- LJM -—-—
qvinna, åt hvilken han först gifvit sitt tro-
hetslöfte.
Men Clara reste sig långsamt upp från hans
sida, der de sutto tillsammans i skymningen
på tu man hand, och stod der blek gom döden
framför den bäfvande. Det låg någonting
spöklikt i den dofva röst, hvarmed hon hvi-
skade:
CS8 gift dig då, menedare! Men öfver ditt
falska hufvud komme på bröllopsdagen mitt
blod, ditt eller — hennes!4
Med dessa ord lemnade Clara Fransoni ha-
stigt rummet och låste igen dörren till sitt
sofrum efter sig. Förgäfves knackade den
förskräckte älskaren bönfallande på dörren,
förgäfves bad han henne i de ömmaste orda-
lag att åter komma ut och höra honom med
lugn. Den förorättade qvinnan var obeveklig,
och Cmenedaren4 fick vandra tröstlös hem,
för att i sin palatslika bostad återigen ha en
sömnlös natt.
Min gudomliga Patron töpstår inte alt
handskas rätt med a- 3- först! r inte a
timmersmennisko- —, -? der välsignade frun
don, i der na, tröstade betjenten Ab-
oafklk? -- Ban ville hjelpa sin herre, som
u ud kastat sig på sin eleganta säng,
stan ska aldrig fästa sig vid sådana, som
fästa sig vid en tillbaka, utan be Gud bevara
sig för kardborrar. Jag såg straxt på den
der öfvernaturliga skönheten signora Clara
Fransoni, för hvars skull jag satte migi ägg-
korgen, att hon kunde bli både lam och