vid upprop uteblef han och hade låtit anmäla at han vore hindrad af sjukdornsförfall, dock titar att förete läkäröbettg. Hi åfvanden yttrade då det ej fanns annan utvät än att uppskjuta må et till ett följande ting, ocn det hade troligen stan nat härvid, om ej några af dem, som hyrt ångbå ten för dagen, fallit på den tanken, att fara til länsmannens hemvist för att afhemta honom till eftermiddagen, om målet då ånvö fingö företagas Detta anmäldes nu hos rätten. kEiter någon öfver läggning antogs också anbudet, turisterna från Stockholm, affgingp Kenäst, medförände en rätte. kattens Med hemtningsorder: vid ankomsten till ort och ställe, som var ungefår en sjömil från tingsstället, fann man lärsmannen frisk och sund, rökande sin pipa i trädgården. Hans förskräckelse är lätt att föroställa 87, lön det bjelpteiCke; han ön pi sfhemtades genast oca fördes till tinget, der lik. väl hans ankomst icke läror väckt något behag ligt iperyck hos domhafvanden — söm för öfrigt häd8 varit mindre belåten med de besökande ål ö. rarnes närvaro, isynnerhet när han fick se en eller två af dem stå och anteckna hvad som tilldrog Fig yid undersökningen. N ågra dagar dor ton lästes fjäningan Anmärkaren, under titelh : Sceher från Verindön, en liflig och dramatisk framställning om hela denna tilldragelse, författad af Georg Scheutz, som varit med i sällskapet, hvari äfven Selansapa och Theorell deltogo. Det torde utan misstag kunna sägas, att det var dessa tidningsartiklar, som gåfvo den första starkare impulsen, ät pressöns inflytande hos allmänheten. Ja rå då ännu i Upsala, men på minner mig Äg en sörsation, som dössä artik. Jar dor giörde4 någrä af.do bär uppgitna biom kiuntdigkölörna nar jag sedån muntligen inhemtat af de personer, som voro tillstädes vid det beskrifna tillfället och bland hvilka hr Scheutz ännu lefver. Under sådana auspicier SpRagdes 1823 års rik: 18g. Friherre Anekarsvärd fick hebålla sitt huf. vud, som hä dessutofn inför ällmänhel tens öron omstrålades af en martyrgloria, då Han inträdde å Riddarhuset, medan. bitterheten . emot honom fortfor från bofvöts sida, der han feden förut icke yar fEl Änskriiven. Sjelf kunde han, i följd af hvad nyss passerat, icke heller vara gynnsamt stämd emot de maktegande och emot konung Carl Johan, på hvars befallning högmålsprocessen hade blifvit anställd och fallföljd; och hans lätthet att uttrycka sig ii d en job och behaglig ofgan satt skärpa och fyndighet i debatten gjorde honom egnad att spola den främsta rollen vid detta riksmöte. Det dröjde också icke länge innan det spända för hållandet urladdade sig i en explosion:. Det var natten den 1 mars, sbt Yetkof efter riksäagöns öppnandö. Triherre Anckarsvärd hade väckt en motion om inskränkviny af statsutgifterna på titeln för utrikes-departementet, genom att indraga en del Ploniplohtlära ministrar och sätta chargå: daffaires och konsuler i deras ställe med mindre löner. Detta förslag förögicks al en dyster, men åen tidön änfiu sahn målning af större delens bland en svenska allmogen ekonomiska betryck, och lutade med de orden: ett sådant tillstånd är långt ifrån att kunna kallas detsamma som att lefva fri. och nära nog detsamma som att icke lefvå. Det är lätt att föreställa sig den Häpnrd ett så ovanligt, språk från en af Kiddarhusöts bänkar skillö väcka redan på stället, men ännu mera på hofvet. Någonting måste göras för att möta en så farlig oppositionsman, som gick framåt för opinionens vind med fulla segel och hotade att äfven draga med sig on insjotitet af repfesöntetionen, Efter flera öfNNetlåggningar beslöts det, alt man borde söka förmå eller i nödfall tvinga frih, Anckarsvärd att taga tillbaka sin motion och låta den utgå ur protokollet; men det var nödvändigt att någon man med anseende skulle framträda med törslaget derom. Slutligen lät grefve Baltzar Bogislaus v. Platen förmå sig dertul. Det var i eftermiddagsplentim d: mars, då Protokollet skitlle justeras, som detta märkvärdiga uppträde asserade. Ett stort antal ledamöter voro på förand tillsagda, så att Riddarhuset var ovanligt fulltaligt; uppgången till den nuvarande åhörare läktaren var da fran sjelfva salen och en delledamöter af ståndet, pemligen af de senast adlade ätterna, hads def sin Plats; offentligheten vid öfrerägningarne tog först sin början vid den följane