mIörvLu IySbalde UUKV bg VI SAVA Jappdsaly
rivg af svenska kulor.
Men bakom oss hade fendricken, som
förde Postiljon, supit sig full och gatte eld
på brännaren i förtid. Just gom lågorna
bröto ut, girade Postiljon framför bogen på
Lovisa Ulrika. Chefen föll af, men det
sköna linieskeppet, en af våra bästa seglare,
tog hastigt eld. Det var omöjligt att släcka.
Vi hörde chefen skrika: håll af der, för
att sauvera skärgårdsfartygen. Jag flygeri
luften! Och knapt hade han fått ordet ur
munnen, förrän krutkammaren tändes och
hela skeppet med folk och kanoner sprang
som en bristande bomb. Vi förlorade helt
och hållet hörseln på en stund, då spillror
och menniskor och plankor och tågverk flögo
omkring oss. En fregatt blef också antänd
och sprang i luften. -
Gubben Hisingsköld stod emellertid vid
mesanmasten och bara såg till att vi följde
rätta kursen i våra ledares kölvatten. Fram-
för oss gåfvo de svenska skeppen icke eld,
förr än just det ögonblick de befunro sig
midt emellan ryssarne.
När Göta Lejon gick igenom embossgerin-
gen och just som glatta lagen gingo från
både styrbords och babordssidorna, så att
det brakade i det gamla skrofvet och vi
trodde att det skulle remna, sågo vi huru
blod strömmade ur spygatten på de ryska
skeppen, som voro trasiga både till skrof
och tackel. Våra märsgastar sågo icke an-
nat än lik och spillror på dem.
CVi sågo kungens slup styra tätt bredvid
038. Den kungliga flaggan var uppe, och
han gick så nära, att folket på vårt under-
sta batteri tydligen gexom kanonportarne
sågo kungens. ansigte. En af roddarna var
blesserad.
cEfter oss hörde vi de följande skeppens
glatta. lag, allt gom de passerade. Men der
stötte ett par på grund också. Det blef då
en lifligere eld, bvartill vi icke förrän
efteråt fingo veta orsaken. Treutiger, som
kommenderade skeppet Äran, hade stött på
grund, men strök icke sin flagg, utan be-
gynte i stället att, der han låg, kanonera
ryska skeppen, så länge något enda svenskt
fartyg ännu var qvar inom ryska iinien.
Först då gaf han sig.
Kungen, som såg huru farlig ryska fre-
gatten på yttersta venstra flygeln var för
rodd-fartygen, befallte Stedingken tysta den.
Han seglade då med Styrbjörn långsmed si-
dan på fregatten och gaf den ett glatt lag
med dubbelt skarpt på pistolshåll: Derefter
vände han och brassade om, så att ban sköt
fram på andra sidan om fregatten och gaf
henne der en dylik:helsning. Till sist föll
han af och gaf henne det tredje glatta laget
på förra sidan igen. Så seglade han. or-
dentligt omkring benne, och bon hade efter
den betan icke mycket att säga.
CKlockan var half åtta om morgonen, då
Dristigheten bröt igenom och klockan nio
var hela svenska flottan ur Viborgska viken.
Det var ett blodigt gatlopp vi fingo springa,
men så fingo ryssarne också sin hyra, och
hufvudsaken var, att hela flottan, som eljest
varit förlorad, slog sig ut så ärofullt, att
den reträtten är att anse som en seger.
CNär ryssarne sågo oss segla ur fällan,
gick deras linie, remligen den delen, som
kunde, (ty venstra flygeln, den hade vi ru
gett nog, så att hon låg der hon låg) också
till segels och förföljde oss. .Vår skärgårds-
flotta gick snart inåt skärgården, der der
vid Svensksund satte sig i ordning och kort
derefter vann den lysande segern.
. SLinjeflottan deremot hade ordres att hålla
af till Sveaborg. De trögäste seglarne voro
gamla Göta Lejon oeh Rättvisan. Vi blefvo
efter. Derefter konv en rysk tredäckare,
men den behöfde också en kamrat till hjelp
innan Rättvisan, efter en stark kanonad,
strök.
Men också efter oss kommo de fördömda
ryssarne. Det var på eftermiddagen kloc
kan 2, då vi redan hade Hogland :i sigte,
som en ryss begynte låta sina kanoner
spela. Vår gubbe föll först af åt styrbord
och gaf ryssen helt tvärt glatta laget, der-
efter vände vi och gåfvö honom babords-
laget fullt. Då han märkte att vi ville
slåss, beslöt han vänta på bjelp och gigade
sina hbramsegel. Men vi vände igen styr-
bord öfver och gåfvo honom ännu en hels-
ning, derefter läto vi stå fullt och ströko af
inåt skären, der de andra skeppen till en
del voro inkomna.
CV: hade nog varit förlorade också, ty
der kom hela ryska flottan ilinie efter oss,
men lyckligtvis stillnade det för ryssarna,
så att vi kunde begagna de sista vindkårarne
senare än de. Derefter satte vi ut slu-
parna och bogserade. Vi fingo också från
de föregående skeppen deras slup till bjelp,
så att vi innan gvällen voro i säkerhet.
CVet ni, god herrar, en sådan dag, som
den. dagen, glömmer man icke så lätt. Hvad I