vid upprop uteblef han och hade låtit anmäla at
han vore hindrad af sjukdornsförfall, dock titar
att förete läkäröbettg. Hi åfvanden yttrade då
det ej fanns annan utvät än att uppskjuta må
et till ett följande ting, ocn det hade troligen stan
nat härvid, om ej några af dem, som hyrt ångbå
ten för dagen, fallit på den tanken, att fara til
länsmannens hemvist för att afhemta honom till
eftermiddagen, om målet då ånvö fingö företagas
Detta anmäldes nu hos rätten. kEiter någon öfver
läggning antogs också anbudet, turisterna från
Stockholm, affgingp Kenäst, medförände en rätte.
kattens Med hemtningsorder: vid ankomsten till
ort och ställe, som var ungefår en sjömil från
tingsstället, fann man lärsmannen frisk och sund,
rökande sin pipa i trädgården. Hans förskräckelse
är lätt att föroställa 87, lön det bjelpteiCke; han
ön pi
sfhemtades genast oca fördes till tinget, der lik.
väl hans ankomst icke läror väckt något behag
ligt iperyck hos domhafvanden — söm för öfrigt
häd8 varit mindre belåten med de besökande ål ö.
rarnes närvaro, isynnerhet när han fick se en eller
två af dem stå och anteckna hvad som tilldrog
Fig yid undersökningen. N
ågra dagar dor ton lästes fjäningan Anmär-
karen, under titelh : Sceher från Verindön, en
liflig och dramatisk framställning om hela denna
tilldragelse, författad af Georg Scheutz, som varit
med i sällskapet, hvari äfven Selansapa och Theo-
rell deltogo. Det torde utan misstag kunna sägas,
att det var dessa tidningsartiklar, som gåfvo den
första starkare impulsen, ät pressöns inflytande hos
allmänheten. Ja rå då ännu i Upsala, men på
minner mig Äg en sörsation, som dössä artik.
Jar dor giörde4 någrä af.do bär uppgitna biom
kiuntdigkölörna nar jag sedån muntligen inhemtat
af de personer, som voro tillstädes vid det beskrifna
tillfället och bland hvilka hr Scheutz ännu lefver.
Under sådana auspicier SpRagdes 1823 års rik:
18g. Friherre Anekarsvärd fick hebålla sitt huf.
vud, som hä dessutofn inför ällmänhel
tens öron
omstrålades af en martyrgloria, då Han inträdde
å Riddarhuset, medan. bitterheten . emot honom
fortfor från bofvöts sida, der han feden förut icke
yar fEl Änskriiven. Sjelf kunde han, i följd af
hvad nyss passerat, icke heller vara gynnsamt
stämd emot de maktegande och emot konung Carl
Johan, på hvars befallning högmålsprocessen hade
blifvit anställd och fallföljd; och hans lätthet att
uttrycka sig ii d en job och behaglig ofgan satt
skärpa och fyndighet i debatten gjorde honom eg-
nad att spola den främsta rollen vid detta riksmöte.
Det dröjde också icke länge innan det spända för
hållandet urladdade sig i en explosion:. Det var
natten den 1 mars, sbt Yetkof efter riksäagöns
öppnandö. Triherre Anckarsvärd hade väckt en
motion om inskränkviny af statsutgifterna på ti-
teln för utrikes-departementet, genom att indraga
en del Ploniplohtlära ministrar och sätta chargå:
daffaires och konsuler i deras ställe med mindre
löner. Detta förslag förögicks al en dyster, men
åen tidön änfiu sahn målning af större delens bland
en svenska allmogen ekonomiska betryck, och
lutade med de orden:
ett sådant tillstånd är långt ifrån att kunna
kallas detsamma som att lefva fri. och nära nog
detsamma som att icke lefvå.
Det är lätt att föreställa sig den Häpnrd ett så
ovanligt, språk från en af Kiddarhusöts bänkar
skillö väcka redan på stället, men ännu mera på
hofvet. Någonting måste göras för att möta en
så farlig oppositionsman, som gick framåt för opi-
nionens vind med fulla segel och hotade att äfven
draga med sig on insjotitet af repfesöntetionen,
Efter flera öfNNetlåggningar beslöts det, alt man
borde söka förmå eller i nödfall tvinga frih,
Anckarsvärd att taga tillbaka sin motion och låta
den utgå ur protokollet; men det var nödvändigt
att någon man med anseende skulle framträda
med törslaget derom. Slutligen lät grefve Baltzar
Bogislaus v. Platen förmå sig dertul. Det var i
eftermiddagsplentim d: mars, då Protokollet
skitlle justeras, som detta märkvärdiga uppträde
asserade. Ett stort antal ledamöter voro på för-
and tillsagda, så att Riddarhuset var ovanligt
fulltaligt; uppgången till den nuvarande åhörare
läktaren var da fran sjelfva salen och en delleda-
möter af ståndet, pemligen af de senast adlade
ätterna, hads def sin Plats; offentligheten vid öfrer-
ägningarne tog först sin början vid den följan-
e riksaagen, Vid protokollsjusteringen började
grefve Platen med dessa ord: Jag uppsår i dag
inför denna aktningsvärda församling med mer än
vanlig oro och bekymmers, klagade att kan i an-
ledning af frierri
sömnlösa nätter, skildrade med sin, i det hela nå-
göt hesa och illaljudande, men likväl uttrycks.
