denna beskickning; men hon lade snart
d på sina känslor och fortfor såsom förr:
Han : gick till. hennes tält ensam sert
qvällen ; det var efter all sannolikhet när
kom derifrån han mötte Chåteauroy. Jag
fullt öfvertygad om att Svarte Falken med
ende på hans visit hos henne fällde något
ande som innebar tvifvel om hennes dygd
Tr. eljest var för henne förnärmande, och
således detta slag, hvarför han nu är dömd
döden, gafs för hennes. skull! ... Nåväl,
en af Algiers gator fick jag händelsevis
en man, hvilkens ansigte hade en förvå-
de likhet med hans; jag anade straxt att
var en af hans närmare anhöriga. Jag
de till denne man om Victor; och när han
r att denne yar dömd till döden, blef han
sig; han utropade att han var hans bro-
att han mördat honom — ty det var för
skull den olycklige ädlingen lefvat: här
d.- och sorg under så många år. Finge
r nu slutligen gå till döden, så hade haa
detta olycksöde ingen annan än honom,
broder, att anklaga... Då bad jag honom
ätta och underteckna denna skrifvelse,
jag nu öfverlemnat till er, för att ni med
ögon måtte se, huru det förhåller sig.
kunde icke begära att ni skulle tro mig
sanning, och för öfrigt voro dessa engel-
namn, som förekomma i det skriftliga in-
t, för mig alldeles okända ock främmande.
Vertid skall nu Victor afdagatagas som