mIörvLu IySbalde UUKV bg VI SAVA Jappdsaly rivg af svenska kulor. Men bakom oss hade fendricken, som förde Postiljon, supit sig full och gatte eld på brännaren i förtid. Just gom lågorna bröto ut, girade Postiljon framför bogen på Lovisa Ulrika. Chefen föll af, men det sköna linieskeppet, en af våra bästa seglare, tog hastigt eld. Det var omöjligt att släcka. Vi hörde chefen skrika: håll af der, för att sauvera skärgårdsfartygen. Jag flygeri luften! Och knapt hade han fått ordet ur munnen, förrän krutkammaren tändes och hela skeppet med folk och kanoner sprang som en bristande bomb. Vi förlorade helt och hållet hörseln på en stund, då spillror och menniskor och plankor och tågverk flögo omkring oss. En fregatt blef också antänd och sprang i luften. Gubben Hisingsköld stod emellertid vid mesanmasten och bara såg till att vi följde rätta kursen i våra ledares kölvatten. Framför oss gåfvo de svenska skeppen icke eld, förr än just det ögonblick de befunro sig midt emellan ryssarne. När Göta Lejon gick igenom embossgeringen och just som glatta lagen gingo från både styrbords och babordssidorna, så att det brakade i det gamla skrofvet och vi trodde att det skulle remna, sågo vi huru blod strömmade ur spygatten på de ryska skeppen, som voro trasiga både till skrof och tackel. Våra märsgastar sågo icke annat än lik och spillror på dem. CVi sågo kungens slup styra tätt bredvid 038. Den kungliga flaggan var uppe, och han gick så nära, att folket på vårt understa batteri tydligen gexom kanonportarne sågo kungens. ansigte. En af roddarna var blesserad. cEfter oss hörde vi de följande skeppens glatta. lag, allt gom de passerade. Men der stötte ett par på grund också. Det blef då en lifligere eld, bvartill vi icke förrän efteråt fingo veta orsaken. Treutiger, som kommenderade skeppet Äran, hade stött på grund, men strök icke sin flagg, utan begynte i stället att, der han låg, kanonera ryska skeppen, så länge något enda svenskt fartyg ännu var qvar inom ryska iinien. Först då gaf han sig. Kungen, som såg huru farlig ryska fregatten på yttersta venstra flygeln var för rodd-fartygen, befallte Stedingken tysta den. Han seglade då med Styrbjörn långsmed sidan på fregatten och gaf den ett glatt lag med dubbelt skarpt på pistolshåll: Derefter vände han och brassade om, så att ban sköt fram på andra sidan om fregatten och gaf henne der en dylik:helsning. Till sist föll han af och gaf henne det tredje glatta laget på förra sidan igen. Så seglade han. ordentligt omkring benne, och bon hade efter den betan icke mycket att säga. CKlockan var half åtta om morgonen, då Dristigheten bröt igenom och klockan nio var hela svenska flottan ur Viborgska viken. Det var ett blodigt gatlopp vi fingo springa, men så fingo ryssarne också sin hyra, och hufvudsaken var, att hela flottan, som eljest varit förlorad, slog sig ut så ärofullt, att den reträtten är att anse som en seger. CNär ryssarne sågo oss segla ur fällan, gick deras linie, remligen den delen, som kunde, (ty venstra flygeln, den hade vi ru gett nog, så att hon låg der hon låg) också till segels och förföljde oss. .Vår skärgårdsflotta gick snart inåt skärgården, der der vid Svensksund satte sig i ordning och kort derefter vann den lysande segern. . SLinjeflottan deremot hade ordres att hålla af till Sveaborg. De trögäste seglarne voro gamla Göta Lejon oeh Rättvisan. Vi blefvo efter. Derefter konv en rysk tredäckare, men den behöfde också en kamrat till hjelp innan Rättvisan, efter en stark kanonad, strök. Men också efter oss kommo de fördömda ryssarne. Det var på eftermiddagen kloc kan 2, då vi redan hade Hogland :i sigte, som en ryss begynte låta sina kanoner spela. Vår gubbe föll först af åt styrbord och gaf ryssen helt tvärt glatta laget, derefter vände vi och gåfvö honom babordslaget fullt. Då han märkte att vi ville slåss, beslöt han vänta på bjelp och gigade sina hbramsegel. Men vi vände igen styrbord öfver och gåfvo honom ännu en helsning, derefter läto vi stå fullt och ströko af inåt skären, der de andra skeppen till en del voro inkomna. CV: hade nog varit förlorade också, ty der kom hela ryska flottan ilinie efter oss, men lyckligtvis stillnade det för ryssarna, så att vi kunde begagna de sista vindkårarne senare än de. Derefter satte vi ut sluparna och bogserade. Vi fingo också från de föregående skeppen deras slup till bjelp, så att vi innan gvällen voro i säkerhet. CVet ni, god herrar, en sådan dag, som den. dagen, glömmer man icke så lätt. Hvad I