— 20 —
a Hade ni skyndat er, så skulle inte
bytet gått mig ur händerna!
— Skynda mig, eftersade den unge kosac-
ken, och en mörk sky spred sig öfver hans
vackra, manliga anlete. Hur är det möjligt
för en ryttare att skynda sig i en skog, och
isynnerhet en skog som denna, der man stö-
ter på träsk efter träsk, hvilka måste kringgås.
Hade ej dessa hinder varit oss i vägen, skulle
vi — —
— Jag förstår, jag förstår, afbröt Margunoff
hastigt. Men är det någon af ert folk, som
tilltror sig att med hästen simma öfver till
andra stranden. Strömmen är ej stark och
försöket bör lyckas.
Kosackofficeren mönstrade några ögonblick
de småväxta och brunstekta karlarne samt
befallde slutligen en af dem, den djerfvaste
som han trodde, att våga försöket.
— Kommer du bara öfver ån, sade Margu-
noff, så behöfver du bara rida omkull finnen,
ty efter hvad jag förmodar, har han inte
något skjutvapen.
Kosacken sprängde ned till stranden och
tvang sin liflige springare nedivattnet. Med
klappande hjerta åsåg Margunoff det djerfva
företaget och befallde sina jägare att upphöra
med skjutningen, ty det kunde lätt hända att
någon af misstag råkade kosacken.
När Mikko såg kosacken störta sig i vatt-
net lyste en glädjeblixt i hans ögon, och han
mumlade för sig sjelf: