ett vilddjur, hvilket man fruktar — bör något
sådant få ske? Är det Frankrike värdigt att
så belöna hjelten från Zaraila?
Hennes ögon hvilade på marskalken med
ett bedjande uttryck; hon hade tillgripit sitt
sista argument; gjorde det ej verkan, var allt
hopp ute. Medan han hörde på henne, blef
han synbarligen allt djupare rörd; han kom
ihåg dea vanära som för många år sedan hade
drabbat Bertie Cecils namn; hela denna dunkla
historia som gifvit anledning till så mycken
undran och så många gissningar inom la haute
volge i Frankrike och England, var nu alldeles
klar för honom.
Hans hand nedföll -tungt på det bredvid
honom stående bordet.
— Guds död! det var hans broders fel,
icke hans! mumlade han.
En långvarig tystnad inträdde; de närva-
rande, som visste intet af allt som nu åter-
kom för marskalkens minne, kände instinkt-
messigt att falskheten af en beskyllning, hyil-
ken länge vidlådt en obrottslig man, omsider
kommit i dagen.
Cigarette drog en djup suck, en sten föll
från hennes hjerta; hon visste nu att han
skulle bli benådad. Omedvetet vidrörde hon
den höge chefens arm, hviskande:
— Skynda nul... Timmarne gå så fort;
medan vi tala här, skall kanske han...
Orden dogo på hennes läppar.