SE ARA AEA VE ASEAS a Bref från Skåne. Den 20 januari. Stormflodens härjningar, som jag i mitt Bista bref berörde, framkallade förluster öfverallt på de skånska kusterna, ehuru icke på långt när i så hög grad som i vårt grannrike Danmark; men både här och i Danmark har allmänna välgörenheten skyndat att, så vidt möjligt varit, igensopa spåren af stormfloden, och detta har hos oss lyckats så väl, att knappast någon kustbo kan sägas vara fattigare nu än före floden. Den villighet att bjelpa ch bistå, som vid detta tillfälle lades i dagen i Skåne såväl som i öfre landet, förtjenar att antecknas såsom ett glädjande tidens tecken. Efter de svåra höststormarne väntade den skånska landtmannen vinter, men någon sådan har ännu icke låtit afhöra sig. I stället gror gräset, snödropparne sticka upp hufvudet och en och annan blomma växer på kalljord. Landtmannen är ledsen deröfver, ty vägarne äro odrägliga, och han behöfver frost, så att vårbruket blir lättare; men det ger nästan ut som om ingen vinter skulle infinna sig. Man har berättat att visea flyttfåglar, hvilka synas ha bättre reda på vår Herres rådslag rörande väderleken än vi menniskor, ha återkommit. I städerna och bland de fattige på landet är man deremot rätt belåten med den grådimmiga, dåsiga väderleken, ty under en sådan kan man spara bränsle. Riksdagsmännen ha packat in och rest. Anders Andersson i Påarp, den frisinnade och redlige folkhögskoleeleyen, kom icke med, utan fick Anders Persson i Mörarp återkomma till riksdagen, och detta är ingen förlust för framåtskridandets sak, ty Anders Persson är en ärlig demokrat och har des3utom tre års erfarenhet till sin fördel. Våra skånska riksdagsmän voro vid afresan fullkomligt öfvortygade att till följd aftronskiftet denna riksdag skulle bli en af de märkligare, emedan konung Oscar anses gom en handlingens man, hvilken man väntar skall med kraft och allvar främja, men icke lägga hinder i vägen för nyttiga reformer. Denna uppfattning delas också af folket här nere, nämligen den del af folket, som har någon kännedom om rikets styrelse och de politiska frågorna. Måtte dessa goda tankar icke bli gäckade! Jag träffade häromdagen en af de på tidens tecken aktgifvande skånska presterna. Denne hade antecknat åtskilliga drag af vår nya konung. De vunno alla hans bifall, så när som ett enda — hans utdelande af ordnar (mannen har sjelf någon gång fått en orden, som ligger väl förvarad i någon låda). Huru kan en man med så genomsodt förstånd ännu vilja sysselsätta sig med lylik galenskap? Detta var prestens egna ord. — Det finnes knappt något sätt, hvarpå sn kung skulle göra sig så omtyckt som senom att uraktlåta att begagna sin rätt vit utdela ordnar. Om han häri gått naionens önskan till mötes, kunde han gerna