tndantag pjordes för att rätta taxan så låg nöta möjligt och derigenom mera allmänt förmå husegare att låta inleda vatten i sina egendomar, så att allmäälieten så fort som möjligt skulle kunha lära känna 25 stora fördelar, som vattenledningen medförde. Då erfarenheten emellertid numera visat, att ett högst betydligt antal sådana små rum finnas, för hvilka någon vatten: förbrakningsafpift icke örlagts, alt egendomat löfekömma, i hvilka endäst en tredjedel eller ännu mindre del af. rummens äntal varit enligt vattentaxan tatabla, ja ätt det till och med händt, att i egendomar afgift för blott ett eller par rum kunnat påföras, och att i en egendom till och med intet enda rum fönnits, hvars gölfyta tipp: gått till 120 Kvadratiot, ir det älven tydligt, att någon förändring uti vattentaxan varit alldeles nödvändig för att åstadkomma en rättvisare begjattning och än vil behöflig ökad inkomst. etta framgår äfven af fastighetsegareföreningens skrifvelse, der det omförmäles. att den nya taxan kommer att för mången medföra en väsentlig förhöjning (för några uppgående till 60 ä 100 procent och deröiver), särdeles för egare af hus, innehållande mindre rum och lägenheter eller arbetarebostäder, hvilket bäst bevisar, att undantagsstadgandet uti förra taxan varit mindre lämpligt, i synnerhet som i sådana lägenheter, hvilka innehålla öfvervägande mindre rum, i allmäniet bo flere personer i hvarje rum och vattenförbrukningen i dem således äfven är större. Genom den vidtagna förändringen i taxan har det äfven blifvit igt att kunna nedsätta vattenförbrukningsafgiften till 2 rår för hvarje rum. Att den nya taxan medför förhöjning för åtskilliga busegare, är väl sant, men å andra sidan nafva ej få husegare genom densamma erhållit nedsättning i de afgifter, de förut erlagt för vattenförlirakning, och säkert är, att en rättvisare beskattning blifvit införd genom den nya taxan. Att, på sätt fastighetsegareföreningen vidare föreslagit, bestämma vattenförbrukningsafgiften efter andra artikelas bevillning vore visserligen för administrationen särdeles fördelaktigt, såsom varande enkelt i tillämpningen och medförande stor lättnad vid kontrollen, enär taxeringen måste stödja sig på offentliga bandlingar rörande beskattningen; och dessutom skulle genom denna taxering husegaren kunna befrias från besväret med uppbörden, men både orättvisa och förvecklingar af många slag skulle uppstå vid tillämpningen af denna taxeringsgrund derigenom, att en milngd personer vistas i hufvudstaden större eller mindre del af året utan att härstädes vara skattskrifna, Dessa skulle då, enär de ej i Stockholm voro påförda bevillning efter denna artikel, blifva befriade från vattenförbrukningsafgift, under det andra, fastän varande i knappare lefnadsvilkor, efter denna artikel finge i förbållande till sina inkomster vidkännas ganska dryga afgifter för vattenförbrukningen. Dessutom skulle det vara en allt för stor orättvisa att införa denna beskattningsgrund förr, än vattenledningen blifvit utsträckt till alla delar af staden, enär i så fall en mycket stor mingd fastigheteegare och hyresgäster skulle nödgas erlägga ganska dryga vattenafgifter utan att kunna få komma i åtnjutande af vattenledningsvatten. Lika svårt torde det vara att finna någon annan lämplig taxeringsgrund, såvida man ej såsom sådan ville antaga en viss procent af hyresbeloppet, på sätt hr Svenson föreslagit. Denna taxering, som tillämpas på åtskilliga ställen i England, har emellertid visat sig vara mindre lämplig, emedan den möter många svårigheter vid kontrolleringen och ifver lätt anledning till missbruk, hvarföre nämlen icke heller anser sig kunna förorda detta taxeringssiitt. Af hvad nu blifvit anfördt framgår äfven, att nämden ej heller kan förorda fastighetsegare-. föreningens hemställan, att afgiften för hushållsörbrukningen måtte nedsättas till I rdr 50 öre för hvarje rum, likasom nämden ej heller kan godkinna de skäl, som anförts för framställningen, att tiden, från hvilken den nya taxan skall ega tillämpning, måtte bestämmas till den 1 oktober 1873 eller den 1 januari 1874, enär de med husegarne ingångna konirakten tydligen innehålla, att de före oktober månads utgång hvarje år kunnat uppsigas, hvaraf ock följer, att icke någon husegare på grund af sitt kontrakt med kommunen kunnat försäkra sina hyresgäster vattenledningsvatten för ett kommande år på samma vilkor som för det löpande året utan att sjelf ikläda sig dermed förenad risk. I öfrigt får nämden upplysa, att afgift för spolning af gård och gata icke ifrågakommer i andra fall, än då husegare särskildt tiskar sådan spolning, samt att all vattenförbrukning för statens och stadens byggnader till sitt fulla värde betalas. å grund af de skäl, som nu blifvit anförda, bvartill kunde läggas än flere, får nämden hemställa, att såväl den af fastighetsegareföreningen som ock den af fabrikören J. S. Svenson särskildt gjorda framställning ej måtte till någon åtgärd