Andra tider, andra seder.
Såsom betecknande för hvad den ryktbare
docenten von Scheele kallar detta blom-
strande tillstånd, i hvilket församlingen i
Gendve under den despotiske Öalvins sty-
relse befann sig, torde följande utdrag ur
Teol. Tidskr. 1873 h. 1, rörande de inom
sagda församling den tiden med oeftergiflig
stränghet upprätthållna sedelagarne, förtjena
att i vår tid och för kontrastens skull anföras:
Den som bevistade ett dop eller bröllop,
utan att förut hafva åhört den dertill hö-
rande predikan, skulle böta. Svordom var
belagd med svårt fängelsestraff, så ock dans,
maskering samt hvarje slags kort--eller tär-
nings-spel. Ingen af stadens invånare var
det tillåtet att besöka värdshus, och värds-
husföreståndarne voro, vid hårda böter för-
bundna att före ock efter hvarje måltid bedja
tillsammans med dem, som tagit in i deras
hus. En hvar husfader var förpligtad att
hålla sitt husfolk till besök af de offentliga
gudstjensterna, hvilka -förekommpo i otrolig
myckerhet: på söndagen fyra, under veckans
lopp tre, samt ytterligare hvarje morgon kl. 6
eller 7 fullständiga predikningar jemte bön
och psalmsång. Bruk af guld- och silfver-
broderier, kedjor, armband, perlsmycken m;m;
var förbjudet, så ock för qvinnorna all konst-
rik frisyr o. 8. v. Pastorerna och försam-
lingarnes äldste voro förpligtade att på vissa
tider, hvar inom sitt distrikt, göra husbesök
och anställa noggranna förhör inomalla hus-
håll. Äfven de högsta magistratspersoner
voro underkastade sådan sträng uppsigt, och
sededomrarne sjelfve skulle på hvarandra
utöfva inbördes censur.(
Vi föreställa oss just, med hvilken andakt
vår tids tärnor och marskalkar skulle åhöra
en predikan innan de inträdde i bröllops-
salen. Tänkom oss sedan brr Davidson och
Cadier från frukostens början till suptns slut
förrättande bön med sina respektive gäster.
Att en hel mängd lata och fåfänga eller
skrymtande och behörigen kolporterade eller
bortkollrade personer skulle finna sig sär-
deles väl vid ett obegränsadt antal offent-
liga gudstjenster i hvarje vecka, det tvifla
vi icke på. Torde nog också hända, att åt-
skilliga äfven bland våra högsta magistrats-
personerX skulle anse dö presterliga besöken
och förhören såsom en gudomlig ofdning;:.
men säkerligen skulle de flesta i vår tid
finna sig illa vid ett sådant spionerande ty-
ranni.. Men om vi än icke kunna i ållo
instämma i det vitnesbörd, hvilket hr von
Scheele finner så skönt; att nemligen här
ifrågavarande samhällsordning var den bästa
kristliga samhällsinrättring) Som Sedan apost:
larnes tid gifvits på jordenX, så skulle vi
anse : mycket helsosamt, i fall man kunde
återupplifvaj behörigen fiodifieradö förstås;
åtskilliga dess stadgar mot mångahanda flärd
och olater, som nu hota att omintetgöra allt
fåmiljelif, förderfva ungdömen och gnaga på
vårt folks helsa och sjelfbestånd: Önskligast
vöre naturligtvis, att en vaknande sjelfkänsla,
ett manligt och: ädelt allvar gjorde sådana
lagar mot lättsinne och öfverdådigt lefnads-
sätt öfverflödiga. S
a