FAL ACE IALNCBIBR 20 DS POHGVRRIBOMLOLoL.
Stockholms vatteitaxa.
För någon tid sedan ingick Stockholms fa-
stighetsegareförening till stadsfullmäktige med
en skrift i anledning af do utaf stadsfullmäk-
tige sistlidne höst beslutade ändringarne i
taxan för begagnande af vattenlsdningen i
Stockholm, Denna skrift remitterades till
drätsolnämdens tredje afdelning, som deröfver
nu afgifvit följande yttrande:
Genom remiss den 5 sistlidne december har
stadsfullmäktiges berednings-utskott infordrat
hämdens yttrande i anledning af en utaf Stock-
nolms fastighetsegareförening hos hrr stadsfull-
mäktige gjord framställning, att frågan öm ny
taxa för vattenförbrukningen måtte för det nir-
varande få förfalla eller tills vidare förblifva
hyilande, eller, derest detta icke kunde bifallas,
fastighetsegarne måtte befrias från besväret med
appbörd af vattentörbrukningsafgifterna och
hvarje skattskyldig samhällsmedlem skatta för
vattenförbrukning efter andra artikelns bevill-
ning eller annan lämplig grund, eller ock, derest
icke heller detta förslag kunde bifallas, att af-
gilten för hushållsförbrukningen måtte nedsättas
till 1 rdr 50 öro för hvarje rum; att någon sär-
skild ofgift för spolning af gård och gata icke
måtte ifrågakomma; att all vattenförbrukning för
alla allmänna byggnader och platser måtte efter
sitt värde betalas; samt att tiden, från hvilken
den nya taxan skulle ega tillimpning, måtte be-
stilmmas till den I oktober 1873 eller, om så-
dant för vattenledningens rikenskaper ej vore
lämpligt, till den 1 januari 1874; hvarjemte en
af föreningens medlemmar, hr J. S. Svenson,
en särskild skrift, som jemväl blifvit till
nämden öfverlemnad, hemstillt, att afgiften för
hushållsförbrukningen af vatten måtte företrä-
desvis hädanefter komma att utgå efter en pro-
cent af hyresboloppet, hvilken afgift äfven borde
bertiknas för de lokaler, hvarötver fastighets-
egarne sjelfve disponerade; samt att till ledning
vid debiteringen lokalerna skulle uti mantalsför-
teckningarne till deras rätta hyresvärden anteck-
nas och afgiften påföras i debetsedlarne, dock
endast för de personer, som bebodde sådana
egendomar, hvaruti vattenledning funnes införd;
äfvensom att vattenförbrukningsafgiften för in-
dustriela ändamål måtte utgå i öfverensmämmelse
med de grunder, som blifvit bestämda i den nya
vattentaxan, med undantag af atgift för gård
och gata, för hvilka någon afgift ej borde utgå.
Då dessa framställningar synas hufvudsakligen
vara grundade på det antagande, att icke något
trängande behof påkallar högre inkomster af
vattenledningen än de, hvilka influtit efter hit-
intills gällande taxa, samt att inkomsterna af
vattenledningen varit i ständig tillväxt och för
hvarje år i stegradt mått lemnat betydliga öf-
verskott, anser nämnden sig böra erinra, att in-
komsterna af vattenledningen för tiden från och
med år 1861 till och med år 1870, eller den tid-
rymd, för hvilken redogörelse lemnas i den be-
rättelse angående Stockholms kommunalförvalt-
ning, som fastighetsegareföreningen åberopat,
utgjort i vattenafgifter och diverse inkom-
Ber .. ss. ss svs vv 1,126,970 rdr MN öre;
hvaremot utgifterna för vat-
tenledningens förvaltning,
drift och underhåll samt
ränta uppgått till . . . . . 1,030,499 , 78
hvadan behållningen å rö-
relsea utgjort . . ..... 96,471 rdr 14 öre,
hvilken behållning bestått dels i materialier för
verkets drift och dels i kontant behållning till
följande år. Hade ränta till ett belopp af 155,986
rdr 54 öre å från stadens kassa försträckta me-
del ej blifvit efterskänkt för åren 1864—1870, så
skulle med sist nämnda års utgång förefunnits
en brist af 59,515 rdr 40 öre.
Häraf framgår, att vattenledningens ekonomi-
ska ställning ej är så blomstrande, som fastig-
hetsegareföreningens ledamöter sökt göra troligt,
på den grund att de med vattenledningsrörel
sens inkomster sammanblandat de bidrag till vat-
tenledningens utvidgande, hvilka under en följd
af år lemnats från Stockholms stads brandför-
säkringskontor, från Stockholms stads brandstods-
bolag till försäkring af lösegendom och från
stadskassan, på sätt kan inhemtas af ofvan åbe-
ropade berättelse, i hvilken dessa bidrag, upp-
gående under åren 1861—1870 till 516,000 rdr,
tydligen skiljas från de öfriga inkomster, med
hvilka de icke heller böra sammanblandas, då
fråga är om utredande af vattenledningens af-
kastning.
Då kostnaden för hela vattenledningsverket
vid 1871 års slut uppgick till 2,065,852 rdr 25 öre,
men skulden vid samma tid
utgjorde .. ...--- 1,371,611 ,, 94
så visar sig deraf att . 694,240 rdr 31 öre
af samtliga från år 1858 till och med år 1871
inflatna bidrag, utgörande tillhopa 709,500 rår,
blifvit för med dem åsyftade ändamål använda.
Skilnaden mellan det influtna och det använda
beloppet, omkring 15,000 rdr, motsvarades af i
förråd befintliga materialier för vattenledningens
ytterligare utsträckande, Af det nu anförda åda-
galägges, att vattenledningen, om den ej åtojutit
ifrågavarande bidrag, fortfarande skulle häfiat i
skuld för hela anläggningskostnaden, och det är
följaktligen klart, att afkastningen af rörelsen ej
lemnat något öfverskott till kapitalafbetalning.
Tages derjemte i betraktande, att förr berörda
årsbidrag med förlidet år upphört; att från och
med år 1871 ränta å all vattenledningens skuld
erlagts eller i mån af tillgång skall eriäggas; att
inkomsterna för år 1872 komma att lemna en-
dast ett obetydligt öfverskott till kapitalafbetal-
ning; att skulden måste inom närmast följande
år ökas för utförande af nya arbeten, såsom
t, ex. byggande af nya reservoarer, filtrer m. m.;
samt att större delen af de utsträckningar, som
hädanefter verkställas, antagligen komma att
lemna endast en jemförelsevis obetydlig afkast-
ning, enär degsa utsträckningar kunna ifråga-
komma hufvudsakligen endast i glest bebyggda
stadsdelar, så är det uppenbart, att den ökade
inkomst, som den nya taxan torde komma att
medföra, är väl behöflig. .
Beträffande den nu gjorda förändringen uti
taxeringen för hushållsförbrukningen består denna