— Nej; om jag det kunnat, skulle jag aldrig blifvit soldat i Afrika. Men låtom oss lemns detta ämne. Min broder är lord Royallieu Jag skulle icke vilja beröfva honom de för. måner, han nu åtnjuter, äfven om jag hade makt dertill; men det har jag ej. Se till att hästarne få hvad de behöfva. Rake gjorde honom inga vidare frågor; har hade aldrig hört ett ondt ord af Cecil under hela sitt lif; men han kände: honom: tillräckligt väl för att icke våga motsätta sig en af honom bestämdt uttryckt önskan. Emellertid hyste han ett innerligt deltagande för sin husbonde; det skulle ha gladt honom oändligt om han åter fått se honom i samma lefnads-. ställning som fordom; för att åvägabringa er sådan restauration, skulle han ha velat kämps lika nitiskt och tappert som någonsin en rid: dare kämpade för den Hyita Rosen. Men snart sutto de i sadeln igen; och du bar af framåt med snabb fart: Landets karak ter blef efterhand allt vildare, allt. dystrare. — Under de närmaste tio milen lära vi inte glippa araberna, yttrade Cecil; här måste de för tillfället finnas samlade i stor mängd; ty jag vet att de nyligen dragit sig norrut. On jag blir dödad, så dröj icke en minut, utar skär af mig ränseln, i hvilken jag förvara depescherna, och fortsätt ridten med den. — Bkall ske, sir, svarade Rake. Men han tänkte: — Lemna er allena med dessa afgrunds