riksaagen, Vid protokollsjusteringen började grefve Platen med dessa ord: Jag uppsår i dag inför denna aktningsvärda församling med mer än vanlig oro och bekymmers, klagade att kan i anledning af frierri sömnlösa nätter, skildrade med sin, i det hela någöt hesa och illaljudande, men likväl uttrycks. fulla stämma de vådliga verkningar en teckning, sådan som motionärens, af det svenska folkets belägenhet skulle frambringa, framhöll den andra sidan af taflan om lyckan åf vunnen fred, förenin in mod Norge m. m., som manade till tacksam: het, slöt med att besvärja friherre Anckarsvärd atf återtaga sin motion och antydde, fastän indi rekt, att man annars skulle se sig tvungen att yrka på hans uteslutande. Under sitt föredrag afbröts grefve Platen flera gt ger från många särskilda delär af sälen af skällande bitallsyttringar och efter talets slitit ville dessa knappt taga någon ända, blandade med häftiga upprepade rov af: svi besvärja friherre Anckarsvärd; en seaermera höj militärperson, hr B., som satt på läktaren, gicl till och med så långt i sin ifver, att han blandade detta med ropet: -häf ut honom! Utom grefve Platen upptrådde äfven flera andra talare, hvari bland dåvarande hofkansleren grefve Wetterstedt med en mycket vältalig och aksdemisk panegyrik öfver konung Carl Johans regering och hvad gjort för Sverige, hvarefter besvärjelseropen förnckarsvärds mötion haft flera Dyades. Dessa häftiga anlopp tycktes i början öfverväldiga frih. Anckarsvärd; men å andra sidan uppträdde Hill hans försvar proston grefvo vy. Schwo. fin med en särdeles lycklig improvisation, hvari han framhöll några skuggpartier i den tafla, fom grefve af Wetterstedt hade uppdragit, och sedan friherre Anckarsvärd härunder haft tid att-hemta sig, besvarade han sjelf de mot honom gjorda försöken på ett så segrande sätt, att motionen förblef qvarstående i protokollet och jemväl erhöll remiss till utskott. — Det är omöjligt att beskrifva den hänförelse af olika sinnesröreiser, hvarmed jag var vittne till denna och andra politiska scener, hvarvid lifliga sammandrabbningar förekommo mellan det tillföreno opåtaldt allsmäktiga regeringsoch hofpartiet och en opposition, som, fastän så godtsom nytödd, var full af eld och ungdomskraft. Sådana sammandrabbningar inträffade särdeles när det gällde frågan om tydning af uttrycket i 4 2 Regeringsformen, om konungens rätt att allena styra riket, och huru denna rätt skulle förstås enligt grundlagen. Jag har talat om detta derföre, att intrycket af de uppenbarelcer, hvartill jag här fick vara vittne, var så öfverväldigande, att det väckte en brinnande håg att möjligen äfven kunna verka något för fosterlandets sak inom det offentliga lifvet, som dittills varit mig alldeles främmande, och sedermera bestämde mig vid valet af min hufvudsakliga lef nadsbana. Det var ock denna håg som förandledde mig att mot slutet af riksdagen göra bekantskap med utgifvaren af tidningen Argus, hr Johansson, som ofta besökte Riddarhuset under riksdagen. Påföljande. året 1824 tjenstgjorde jag i BergåKollegium samt i Justitie-revisionsexpeditionen och var der såsom extra ordinarie anställd hos Justitiekansleren, hr Bergenschöld. hvilken omfattade mig med mycken välvilja. Det var samme embetsman som hade låtit förmå sig att anställa åtalet. emot friherre Anckarsvärd är 1822; han var likväl långt ifrån nåson hård eller elak person, men hade det då iör tiden utan tvifvel allmänna begreppet, att det vore en förtroende-em betsmans förnämsta pligt att blindt göra allt hyad konungen befallde, utan att anse sig sjelf mo Taliskt ansvarig derför. Jag fick hos honom till göromål att granska fånglistorna och hade äfven på min begäran af honom. erhållit en fullmagt att på hans vägnar få besöka hufvudstadens fängelser, nvilket gaf anledning till en tilldragelse, som kan förtjena anföras, emedan den har något sammanhang med hvad nyss här ofvan är berättadt om Vermdömålet, Vid ett besök i Smedjegårdshäktet träffade jag nemligen i ett rum bredvid vaktmästarens en gam. mal man, som satt der tyst och knappt tycktes märka när vi inträdde. På min fråga, hvarför han var arresterad, sade han att han ej vissto det. men att de hade sast att han var sjuk och han hade suttit der någon tid Vid värm tarfrågan befanns denne person vara mana tr ds 0 FSI RE ro ef. 9 tol