Den politiska krisen i Frankrike.
Den stadga åt republiken, som monarki-
sterna satt sig emot att gifva, synes ovän-
tadt komma att blifva åvägabragt genom
oklokheten hos ett par af högerns med-
lemmar.
Den gamle orleanisten general Changarnier
interpellerade i dag åtta dagar sedan rege-
ringen och förebrådde henne att hon icke
bestraffat de embetsmän, som åhört hr Gam-
bettas tal i Grenoble. Hr Thiers försvarade
sina ätgärder och lät redan nu framskymta
hot om att afgå. Efter öfverläggningens
slut framställdes många förslag till proposi-
tion. Bland dessa var ett af amiral Jaurds, att
församlingen skulle, upprepande förnyad för-
säkran om sitt förtroende till hr Thiers, öfvergå
till dagordningen. Deita förslag hade hr
Thiers sjelf eett och gillat. Det gick i
riktningen af både hans och inrikesmini-
sterns yttranden, och venmstern var färdig
att understödja det. Men innan propositio-
nen blef af talmannen framställd, öfverta-
lade justitieministern Dufaure hr Thiers att
gilla ett annat, af hr Mettetal framlagdt
förslag som innehöll stt församlingen, ogil-
lande de satser, som framstälts vid festen
i Gr6noble och instämmande i det klander,
republikens president öfver dem uttalat, öf-
vergår till dagordningen. Hr Dufaure till-
kännagaf regeringens godkännande af en
sådan proposition och den blef entagen med
280 röster mot 117. Hela venstern hade
afhållit sig från att deltaga iomröstringen,
och af de närvarande 600 ledamöterna i
församlingen hade sålunda blott 280 eller
mindre än hälften röstat mot hr Thiers.
Det var då han således såg sig beröfvad
majoritet i församlingen som han beslöt till-
kännagifva gin afsigt att lemna makten
ifrån sig.
Sinnesstämningen i Versailles och i Paris,
samt för öfrigt i Frankrike så långt, närmare
underrättelser om nationalförsamlingens möte
den 18 dennes på tisdagen hunno sprida sig,
var denna dag, eller den 19, mycket upp-
hetsad.