Musik.
Dr HB. Hraause, som i förgår konser-
terade, är en pianovirtuos med ovanlig bra-
vur, färdighet och säkerhet — med ett ord,
med en ganska betydande teknik. Audito-
riet var något glest, såsom nu för tiden bru-
kas vid virtuoskonserter; man vill numera
gerna höra egentlig artistmusik, helst en-
sBembler, konsertverk, m. m,: de briljanta
fyrverkeripjeserna hafva i det närmaste bril-
jerat ut. Bland de artiststycken, som före-
kommo, nämnes Beethovens stora Cdur-sonat
(op. 53), föredragen med betydlig kraft och
virtuositet, men tillika i en bravurstil, som
här icke är på sin plats; mindre pedal och
mera rytmisk hållniug hade varit att önska.
— I Mozarts berömda Rondo (A-moll), som
ock genom Rubinstein återvunnit sin rätta
plats i konstverlden, hörde man ganska vac-
ker ton, fin frasering, men ock alltför myc-
ket rubato och isynnerhet den oundvikliga
pedalen ; icke heller bör dursatsen gå ifor-
tare tempo, hvilket är mycket störande. —
Stradelas herrliga bot-aria behandlades med
mycken pietet och uttryck ända till repe-
titionen; der de vanprydande transkriptions-
figurerna icke förfelade att inställa sig.
De öfriga numren voro mestadels raket-
stycken af Chopin, Schumann och konserti-
sten sjelf, med en och annan vackrare me-
lodi, som varit värd en bättre plats och
äfven snart försvann-
Konserten illustrerades ock genom tre nya
visor af J. Hallström, hvilka (helst no 1
och 3) utmärkte sig genom liflig deklama-
tion och rytm samt intressant ackompagne-
ment, sjöngos med bifall af en begåfvad
dilettant, som äfven gaf en enkel visa af en
hr Collan till bästa. W. B.