hade till påföljd stt den arresterade torparen e-
nast utsläpptes och lahdssekreterären förklarade
sig På något sält, antingen muntligen eller skrift.
ligen för jöstitie ansleren; om jag minnes rätt, så
innehöll förklaringen att inan hade funnit torpa-
ren gå omkring utan sysselsättning, grubblande,
hvartör han ansetts vara sinnessjuk och de tagit
vara på honom. Men efterspelet at allt detta vär,
att när Jag en eller två veckor derpå ånyo an-
mälde mig att besöka Smedjegårdshäktet, svaradae
vaktitästaren att landsöpkere raren hade förbjudit
det och vid närmare efterfrågan på landskänsiiet
lemnades det besked att hr justitiekansleren väl
sjelf hade rätt att gå i häktena men icke att
skicka någon i sitt ställe, och dervid blef det.
Samma svar lemnades kort derefter äfven från
polisen I after; da på besöken i dess häkten.
Hösten sa öljde jag mbd Aomare på ting i
ster Nerikes domsaga och höll efter förordnande
ett sådant. Våren 1825 blef jag ordinarie notario
i EEE LEN jenstgjorde der och i andra
verk till år 1328, hade da förordnande att ön tid
förestå bergmästaretjensten i voriäland och i ett
par år sekreteraretjensten kollen, den otdinario
sekreteraren var nomligon., till förordnad ledamot
I tiovomber 1888 in SRSEn äter riksdag. Vid
den näst föregående nade riädörskapet och adelf
utsatt en belöning af 10090 rdr banko för den,
som på ett tilfrodgstellande sätt kunde visa sig
hafva inlomtat snabbskrifnintskonsten, med löfte
att då tillika bli antagen såsom hölaris, d. v. 8.
protokollsförande i ståndet: Som jag ifrigt ön-
skåde en sådan lats, kad, jag på finans efter
uppgifter 1 en tysk brochyr me ätekilliga sjelf
gjorda förändringar öfvat mig i nämda konst så,
att vid täflan derom inför riddarhusdirektionen,
hvarvid fyra täflapde hade nd sig, priset tills
erkändes mig tillika ihöd ry er sedermera
riddarhussekreteraren, statsrådet och landshöfdin
en i Vesterås, Silfverstolpe, till hälften hvardera.
Vi hade dosk begagnat två olika systemer, så att
vi ej kunde varandras skrift. Silfverstolpes
var kanhända ginare att skrifva, såsom alldeles
utan vokaler. men Min något lättare att dechiff-
rera. Vi utgåfvo sedan tilisariiläns eh liten bro-
chyr, hvari dessa systemer äro beskrifna.
Till denna riksdag hade jag ock öfverenskom-
mit med M. J. Crusenstolpe, som redan föregå-
ende riksdag far ksnslist vid riddarhuset, att vi
illsäfötiads skulle ätgifrå ön riksdagstidning.
Detta var ett vanskligt företag, så till vida som
föregående exempel voro afskräckande, ty hvar-
ken 1815, 1818 eller 1823 hade någon sådan
faning kunnat fortsättas till slutet af riksdagen.
årt företag lyckades eihollertid öfrer förväntan
Tidningen inleddes med en kort och enkelt affat-
ad historik öfver behandlingen af några de vig-
igaste ärenden under de föregående riksdagarne;
ch detta belagade allmänheten så mycket, att
orentimeranter i mängd tillströmmade på den för-
ta och andra fortsättningen af 30 nummer hvar-
lerå och ehuru en del sedan tröttnade, blef det lik-
väl möjligt att fortsätta utgifvandet med rätt Vackert
bchållning, med fem förnyade preaumerationer
inder 18 månader, som riksdagen räckte.
Detta var den första riksdagen, hvarvid jag jem-
äl Hade rösträtt på grund af en fullmakt. men
ag deltog icke då i öfverläggningarne, utan fjenst:
jorde såsom on af de protokollsförande:
Kort efter riksdagens slut, som var i mars 1830,
rhöll jag förordnande att hålla de ordinario bergs:
Nn i Vestmanlands och Dalarnes bergmästares
me.
TR a rn
:
2