partis önskan vara att kammaren måtte handla
i full öfverensstämmelse med konstitutionen,
och att han var beredd att understödja den
regering, som ville och kunde uppehålla
samhällsordningen och värna Spaniens inte-
gritet.
Senor Ulloa talade i samma anda, sägande
att landets sanna intressen måste sättas
framför alla andra konsiderationer, ett ytt-
rande som mottogs med ljudliga bifallsytt-
ringar. Med anledning häraf uttalade re-
publikanen Castelar sin tillfredsställelse öf-
ver den hållning, som de konservativa in-
tagit.
Straxt härefter hölls af kongressen och
senaten en gemensam sammankomst, då se-
natens talman tog plats bredvid talmannen
i kongressen. Den senare förklarade, att
båda kamrarne, sedai de nu sammanträdt,
bildade Spaniens suveräna cortes. Senor
Martos tillkännagaf, att konungen var fast
besluten att icke återtaga sin afsägelse, och
att ministörens ledamöter i följd deraf voro
peredda att afgå. Tronafsägelsen bifölls en-
nälligt, och riksförsamlingen tillsatte ett ut-
skott med uppdrag att oförtöfvadt uppsätta
ett svar på konungens budskap. Äfvenledes
utsågs ett antal riksdagsmän, som skulle
följa hans maj:t till gränsen.
Senor Pi y Margall föreslog nu, att för-
samlingen skulle definitivt besluta öfvertaga
hela den suveräna makten samt tillsätta en
ansvarig regering. Den första delen af detta
förslag, hvarigenom republiken återinfördes,
vlef antagen vid voteriog med 256 röster
mot 32. Sedan härpå rörande förslagets
andra del olika meningar blifvit på ett tem-
ligen häftigt sätt utbytta mellan herrar Zo-
rilla och Rivero, med den påföljd att den
senare lemnade talmansstolen och aflägsnade
sig, skedde följande dag val af styrelse,
hvarvid de förut i denna tidning uppräk-
nade, i allmänhet republikanskt sinnade per-
sonerna blefvo utsedda till regeringsmedlem-
mar, hvardefa med ett röstantal, varierande
mellan 245 och 233, således alla på grund
af en öfvervägande majoritets vilja.
De nya ministrarne togo genast plats på
ministerbänken i riksförsamlingens lokal.
Konseljpresidenten Figueras begärde ordet
och uppläste telegrammer, som han motta-
git från landsorterna, och hvilka bekräftade
att lugnet och ordningen ingenstädes blifvit
störda. Han uttryckte derpå den förhopp-
ningen, att republiken nu vore grundad för
alltid, och att Spanien skulle komma att
utöfva sitt rätta inflytande i vestra Europa.
Han trodde att öfriga nationer af den latin-
ska stammen icke skulle dröja att följa
Spaniens exempel, och att det skulle lyckas
regeringen att betrygga landets integritet.
Medan sålunda monarkismens fiender i
Madrid proklamera republiken och hängifva
sig åt hoppet om att genom det nya sty-
relseskicket kunna småningom bota den sjuka
samhällskroppens skador, verka såväl utom
som inom landet endra krafter, de der sträfva
i en alldeles motsatt riktning.
Från Paris skrefs i onsdags, att derstä-
des en sammankomst hållits i hertigens af
Aumale bostad i Faubourg St Honor6. Tjugu
millioner frank tecknades vid detta tillfälle
såsom understöd åt hertigen af Montpensier
vid hang operationer mot spanska repu-
bliken.
I drottning Isabellas hotell råder mycken
uppståndelse. Hertigen af Montpensier sö-
ker draga sig ur fusionen med : drottnins
gen, hvilken säger att, om Alphonso blir
utropad till konung, så måste regentskapet
öfvertagas af henne och don Francisco. Hon
vågar nämligen ej anförtro sitt barn åt
sonen af Ludvig Philip. Hennes omgifning
och anhängare gilla denna misstroendefulla
hållning.
Enligt underrättelser från Paris, var ex-
drottningen redan den 10:de på förmiddagen
fullständigt underrättad om ställningen i
Madrid, och samma dag såg man en
ovanlig mängd främlingar gå in och ut i
hennes palats. Den 11:te lät drottningen
läsa messor i alla kyrkor i Paris, troligen
för att anropa himlen om bistånd till sitt
vigtiga företag. Det säges att talrika Al-
fonsister fram mot aftonen lemnade Paris
för att med iltåget afgå till spanska grän-
sen. Samma dag afreste hertigen af Sesto
till Wien för att afhemta prins Alfonso.
Isabella grundar sina bästa förhoppningar
på armöns sympatier för prinsen och office-
rarnes hat till. den nuvarande krigsministern
Cordoba i följd af dennes beteende mot ar-
tilleriofficerarne, hvilka ej ville tjena under
general Hidalgo, emedan denne under de
blodiga junidagarne 1866 låtit skjuta en del
af sina kamrater i St Gilkasernen i Madrid.
Cordoba har behållit sin portfölj, emedan
det öfverensstämmer med republikanarnes
åsigter, att han afsätter officerarne och in-
sätter underefficerare i deras ställe — men
inom armö6n har detta väckt mycket ond
blod och skall svårligen bidraga till att
Ar ee ÄR LL 4avKL a NN LAM