: Utrikes-Nyheter. Telegrafen har redan hitfört underrättelsen att Thiers medgifvit tillsättandet af an svariga ministrar. Detta innebär en stor eftergift å presidentens sida, enär han, som vid sidan af obestridliga förtjenster synos lida af den sjukdom, hvilken kallas maktens fåfängaX, alls icke varit vän af den tanken att vid sidan af sig få regeringsmedlemmar, som stode till representationen i något personligt ansvar. Ännu samma dag, som Thiers första gången deltog i det Kerdrelska utskottets sammanträden, innehöll den tidning, hvilken anses för Presidentens organ, Bien public, en artikel mot Sministrarnes ansvarighet och s. k. parlamentariska garantierX, och deraf blef inom de Ppoltiska kretsarne i Frankrike eller, kanske rättare, i Versailles och Paris den föreställningen allmän att Thiers skulle vara omedgörlig i-denna punkt. Flera ansedda tidningar sågo ock saken ur denna synpunkt. Journal des Debats för den 22 dennes vågade till och med antyda, att en hastig upplösning af kammaren vore den enda återstående utvägen. Temps yttrade samma dag: Nationalförsamlingen och Thiers hafva kört fast; de hållas liksom genom en trolldom bundna i en vanmakt, hvilken till hvad pris som helst måste häfvas. Kammarens upplösning vore onekligen det bästa medlet, men nationalförsamlingen är suverän och vägrar fatta beslut om sin upplösning, fastän detta innebär den enda vägen till räddning4, Telegrammerna hafva visserligen omtalat att högern vill vidhålla sin mot Thiers fiendtliga ställning, men andra underrättelser — om man får sätta tro till dem — uppgifva att högra centern och venstra centern, dertill manade af fruktan för Thiers afgång, som skulle medföra kanske oberäkneliga följder, slutit ett förbund för att stödja Thiers och befordra de förslag till konstitutionella reformer, hvilka, såsom bekant, med det snaraste väntas framställda. Hvad som äl ock ger Thiers icke så liten öfvervigt äro de många förtroendeadresser, som från skilda håll i landet blifvit sända till hönom, och hvilka tyda på åsigter motsatta dem högern förfäktar, Venstra centern utsåg en komitå af tre ledamöter att uppgöra ett förslag till åstadkommande af ex definitiv konstitution. Dessa herrar : Perier Laboulaye och Picard, hafva utarbetat följande förslag, i hvilket man igenkänner Laboulayes stil: ; Undertecknade vilja, i betraktande deraf att ! nuvarande provisoriska tillstånd icke längre kan c ortfara, att Frankrike nödvändigt behöfver en de: Å 4 önitiv regering, som garanterar ordningen under den närmaste framtiden, att det således är nödvändigt att befästa republiken, såsom landets lagliga stotsform, gerom sådana institutioner, 1 hvilka i alla fria stater reglera statemakternas s verksamhet, kontinuitet och befogenheter, härmed föreslå nationalförsamlingen att tillsätta en 8 ommission; af trettio personer med uppgift att atarbeta ett: sammanhängande helt af organiska 0 lagar, i hvilket afseende vi fästa uppmärksamheten på följande frågor : förlängning vå fyra år af Prjsidentens makt; val af viae nresicent för hänelsen af den. ordinarie presidentens frånfälle; ) 2 partiela omval af nationalförsamlingen; två ka t marsystem; ministeransvarighet: reglering af förhållandena mellan statsmakterna. b En deputation af venstra centern har till 8 hr Thiers aflemnat detta förslag. Han sva2 rade att han delade de i programmet utta-ade meningar, men bad partiet icke ännu f väcka förslaget hos församlingen. XFörst måO ste duellen mellan mig och utskottet afslu4 tas, sade han. R Picard, Thiers intime vän, har blifvit af ti venstra centern vald till ordförande vid pariets enskilda möten. fc Den ståndpunkt, yttersta högern i franska k nationalförsamlingen intagit, tydliggöres af d partiets organ, tidningen Union, då den i skrifver följande: Nej, nu gäller deticke ! k valet mellan republikens president och mosi narkien, utan frågan är om de falska ederna är skola erhålla medborgarrätt i vårt gamla de Frankrike. Hr Thiers har blifvit anförtrodd bl en provisorisk regering och vill nu af denär samma göra en definitiv. Under sådana förtic hållanden är det nationalförsamlingens rätt Gå och pligt att återtaga makten från dess P trogna representant. Ännu en gång, strilen rör sig icke och behöfver icke röra sig m frågan: rcpubiik eller monarki? här stå eden i Bordeaux och menedarne i Versailles not hvarandra. . När dom angående dem allit, skoll nationalförsamlingen, om och med vilken -en ny provisorisk öfverouskommelse en kall afslutas för att gölla tills den tid är nne, då landet återkommit till sig sjelft m ch, befriadt från alla anarkiska Ppåtryckninlugnt och kraftigt kan egna sig åt upp) standet af en varaktig regering4, Ännu har underrättelse icke ingått att onflikten mellan Thiers och monarkisterna lifvit bilagd. De fordra genom sitt utskott det Kerdrelska) att han skall helt och hålre et afhålla sig från deltagande i församlinco ens diskussioner och att ministören skall up öras ansvarig inför församlingen. Hr Thiers de ill alldeles icke afsäga sig rättigheten till j gå ev förra och han hyser en mycket platoLa isk böjelse för en mivisteransvarighet, som n kulle ställa honom i ett visst beroende af ina rådgifvare. Han lärer ock gifvit utkottet tillkänna att han anser en lag härm vara olämplig så länge regeringen icke fö iom församlingen har en afgjord majoritet. för Enligt ett telegram från Versailles imånI 7 2g8, meddeladt i Berlingske Tidende i tisdej ags morgse, skulle en fullständig brytning nm iträdt mellan Thiers och det Kerdrelska å tskottet. . Några af Thiers vänner försökte S Mar sis Anu att åstadkomma en förlikning, men det älv ar föga sannolikt att de skulle lyckas. ba Aa AA pa