SE ARA AEA VE ASEAS a
Bref från Skåne.
Den 20 januari.
Stormflodens härjningar, som jag i mitt
Bista bref berörde, framkallade förluster öf-
verallt på de skånska kusterna, ehuru icke
på långt när i så hög grad som i vårt
grannrike Danmark; men både här och i
Danmark har allmänna välgörenheten skyn-
dat att, så vidt möjligt varit, igensopa spå-
ren af stormfloden, och detta har hos oss
lyckats så väl, att knappast någon kustbo
kan sägas vara fattigare nu än före floden.
Den villighet att bjelpa ch bistå, som vid
detta tillfälle lades i dagen i Skåne såväl
som i öfre landet, förtjenar att antecknas
såsom ett glädjande tidens tecken.
Efter de svåra höststormarne väntade den
skånska landtmannen vinter, men någon så-
dan har ännu icke låtit afhöra sig. I stäl-
let gror gräset, snödropparne sticka upp huf-
vudet och en och annan blomma växer på
kalljord. Landtmannen är ledsen deröfver,
ty vägarne äro odrägliga, och han behöfver
frost, så att vårbruket blir lättare; men det
ger nästan ut som om ingen vinter skulle
infinna sig. Man har berättat att visea
flyttfåglar, hvilka synas ha bättre reda på
vår Herres rådslag rörande väderleken än
vi menniskor, ha återkommit. I städerna
och bland de fattige på landet är man der-
emot rätt belåten med den grådimmiga, då-
siga väderleken, ty under en sådan kan man
spara bränsle.
Riksdagsmännen ha packat in och rest.
Anders Andersson i Påarp, den frisinnade
och redlige folkhögskoleeleyen, kom icke med,
utan fick Anders Persson i Mörarp åter-
komma till riksdagen, och detta är ingen
förlust för framåtskridandets sak, ty Anders
Persson är en ärlig demokrat och har des3-
utom tre års erfarenhet till sin fördel.
Våra skånska riksdagsmän voro vid afresan
fullkomligt öfvortygade att till följd aftron-
skiftet denna riksdag skulle bli en af de
märkligare, emedan konung Oscar anses gom
en handlingens man, hvilken man väntar
skall med kraft och allvar främja, men icke
lägga hinder i vägen för nyttiga reformer.
Denna uppfattning delas också af folket här
nere, nämligen den del af folket, som har
någon kännedom om rikets styrelse och de
politiska frågorna. Måtte dessa goda tankar
icke bli gäckade!
Jag träffade häromdagen en af de på ti-
dens tecken aktgifvande skånska presterna.
Denne hade antecknat åtskilliga drag af vår
nya konung. De vunno alla hans bifall, så
när som ett enda — hans utdelande af
ordnar (mannen har sjelf någon gång fått
en orden, som ligger väl förvarad i någon
låda). Huru kan en man med så genom-
sodt förstånd ännu vilja sysselsätta sig med
lylik galenskap? Detta var prestens egna
ord. — Det finnes knappt något sätt, hvarpå
sn kung skulle göra sig så omtyckt som
senom att uraktlåta att begagna sin rätt
vit utdela ordnar. Om han häri gått na-
ionens önskan till mötes, kunde han gerna