hade till påföljd stt den arresterade torparen enast utsläpptes och lahdssekreterären förklarade sig På något sält, antingen muntligen eller skrift. ligen för jöstitie ansleren; om jag minnes rätt, så innehöll förklaringen att inan hade funnit torparen gå omkring utan sysselsättning, grubblande, hvartör han ansetts vara sinnessjuk och de tagit vara på honom. Men efterspelet at allt detta vär, att när Jag en eller två veckor derpå ånyo anmälde mig att besöka Smedjegårdshäktet, svaradae vaktitästaren att landsöpkere raren hade förbjudit det och vid närmare efterfrågan på landskänsiiet lemnades det besked att hr justitiekansleren väl sjelf hade rätt att gå i häktena men icke att skicka någon i sitt ställe, och dervid blef det. Samma svar lemnades kort derefter äfven från polisen I after; da på besöken i dess häkten. Hösten sa öljde jag mbd Aomare på ting i ster Nerikes domsaga och höll efter förordnande ett sådant. Våren 1825 blef jag ordinarie notario i EEE LEN jenstgjorde der och i andra verk till år 1328, hade da förordnande att ön tid förestå bergmästaretjensten i voriäland och i ett par år sekreteraretjensten kollen, den otdinario sekreteraren var nomligon., till förordnad ledamot I tiovomber 1888 in SRSEn äter riksdag. Vid den näst föregående nade riädörskapet och adelf utsatt en belöning af 10090 rdr banko för den, som på ett tilfrodgstellande sätt kunde visa sig hafva inlomtat snabbskrifnintskonsten, med löfte att då tillika bli antagen såsom hölaris, d. v. 8. protokollsförande i ståndet: Som jag ifrigt önskåde en sådan lats, kad, jag på finans efter uppgifter 1 en tysk brochyr me ätekilliga sjelf gjorda förändringar öfvat mig i nämda konst så, att vid täflan derom inför riddarhusdirektionen, hvarvid fyra täflapde hade nd sig, priset tills erkändes mig tillika ihöd ry er sedermera riddarhussekreteraren, statsrådet och landshöfdin en i Vesterås, Silfverstolpe, till hälften hvardera. Vi hade dosk begagnat två olika systemer, så att vi ej kunde varandras skrift. Silfverstolpes var kanhända ginare att skrifva, såsom alldeles utan vokaler. men Min något lättare att dechiffrera. Vi utgåfvo sedan tilisariiläns eh liten brochyr, hvari dessa systemer äro beskrifna. Till denna riksdag hade jag ock öfverenskommit med M. J. Crusenstolpe, som redan föregående riksdag far ksnslist vid riddarhuset, att vi illsäfötiads skulle ätgifrå ön riksdagstidning. Detta var ett vanskligt företag, så till vida som föregående exempel voro afskräckande, ty hvarken 1815, 1818 eller 1823 hade någon sådan faning kunnat fortsättas till slutet af riksdagen. årt företag lyckades eihollertid öfrer förväntan Tidningen inleddes med en kort och enkelt affatad historik öfver behandlingen af några de vigigaste ärenden under de föregående riksdagarne; ch detta belagade allmänheten så mycket, att orentimeranter i mängd tillströmmade på den förta och andra fortsättningen af 30 nummer hvarlerå och ehuru en del sedan tröttnade, blef det likväl möjligt att fortsätta utgifvandet med rätt Vackert bchållning, med fem förnyade preaumerationer inder 18 månader, som riksdagen räckte. Detta var den första riksdagen, hvarvid jag jemäl Hade rösträtt på grund af en fullmakt. men ag deltog icke då i öfverläggningarne, utan fjenst: jorde såsom on af de protokollsförande: Kort efter riksdagens slut, som var i mars 1830, rhöll jag förordnande att hålla de ordinario bergs: Nn i Vestmanlands och Dalarnes bergmästares me. TR a rn : 2