ligen bära ansvaret för alla dessa utgifter, som kanhända slutligen visa sig alldeles förfelade? Den krigsminister, som tog på sitt ansvar att 3,750,000 rdr voro tillräckliga, är nu borta och kan svårligen nås af någon efterräkning. Den nuvarande, som fullföljer hans plan, kan äfven snart afgå. Hvilken blir då den slutligen ansvarige, enär en kommande krigsminister svårligen kan affordras räkenskap för hvad hans företrädare verkställt? Oss synes under dylika förhållanden oafvisligt, att riksdagen, innan den går vidare, af regeringen infordrar detaljerade planer och kostnadsberäkningar samt ej åtnöjer sig med de undvikande fraser, med hvilka kostnadsfrågan i den k. propositionen affärdas. Särskildt rekommendera vi detta ämne till statsutskottets mogna bepröfvande.