Kröningsfrågan i bondeståndet
1859.
Det är icke så litet lärorikt att kasta en
blick på huru det nuvarande landtmanna-
partiets föregångare förhöll sig när, år 1859,
ett förslag framkom hos rikets ständer af
enahanda syftning som det nu af vice tal-
männen i kamrarne ingifna. Vi lemna här
en redogörelse för kröningsfrågans behand-
ling vid detta tillfälle:
I bondeståndet väcktes frågan den 2 novem-
ber 1859, icke såsom i de andra stånden af
vice talmannen, utan af hr Johan Lekberg,
en fromsint nerking, som låtit sig dertill fram-
skickas, Innehållet var hufvudsakligen det-
samma som i den framställning vice talmän-
nen vid denna riksdag i ämnet gjort till
kamrarne, naturligtvis med den skilnad, som
en längre framskriden civilisation och deraf
följande gubtilare tänke- och uttryckssätt fram-
kallat, Således höll sig hr Lekberg till hvad
som af ålder varit vanligt, men hade icke,
såsom man af hans tystnad i detta fall har
skäl förmoda, så fint utbildade hörselorganer,
att han i afseende på denna fråga mäktat
höra någon särskildt bjertats maniog eller
en allmännare uttryckt folkets önskan,
Det blef honom ändock mycket hett om
öronen i det stånd han tillhörde, När för-
slaget, efter första bordläggningen, skulle re
mitteras, yttrade bland annat hr Sven Heur
lin spetsigt: Jag vill visserligen icke betaga
den hedervärda motionären allt det värde,
hans verksamhet med denna motion må i de
högre regionerna kunna förskaffa honom, men
jag kan ej heller underlåta att begära, det
denna värdelösa motion måtte ännu ytterli-
gare tå blifva å bordet hvilande. — Försla-
get bordlades andra gången sedan hr OC, A.
Larsson äfven uttalat sig mot detsamma.
Vid nästa sammanträde, den 9 november,
begärde hr Lekberg ordet och replikerade
Heurlin samt yttrade slutligen följande korta
ord, bakom hvilka man tydligen kan skönja
stämningen i ståndet: I sjelfva saken har
jag ej mer nu att säga än stt jag återtager
motionen.
Åtskilliga ledamöter togo sig dock vid sam-
ma tillfälle anledning af den då ankomna
inbjudningen från medstånden att tillkänna-
gifva sina åsigter om kröningens vigt och be-
tydelse. Här följa några utdrag af då riällda
yttranden:
R. F. Gross: Svenska folkets kärlek till
sin konung är ej mindre, dertör att konungen
icke är krönt, och denna kärlek ökas ingalunda
af ceremonier, hvilka kosta staten tilläfven
tyrs en half eller on tredjedels million, och
hvilka blott tillfredsställa skådelystnas nyfi-
kenhet, oo
Hr S. Heurlin : — — utan kröning är han
dock konung ändå, För öfrigt är kröningen
en qvarlefva från de råa hednatiderna och —
bort med alla sådana fördomar i ett konstitu-
tionelt land!
Hr Olaus Eriksson från Göteborgs och Bo-