landsförvist, så hade man med detsamma natur-
ligtvis blifvit befriad, om icke ifrån Aftonbladet,
åtminstone ifrån dess dåvarande redaktör. När
derföre saken kom inför domstol och en bok-
tryckerikonstförvandt, numera ansedd boktryckare
och tidningsredaktör i Jönköping, anmälde sig
såsom öfversättare, gjordes åtskilliga försök att
få bonom underkänd. Ett sådant försök var att
åklagaren, en stadsfiskal Fredholm, satte i fråga
att på stället examinera svaranden i tyska språ-
ket, hvilket väckte mycken munterhet bland åhö-
rarne, af det skälet att stadsfiskalen sjelf var
alldeles okunnig i detta språk. Skriften blef
sedan äfven frikänd på en röst. Det var under
loppet af detta åtal som, enligt hvad man läser
i prosten Ahnfelts Studentminnen, f. d statsrå-
det och chefen för eklesiastik-departementet, bi-
skopen Heurliv, skall vid ett samtal i ett säll-
skap om den Straussiska boken hafva yttrat: ja,
det vete f-n ändå om inte Strauss har rätt. —
Men det var icke nog med åtalet emot denna
skrift. Under tiden öfverhopades jag, som i egen-
skap af förläggare naturligtvis togs för hufvudet,
uti några rättrogna tidningar med riktiga förban-
nelser; detta skedde synnerligen i Svenska Biet.
Såsom exempel på tonen i dessa utfall kan cite-
ras ett tillfälle, då den första försvarsskriften
i tryckfrihetsmålet var ingifven till domstolen ;
några frågor hade deri blifvit framställda huru
man skulle förlika vissa föreställningar, enligt
dogmernas bokstafliga lydelse, t. ex. med kate-
kesens förklariogar. I katekesen läres nemli-
gen att Gud är en ande, ett usynligt väsende och
allestädes närvarande , i andra trosartikeln åter
står det, att Kristus sitter på Gud faders högra
hand. Huru nu förilka dessa båda läroartikar?
menade svaranden. Är det icke en ren nödvän-
dighet att upfatta det senare såsom en bild, d.v.s.
mytiskt, då en osynlig ande som är allestädes när-
varande icke kan hafva någon högra eller venstra
sida. Detta fann Svenska Biet så förfärligt, att det
pod; att ingen annan än Belzebub sjel kunde
afva författat en sådan skrift.
Hvad mina industriella sysselsättningar beträffar
så torde angående en deribland, såsom beträf-
fande tillverkningen af en artikel af mycket all-
mänt bruk, få nämnas att jag råkat vara den som
först föranledt stearinljusfabrikationens införande
med någon framgång här i landet. Det var un-
der en vistelse i London år 1837 som jag första
gången såg stearinljus, hvilka då här ännu voro
nästan okända för allmänheten, och det förekom
mig lockande att söka införa en sådan tillverk-
ning äfven i Sverige, hvartill ett försök, som jag
dock ej visste af, väl förot hade varit gjordt,
men misslyckats. Vid hemkomsten förfrågade
jag mig hos öfverdirektören vid teknologiska in-
stitutet, om någon der kände till sättet att göra
stearinljus. Han gaf mig då anvisning på hr
Johan Michaelson, som då förestod en adjunkts-
befattning vid institutet, såsom en ung man med
goda kunskaper, och hvilken händelsevis hade i
aboratorium särskildt arbetat på frambringandet
af stearin. Kort derefter besökte mig herr Mi-
chaelson, och vi öfverenskommo att i bolag på
min risk börja en fabrik i mycken litem Skala,
hvartill lokal hyrdes i ett gammalt trähus vi
Liljeholmsbron, hvarföre fabriken fick den be-
nämnriog af Liljeholmens tekniska fabrik, som
den sedan bibehållit. Här utarbetades metoden
utan att någondera af bolagsmännen hade sett
en stearinfabrik, men med så föga framgång i
början, att vi efter tre år ännu hade några tusen
:drs förlust. Genom ihärdighet segrade vi lik-
väl sedermera och anläggningen har efterhand
förstorats, liksom tillverkningen vunnit förtro-
ende.
Ibland de åtskilliga industriella företag, med
hvilka jag i öfrigt sysselsatt mig, nämnes här
blott såsom af ett något vidsträcktare omfång,
att jag år 1847 föranledde och började det bolag,
som under benämningen: Gotländska Myrodlings-
bolaget, verkställt utdikningar och odlingar å
trenne ibland de största på Gotland belägna my-
rar eller vattendränkta trakter, hvilka, i sitt na-
turliga tillstånd beväxta med starr och fräken
samt vass, äro till föga eller ingen nytta för de
kringliggande orterna och dermed göra dem myc-
ket frostländiga, men genom sin jordmån, bestå-
ende af dels en utmirkt torfjord, dele ren svart-
mylla dels på kalk- dels på lerbotten, efter ut-
gikning och bearbetning kunna lemna de vack-
raste skördar. Gotland har af sådana myrar myc-
ket öfver 50,000 tunnland, en stor rikedom för
framtiden när tillräckligt kapital och arbets-
styrka kunna egnas åt deras tillgodogörande. Ar
1854 öfverlät) jag emellertid min andel, som var
något öfver en tredjedel i detta bolag, till de
öfriga bolagsmännen. I närvaranle ögonblick
ser man redan många vackra sädesfilt på dessa
trakter, hvarest för 15 år sedan ingen kunde gå
torrskodd fram.