tndantag pjordes för att rätta taxan så låg nöta
möjligt och derigenom mera allmänt förmå hus-
egare att låta inleda vatten i sina egendomar,
så att allmäälieten så fort som möjligt skulle
kunha lära känna 25 stora fördelar, som vatten-
ledningen medförde. Då erfarenheten emeller-
tid numera visat, att ett högst betydligt antal
sådana små rum finnas, för hvilka någon vatten:
förbrakningsafpift icke örlagts, alt egendomat
löfekömma, i hvilka endäst en tredjedel eller
ännu mindre del af. rummens äntal varit enligt
vattentaxan tatabla, ja ätt det till och med händt,
att i egendomar afgift för blott ett eller par rum
kunnat påföras, och att i en egendom till och
med intet enda rum fönnits, hvars gölfyta tipp:
gått till 120 Kvadratiot, ir det älven tydligt, att
någon förändring uti vattentaxan varit alldeles
nödvändig för att åstadkomma en rättvisare be-
gjattning och än vil behöflig ökad inkomst.
etta framgår äfven af fastighetsegareföreningens
skrifvelse, der det omförmäles. att den nya taxan
kommer att för mången medföra en väsentlig
förhöjning (för några uppgående till 60 ä 100
procent och deröiver), särdeles för egare af hus,
innehållande mindre rum och lägenheter eller
arbetarebostäder, hvilket bäst bevisar, att un-
dantagsstadgandet uti förra taxan varit mindre
lämpligt, i synnerhet som i sådana lägenheter,
hvilka innehålla öfvervägande mindre rum, i all-
mäniet bo flere personer i hvarje rum och vat-
tenförbrukningen i dem således äfven är större.
Genom den vidtagna förändringen i taxan har
det äfven blifvit igt att kunna nedsätta vat-
tenförbrukningsafgiften till 2 rår för hvarje rum.
Att den nya taxan medför förhöjning för åtskil-
liga busegare, är väl sant, men å andra sidan
nafva ej få husegare genom densamma erhållit
nedsättning i de afgifter, de förut erlagt för vat-
tenförlirakning, och säkert är, att en rättvisare
beskattning blifvit införd genom den nya taxan.
Att, på sätt fastighetsegareföreningen vidare
föreslagit, bestämma vattenförbrukningsafgiften
efter andra artikelas bevillning vore visserligen
för administrationen särdeles fördelaktigt, såsom
varande enkelt i tillämpningen och medförande
stor lättnad vid kontrollen, enär taxeringen må-
ste stödja sig på offentliga bandlingar rörande
beskattningen; och dessutom skulle genom denna
taxering husegaren kunna befrias från besväret
med uppbörden, men både orättvisa och förveck-
lingar af många slag skulle uppstå vid tillämp-
ningen af denna taxeringsgrund derigenom, att
en milngd personer vistas i hufvudstaden större
eller mindre del af året utan att härstädes vara
skattskrifna, Dessa skulle då, enär de ej i Stock-
holm voro påförda bevillning efter denna artikel,
blifva befriade från vattenförbrukningsafgift, un-
der det andra, fastän varande i knappare lef-
nadsvilkor, efter denna artikel finge i förbållande
till sina inkomster vidkännas ganska dryga af-
gifter för vattenförbrukningen. Dessutom skulle
det vara en allt för stor orättvisa att införa denna
beskattningsgrund förr, än vattenledningen blifvit
utsträckt till alla delar af staden, enär i så fall
en mycket stor mingd fastigheteegare och hyres-
gäster skulle nödgas erlägga ganska dryga vat-
tenafgifter utan att kunna få komma i åtnjutande
af vattenledningsvatten. Lika svårt torde det
vara att finna någon annan lämplig taxerings-
grund, såvida man ej såsom sådan ville antaga
en viss procent af hyresbeloppet, på sätt hr
Svenson föreslagit. Denna taxering, som til-
lämpas på åtskilliga ställen i England, har emel-
lertid visat sig vara mindre lämplig, emedan den
möter många svårigheter vid kontrolleringen och
ifver lätt anledning till missbruk, hvarföre näm-
len icke heller anser sig kunna förorda detta
taxeringssiitt.
Af hvad nu blifvit anfördt framgår äfven, att
nämden ej heller kan förorda fastighetsegare-.
föreningens hemställan, att afgiften för hushålls-
örbrukningen måtte nedsättas till I rdr 50 öre
för hvarje rum, likasom nämden ej heller kan
godkinna de skäl, som anförts för framställnin-
gen, att tiden, från hvilken den nya taxan skall
ega tillämpning, måtte bestämmas till den 1 ok-
tober 1873 eller den 1 januari 1874, enär de med
husegarne ingångna konirakten tydligen innehålla,
att de före oktober månads utgång hvarje år
kunnat uppsigas, hvaraf ock följer, att icke nå-
gon husegare på grund af sitt kontrakt med kom-
munen kunnat försäkra sina hyresgäster vatten-
ledningsvatten för ett kommande år på samma
vilkor som för det löpande året utan att sjelf
ikläda sig dermed förenad risk.
I öfrigt får nämden upplysa, att afgift för spol-
ning af gård och gata icke ifrågakommer i andra
fall, än då husegare särskildt tiskar sådan spol-
ning, samt att all vattenförbrukning för statens
och stadens byggnader till sitt fulla värde betalas.
å grund af de skäl, som nu blifvit anförda,
bvartill kunde läggas än flere, får nämden hem-
ställa, att såväl den af fastighetsegareföreningen
som ock den af fabrikören J. S. Svenson sär-
skildt gjorda framställning ej måtte till någon
åtgärd