VuRSa CHI PreStucttnanuldat.
Bland alla de mångahanda påhitt, hvarmed
ordningens vänner i Frankrike under de se-
naste dagarne ha öfverraskat verlden, torde
knappast något ha väckt en mera odelad för-
våning än då de såsom Frankrikes framtida
ledare, såsom den, hvilken skulle öfvertaga
Thiers ansvarsfulla och besvärliga post, an-
gåfvo den 79-årige general Changarnier. En
utländsk tidning har i anledning af denna be-
fingda karrikatyr, som verkligen tyckes vara
allvarligt menad, uppdragit en ganska intressant
skiss af den gamle generalen. Han är en af
dossa olyckefåglar i den franska historien,
hvilka alitid äro framme, då en storm är i
annalkande och som också nu genom sin in-
terpellation om Gambettas tal i Grenoble lät
höra den första ugglelåten. Napoleon — så:
lyder en berättelse bland de franska soldaterna
— var, trots de olyckliga slagen vid Wörth
och Forbach, först i det ögonblick riktigt för-
lorad, då Changarnier en regnig afton under
stormens tjut bultade på Metz portar och
begärde att blifva insläppt för att ställa sitt
svärd till kejsarens förfogande.
Jag har för vana att segra och beder re-
publiken sätta min tillgifvenhet på prof skref
han egenhändigt till 1848 års provisoriska ro-
gering, Lamartine skyndade sig, kanske af
fruktan tör hans onda öga, att pröfva hans
republikanska känslor på några hundra mils
afstånd från hufvädstaden genom att utnämna
honom till sändebud i Börlin, Men Chaugar-
nier afslog anbudet och stannade qvar i Paris,
och då började olyckorna hopa sig öfver den
unga republiken, J unidagarne kommo och gåfvo
generalen tillfälle att visa parisarne hvad han
hade lärt under sina långvariga strider med
beduinaerna. Detta gjorde han så grundligt, att
regeringen icke såg sig i stånd att belöna hans
tjenster på något mera passande sätt än genom
att hals öfver hufvud skicka honom tillbaka
till Algier. Hans val till folkreprösentant åter-
kallado honom till Paris, der Cavaignac var
blind: nog att anförtro honom befälet öfver
hela stadens garnison, eit steg, i föjd hvaraf
republikens öde till en god del kom att hvila
i händerna på ea man, som var en afgjord
fiendo till det republikanska styrelsesättet.
Den 10 januari 1851, då han första gången i
zationalförsamlingen öppet hade uppträdt mot
republikens dåvarande president, Louis Napo-
leon, kallades han till Elysgospalatset. Med
ett vänligt leende kom presidenten honom till
mötes: Min käre general, den första divisio
nen skall ju i morgon byta garnisomsplats; var
af den godheten att gifva mig en förteckning
på do regementen, ni anser bäst att flytta ifrån
Paris, — Gynnaren förgör sig sjelf, täakte
generalen, tog sett stycke papper och uppteck-
2aade samvetsgrant numren på alla de rege-
menten, med hvilka han trodde sig kunna våga
en orleanistisk statskupp. Utan att förändra
ena min, mottog Napoleon förteckningen: och
tackade honom med en bugning. Då Chan
garnier kom hem, fann han sitt afsked liggande
på bordet — men de regåmonten, han i sitt
bjertas enfald hade uppräknät, befunno sig, då
statskuppen företogs, i kabylernas fädernösland,
och i hufvudstadens kaserher lågo idel bona
partistiskt sinnade trupper.
Ännu qvällen före :den 2:dra december ut-
ropade han i nationalförsamliogen med:storar-
fad patos: Icke en bataljon, icke ett kompani
gkall nedlåta sig till att öppna Össarernas
tidehvarf! I kunnen rådpläga i lugn, I, det
franska folkets representanter. — Påföljande
dåg satt han ejolf inom lås och bom i Mazas
fängelset och kort derefter befann Kan sig
utom Frankrikes gränser, Vid detta tillfälle
skall Changarnier ha lofvat sig sjelf att aldrig
mera befatta sig med politik, Hvilken skada
att han nu i sitt lifs Beena afton blifvit detta
löfte otrogen! Lt
Tevald i den nu varande, på generaler in-
galunda fattiga nationalförsamlingon. har han,
ehuru en Nestor till åren, icke försummat
något tillfälle att uppträda såsom en ungdom.
Så ofta det gällt att framkalla en kris, har
man i förgrunden sett den magra generalen
med sin olycksbådande blick, sin oförändrade
galongssoldatmask, sin mörka, tätt intill tin.
vingarne strukna peruk, sitt kortklippta, grå
skägg, sin snäfva uniformsrock och sina upp-
stoppade höfter. Det är mellan toaletten och
utöfvandet af den politiska ränksmidarekon-
sten som åldringen nu delar de sista dagarne
af sitt lif. Hvarför inskränker han sig icke
till -omsorgen-om sin: egon person? Redan kE
5 på morgnarna börjar han sminka sig,
derpå går han åter och lägger sig för att
torka, stiger efter två timmars förlopp åter
upp igen, börjar derpå åter rota bland.
smink, fernissa, puder och pomador och har
AFA NSReESARA E e en 0
PICS ENDA