-— 10 —
dan förut hatade ryssarne, om hvilkas rysligå
framfart i Österbotten under stora ofreden
sägner finnas i behåll ända in i våra dagar,
och Margunoff fick mer än en gång tillfälle
att erfara huru grundligt hatad han var.
Trotsigt fortfor han likväl med sitt utsväf-
vande lefnadssätt oaktadt allt det knot, som
höjde sig hvar han gick fram.
En dag var Margunoff ute på jagt, då han
blef öfverfallen af ett så häftigt regn, att
han måste se sig om efter skydd. Händelsen
förde honom då till sergeant Herners gård,
der han aldrig förut varit. Den redlige fin-
nen mottog ryssen med all den gästfrihet han
kunde, och Margunoff blef qvar öfver natten.
Efter den dagen hände det ganska ofta att
han förirrade sig till Herners gård, antingen
det var fult eller vackert väder, och snart
kom man underfund med, att det endast var
för Ilmag skull han gjorde sina täta visiter
och icke af tacksamhet, såsom han ville låta
påskina. Herner blef förskräckt, då han
märkte den utsväfvande ryssens afsigter, och
gaf honom en fin men tydlig vink, att det
vora bäst för honom att inställa sina besök.
Detta fick han äfven höra af bönderna, som
älskade den käcke sergeanten, och när han
då såg, att han icke kunde vinna sin afsigt
på ett öppet och hederligt sätt, beslöt han
att i hemlighet arbeta för sin plan. Man såg
honom för den skull aldrig om dagarne i trak:
ten af Herners gård, men när qgvällen kom,