Härefter aflägsnade hon sig utan en sekunds
vidare uppehåll; och efter att ha svingat sig
upp på en ung häst, som väntade henne på
gården, red hon i sporrstreck ut iden ödsliga
vildmarken.
Marskalkens depesch hade hon nu med sig
gömd i barmen; men det var blott alltför
osannolikt att bon skulle hinna fram till lägret
med densamma, innan afrättningen redan för-
siggått.
Hon bestormades af de bittraste samvets-
qval; det tycktes henne att hon sjelf för sin
svartsjukas skull mördat honom. Hon älskade
honom med en obeskriflig passion ; och i denna
ytterliga nöd, då hans lif sväfvade i fara och
endast kunde räddas genom henne, gjorde sig
hennes kärlek fullt gällande samt nedtystade
helt och hållet den sårade fåfängans röst,
hvilken förut talat så högt i hennes inre.
Hon hade hittills varit ett barn och en hjelte;
men det slag som drabbat honom, hade för-
ändrat henne — hon var numera en qvinna
och en martyr. ;
Och hon red lika skyndsamt, lika hejdlöst
genom nattens mörker, som hon förut ridit
under dagen. Hennes skarpa ögon genom-
skådade dunklet; och städse omslöt hennes
hand pistolkolfven. Ty hon kände väl alla
faror, som voro förknippade med en färd ge-
nom dessa ödsliga nejder, der den som blef
öfverfallen aldrig hade att påräkna någon
mensklig hjelp.