riktigt bra, ty de måste då följa med till
Biåkulla; men icke på så gentilt sätt som res
sällskap, utan i egenskap af ridhästar för
hexorna, hvilka, då det är tillgång på skator,
begagaa dem i stället för sopqvastar, eld-
gafflar, rakor eller käppar att rida på. De
skator, som varit med om dylik utflykt, se
vid hemkomsten och en lång tid efter påsk
mycket ruggiga ut. Derigenom skiljas de
från dem, hvilka icke varit med.)
Vid gräfning efter skatter, bevakade af onda
makter i jordens djup, då allvar och tystnad
äro absolut nödvändiga för skattgräfvarne,
har ej sällan händt, att de blifvit varse en
skata komma knogandes, förspänd ett stort
hö eller halmlass, frågande hvad klockan
kunde vara. MHatva skattgräfvarna skrattat
häråt eller svarat skatan, hvilket alltid varit
fallet, så har hon genast försvunrit, och från
den förborgade skatten hafva sökarena varit
lediga.
Som man af allt detta finner, har den arma
skatan just inte riktigt godt renommå om sig,
Men — hvarföre skulle icke hon, liksom mån-
gen annan, vid en närmare bekantskap kunna
befinnas vara vida bättre än sitt rykte?!
Jag för min del tror åtminstone det och
skall nästa gång ha äran redogöra för min
speciella bekantskap med en skatfemilj.
8) Skatan ruggar verkligen (byter om fjäder)
vid den tiden.