Musik. Dr HB. Hraause, som i förgår konserterade, är en pianovirtuos med ovanlig bravur, färdighet och säkerhet — med ett ord, med en ganska betydande teknik. Auditoriet var något glest, såsom nu för tiden brukas vid virtuoskonserter; man vill numera gerna höra egentlig artistmusik, helst ensBembler, konsertverk, m. m,: de briljanta fyrverkeripjeserna hafva i det närmaste briljerat ut. Bland de artiststycken, som förekommo, nämnes Beethovens stora Cdur-sonat (op. 53), föredragen med betydlig kraft och virtuositet, men tillika i en bravurstil, som här icke är på sin plats; mindre pedal och mera rytmisk hållniug hade varit att önska. — I Mozarts berömda Rondo (A-moll), som ock genom Rubinstein återvunnit sin rätta plats i konstverlden, hörde man ganska vacker ton, fin frasering, men ock alltför mycket rubato och isynnerhet den oundvikliga pedalen ; icke heller bör dursatsen gå ifortare tempo, hvilket är mycket störande. — Stradelas herrliga bot-aria behandlades med mycken pietet och uttryck ända till repetitionen; der de vanprydande transkriptionsfigurerna icke förfelade att inställa sig. De öfriga numren voro mestadels raketstycken af Chopin, Schumann och konsertisten sjelf, med en och annan vackrare melodi, som varit värd en bättre plats och äfven snart försvannKonserten illustrerades ock genom tre nya visor af J. Hallström, hvilka (helst no 1 och 3) utmärkte sig genom liflig deklamation och rytm samt intressant ackompagnement, sjöngos med bifall af en begåfvad dilettant, som äfven gaf en enkel visa af en hr Collan till bästa. W. B.