-— AVV -— men så träffar jag herrarne här som höllo på att binda igen grinden, och då tänkte jag klänga öfver gärdesgården. Ditt onda samvete kände väl igen min röst, kan jag tro, mumlade Staffan Granat. Nå hur många man starka ä nu herrar qvinnos röfvare? Qvinnoröfvare! upprepade Abdon skenheligt. CJa, hur många ä ni, skurkar? — Svara genast, slyngel, eller... Skurkar och ,slynglar ä vi summa noll. Manspersoner ä vi — utlänningen, kusken och undertecknad. Så gör vi oss då först af med Cundertecknad4, hånade gubben. Håkan, led honom ned i båten och ro honom ut till Göken. Den nakna klippan är lagom bur för den der göken. Gök på gök! — Simma kan han inte, kräket, det vet jag, som för ett par tre år sen drog oppen, då han plumsa i, och i morgon bittida får han väl alltid någon af fiskrarne, som af förbarmande tar honom med i förbifarten till staden. Kom då, fina herre!4 gmädade Håkan, Knifven får herrn igen derute på Göken, den kan vara bra att hugga aborrar mo9 och rensa dom Ban, om herrn blir svång i natt. Den starka och storväxta Håkan fattade Abdon i kragen och ledde homom ned i båten. Herrn har väl mat me sej, för si de ä