligen så pårtiskt
hållet, att anmärkningarne blifvit på det knapp-
händigaste sätt refererade, utdör det utskottet
tagit sig god tid ätt utförligt redogöra för de
förklaringar, som anmärkningarnd framkallat.
..fven hade man i revisorernas berättelso tagit
för anmärkningar hvad söm icke vore sådana,
allt, som det ville synas, för att få nöjet riktå
förebråelser mot revisionen, Man hade afgif-
vit förglaringar på hågot som aldris varit ans