fulla stämma de vådliga verkningar en teckning,
sådan som motionärens, af det svenska folkets be-
lägenhet skulle frambringa, framhöll den andra
sidan af taflan om lyckan åf vunnen fred, förenin
in mod Norge m. m., som manade till tacksam:
het, slöt med att besvärja friherre Anckarsvärd
atf återtaga sin motion och antydde, fastän indi
rekt, att man annars skulle se sig tvungen att yrka
på hans uteslutande. Under sitt föredrag afbröts
grefve Platen flera gt ger från många särskilda
delär af sälen af skällande bitallsyttringar och
efter talets slitit ville dessa knappt taga någon ända,
blandade med häftiga upprepade rov af: svi be-
svärja friherre Anckarsvärd; en seaermera höj
militärperson, hr B., som satt på läktaren, gicl
till och med så långt i sin ifver, att han blandade
detta med ropet: -häf ut honom! Utom grefve
Platen upptrådde äfven flera andra talare, hvari
bland dåvarande hofkansleren grefve Wetterstedt
med en mycket vältalig och aksdemisk panegyrik
öfver konung Carl Johans regering och hvad
gjort för Sverige, hvarefter besvärjelseropen för-
nckarsvärds mötion haft flera
Dyades.
Dessa häftiga anlopp tycktes i början öfverväl-
diga frih. Anckarsvärd; men å andra sidan upp-
trädde Hill hans försvar proston grefvo vy. Schwo.
fin med en särdeles lycklig improvisation, hvari
han framhöll några skuggpartier i den tafla, fom
grefve af Wetterstedt hade uppdragit, och sedan
friherre Anckarsvärd härunder haft tid att-hemta
sig, besvarade han sjelf de mot honom gjorda för-
söken på ett så segrande sätt, att motionen förblef
qvarstående i protokollet och jemväl erhöll remiss
till utskott. — -
Det är omöjligt att beskrifva den hänförelse af
olika sinnesröreiser, hvarmed jag var vittne till
denna och andra politiska scener, hvarvid lifliga
sammandrabbningar förekommo mellan det till-
föreno opåtaldt allsmäktiga regerings- och hof-
partiet och en opposition, som, fastän så godtsom
nytödd, var full af eld och ungdomskraft. Sådana
sammandrabbningar inträffade särdeles när det gäll-
de frågan om tydning af uttrycket i 4 2 Regeringsfor-
men, om konungens rätt att allena styra riket, och
huru denna rätt skulle förstås enligt grundlagen.
Jag har talat om detta derföre, att intrycket af de
uppenbarelcer, hvartill jag här fick vara vittne, var
så öfverväldigande, att det väckte en brinnande håg
att möjligen äfven kunna verka något för foster-
landets sak inom det offentliga lifvet, som dittills
varit mig alldeles främmande, och sedermera be-
stämde mig vid valet af min hufvudsakliga lef
nadsbana. Det var ock denna håg som förandledde
mig att mot slutet af riksdagen göra bekantskap
med utgifvaren af tidningen Argus, hr Johansson,
som ofta besökte Riddarhuset under riksdagen.
Påföljande. året 1824 tjenstgjorde jag i Bergå-
Kollegium samt i Justitie-revisionsexpeditionen
och var der såsom extra ordinarie anställd hos
Justitiekansleren, hr Bergenschöld. hvilken omfat-
tade mig med mycken välvilja. Det var samme
embetsman som hade låtit förmå sig att anställa
åtalet. emot friherre Anckarsvärd är 1822; han
var likväl långt ifrån nåson hård eller elak per-
son, men hade det då iör tiden utan tvifvel all-
männa begreppet, att det vore en förtroende-em
betsmans förnämsta pligt att blindt göra allt hyad
konungen befallde, utan att anse sig sjelf mo
Taliskt ansvarig derför. Jag fick hos honom till
göromål att granska fånglistorna och hade äfven
på min begäran af honom. erhållit en fullmagt att
på hans vägnar få besöka hufvudstadens fängelser,
nvilket gaf anledning till en tilldragelse, som kan
förtjena anföras, emedan den har något sam-
manhang med hvad nyss här ofvan är berättadt
om Vermdö- målet,
Vid ett besök i Smedjegårdshäktet träffade jag
nemligen i ett rum bredvid vaktmästarens en gam.
mal man, som satt der tyst och knappt tycktes
märka när vi inträdde. På min fråga, hvarför
han var arresterad, sade han att han ej vissto
det. men att de hade sast att han var sjuk och
han hade suttit der någon tid Vid värm
tarfrågan befanns denne person vara
mana tr ds 0 FSI RE
ro ef.
9 tol