Mannen med: jernmäsken.
Bland alla den franska historiens legender
finnes ingen så romantisk som den om man-
nen med jernmasken. En fånge, som genom
de ovanligaste medel afspärras från hvarje för-
bindelse med andra menniskor, som man tvin-
gar att ständigt bära en svart, med lås fäst
mask, för att ingen skulle kunna få se hans
anletsdrag, och med hänsyn till hvars namn
och förhållanden den djupaste tystaad iakttages
— hvilket ämne för gissningar och fantasi-
bilder! Ingendera delen har heller saknats.
Framför allt har man bemödat sig att be-
stämma den olyckliges namn. Enligt en giss-
ning var mannen med jernmasken en i äkten-
skapsbrott aflad son till drottning Anna, Lud-
vig XII:s gemål, och för att rädda modrens
ära skulle man ha gömt sonen för verldens
blickar. Andra utgåfvo honom för att vara
hertigen af Monmouth, som framkallade ett
uppror mot Jakob II, och i stället för hvil-
ken — så sade man — en vän lät halshugga
sig, under det hertigen flydde, men som fängs-
lades i Frankrike och hölls fången till sin död.
Länge höll den åsigten i sig, att mannen
med jernmasken var en tvillingbroder till Lud-
vig XIV, men för att icke göra arfsföljden
osäker, skulle han ha blifvit kastad i fängelse
och på grund af sin stora likhet med brodern
tvingad att bära mask. Derefter utträngdes
denna förmodan af en ny, som bibehållit sig
intill senaste tiden. Enligt denna var den
olycklige fången en viss Mattioli, hvilken så-
som ombud åt hertigen af Mantua hade varit
förrädare mot Frankrike och sin ära,
En fransk stabsofficer, Jung, uppställer dock
nu ett nytt namn och en ny förklaring. Hans
uppgitter få icke lösligt förkastas, ty han har
i krigsdepartementets arkiv anställt grundliga
efterforskningar och tagit omkring fyra tusen
handlingar till råds.
Såsom resultat af detta arbete har han kom-
mit till visshet om att mannen med jernmasken
icke var någon af de förut nämda personerna,
utan en brottsling af värsta slag, Man känner
af historien hvilket gissel för nationen gift-
blanderiet hade blifvit under Ludvig XIV.
Homlighetsfulla dödsfall fölide tätt och ofta
på hvarandra, och då slutligen en händelse —
giftmördaren St Croix plötsliga död, som
framkallades derigenom att han under koknin-
gen af giftet tappade sin glasmask, hans skydd
mot de dödsbringande ångorna — ledde upp-
märksamheten på rätta spåret, hade brotten
redan trängt sig genom alla sambällsklasser.
Andlige, förnäma adelsmän och damer, abbo-
terna Girard och Olivier, markiserna Termes
och Montaran, fru Boisin och markisinnan af
Brinvilliers voro bland mördarne. Ett arfs-
följdspulver såldes hemligen till personer,
som ville sätta sig i besittniog af en anför-
vandts förmögenhet; man förgiftade sina poli-
tiska och personliga fiender och till och med
inom den kungliga familjen fann brottet sina
offer. Under denna förfärliga tid upptäckte
polisen en stor sammansvärjniog mot konun-
gens lif. Åtskilliga utlänningar voro deltagare
och bland dem äfven en adelsman från Loth-
ringen. Han hade varit sqvadronschef vid
kavalleriet och sedan fört ett ätventyrligt lif,
samt ständigt befunnit sig på jagt efter pen-
ningar. Att han redan före sammansvärjnin-
gen var en brottsling, det antydde de namn-
förändringar han företog. Än kallade han sig
riddar von Krisenbach, än Ludvig von Olden
dorf, baron Lefroid eller chevalier de Her-
moises 0. 8. V., under det att hans verkliga
namn var Marchiel. I mars 1673 häktades
ban i Peronne, i november 1703 dog han i
Bastiljen, efter att under tiden ha hållits fån-
gen i Pignerol, Exiles och på ön Marguerite.
Jung har framlagt bevis för mannens med
jernmasken identitet. med Marchiel, nemligen
dot, att bland de trettiotvå tångar, hvilkas
vaktare Saint Mars var och bland hvilka man-
nen med jernmasken måste ha befunnit sig,
icke någon, med undantag at Marchiel, kan ha
varit den olycklige.
