FAL ACE IALNCBIBR 20 DS POHGVRRIBOMLOLoL. Stockholms vatteitaxa. För någon tid sedan ingick Stockholms fastighetsegareförening till stadsfullmäktige med en skrift i anledning af do utaf stadsfullmäktige sistlidne höst beslutade ändringarne i taxan för begagnande af vattenlsdningen i Stockholm, Denna skrift remitterades till drätsolnämdens tredje afdelning, som deröfver nu afgifvit följande yttrande: Genom remiss den 5 sistlidne december har stadsfullmäktiges berednings-utskott infordrat hämdens yttrande i anledning af en utaf Stocknolms fastighetsegareförening hos hrr stadsfullmäktige gjord framställning, att frågan öm ny taxa för vattenförbrukningen måtte för det nirvarande få förfalla eller tills vidare förblifva hyilande, eller, derest detta icke kunde bifallas, fastighetsegarne måtte befrias från besväret med appbörd af vattentörbrukningsafgifterna och hvarje skattskyldig samhällsmedlem skatta för vattenförbrukning efter andra artikelns bevillning eller annan lämplig grund, eller ock, derest icke heller detta förslag kunde bifallas, att afgilten för hushållsförbrukningen måtte nedsättas till 1 rdr 50 öro för hvarje rum; att någon särskild ofgift för spolning af gård och gata icke måtte ifrågakomma; att all vattenförbrukning för alla allmänna byggnader och platser måtte efter sitt värde betalas; samt att tiden, från hvilken den nya taxan skulle ega tillimpning, måtte bestilmmas till den I oktober 1873 eller, om sådant för vattenledningens rikenskaper ej vore lämpligt, till den 1 januari 1874; hvarjemte en af föreningens medlemmar, hr J. S. Svenson, en särskild skrift, som jemväl blifvit till nämden öfverlemnad, hemstillt, att afgiften för hushållsförbrukningen af vatten måtte företrädesvis hädanefter komma att utgå efter en procent af hyresboloppet, hvilken afgift äfven borde bertiknas för de lokaler, hvarötver fastighetsegarne sjelfve disponerade; samt att till ledning vid debiteringen lokalerna skulle uti mantalsförteckningarne till deras rätta hyresvärden antecknas och afgiften påföras i debetsedlarne, dock endast för de personer, som bebodde sådana egendomar, hvaruti vattenledning funnes införd; äfvensom att vattenförbrukningsafgiften för industriela ändamål måtte utgå i öfverensmämmelse med de grunder, som blifvit bestämda i den nya vattentaxan, med undantag af atgift för gård och gata, för hvilka någon afgift ej borde utgå. Då dessa framställningar synas hufvudsakligen vara grundade på det antagande, att icke något trängande behof påkallar högre inkomster af vattenledningen än de, hvilka influtit efter hitintills gällande taxa, samt att inkomsterna af vattenledningen varit i ständig tillväxt och för hvarje år i stegradt mått lemnat betydliga öfverskott, anser nämnden sig böra erinra, att inkomsterna af vattenledningen för tiden från och med år 1861 till och med år 1870, eller den tidrymd, för hvilken redogörelse lemnas i den berättelse angående Stockholms kommunalförvaltning, som fastighetsegareföreningen åberopat, utgjort i vattenafgifter och diverse inkomBer .. ss. ss svs vv 1,126,970 rdr MN öre; hvaremot utgifterna för vattenledningens förvaltning, drift och underhåll samt ränta uppgått till . . . . . 1,030,499 , 78 hvadan behållningen å rörelsea utgjort . . ..... 96,471 rdr 14 öre, hvilken behållning bestått dels i materialier för verkets drift och dels i kontant behållning till följande år. Hade ränta till ett belopp af 155,986 rdr 54 öre å från stadens kassa försträckta medel ej blifvit efterskänkt för åren 1864—1870, så skulle med sist nämnda års utgång förefunnits en brist af 59,515 rdr 40 öre. Häraf framgår, att vattenledningens ekonomiska ställning ej är så blomstrande, som fastighetsegareföreningens ledamöter sökt göra troligt, på den grund att de med vattenledningsrörel sens inkomster sammanblandat de bidrag till vattenledningens utvidgande, hvilka under en följd af år lemnats från Stockholms stads brandförsäkringskontor, från Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom och från stadskassan, på sätt kan inhemtas af ofvan åberopade berättelse, i hvilken dessa bidrag, uppgående under åren 1861—1870 till 516,000 rdr, tydligen skiljas från de öfriga inkomster, med hvilka de icke heller böra sammanblandas, då fråga är om utredande af vattenledningens afkastning. Då kostnaden för hela vattenledningsverket vid 1871 års slut uppgick till 2,065,852 rdr 25 öre, men skulden vid samma tid utgjorde .. ...--1,371,611 ,, 94 så visar sig deraf att . 694,240 rdr 31 öre af samtliga från år 1858 till och med år 1871 inflatna bidrag, utgörande tillhopa 709,500 rår, blifvit för med dem åsyftade ändamål använda. Skilnaden mellan det influtna och det använda beloppet, omkring 15,000 rdr, motsvarades af i förråd befintliga materialier för vattenledningens ytterligare utsträckande, Af det nu anförda ådagalägges, att vattenledningen, om den ej åtojutit ifrågavarande bidrag, fortfarande skulle häfiat i skuld för hela anläggningskostnaden, och det är följaktligen klart, att afkastningen af rörelsen ej lemnat något öfverskott till kapitalafbetalning. Tages derjemte i betraktande, att förr berörda årsbidrag med förlidet år upphört; att från och med år 1871 ränta å all vattenledningens skuld erlagts eller i mån af tillgång skall eriäggas; att inkomsterna för år 1872 komma att lemna endast ett obetydligt öfverskott till kapitalafbetalning; att skulden måste inom närmast följande år ökas för utförande af nya arbeten, såsom t, ex. byggande af nya reservoarer, filtrer m. m.; samt att större delen af de utsträckningar, som hädanefter verkställas, antagligen komma att lemna endast en jemförelsevis obetydlig afkastning, enär degsa utsträckningar kunna ifrågakomma hufvudsakligen endast i glest bebyggda stadsdelar, så är det uppenbart, att den ökade inkomst, som den nya taxan torde komma att medföra, är väl behöflig. . Beträffande den nu gjorda förändringen uti taxeringen för hushållsförbrukningen består denna