riktigt bra, ty de måste då följa med till Biåkulla; men icke på så gentilt sätt som res sällskap, utan i egenskap af ridhästar för hexorna, hvilka, då det är tillgång på skator, begagaa dem i stället för sopqvastar, eldgafflar, rakor eller käppar att rida på. De skator, som varit med om dylik utflykt, se vid hemkomsten och en lång tid efter påsk mycket ruggiga ut. Derigenom skiljas de från dem, hvilka icke varit med.) Vid gräfning efter skatter, bevakade af onda makter i jordens djup, då allvar och tystnad äro absolut nödvändiga för skattgräfvarne, har ej sällan händt, att de blifvit varse en skata komma knogandes, förspänd ett stort hö eller halmlass, frågande hvad klockan kunde vara. MHatva skattgräfvarna skrattat häråt eller svarat skatan, hvilket alltid varit fallet, så har hon genast försvunrit, och från den förborgade skatten hafva sökarena varit lediga. Som man af allt detta finner, har den arma skatan just inte riktigt godt renommå om sig, Men — hvarföre skulle icke hon, liksom mången annan, vid en närmare bekantskap kunna befinnas vara vida bättre än sitt rykte?! Jag för min del tror åtminstone det och skall nästa gång ha äran redogöra för min speciella bekantskap med en skatfemilj. 8) Skatan ruggar verkligen (byter om fjäder) vid den tiden.