Slafhandel i östra Afrika.
Såsom vi förut i korthet omnämt, kom-
mer i dessa dagar att från England afgå
ett sändebud till östra Afrika för att på
underhandlingens väg söka åvägabringa af-
skaffandet af den slafhandel, som på der
varande kust ännu bedrifves. Det är Sir
Bartle Frere, som fått sig detta ansvarsfulla
uppdrag anförtrodt. Denna sändning till ett
aflägset land har sålunda icke något geo-
grafiskt, utan endast ett filantropiskt mål.
Sir Frere far icke för att undsätta en stor
resande, utan för att förlossa en stor kon-
tinent — icke för att deltaga i upptäckan-
det af en gammal hemlighet, utan för att
utrota en ingrodd orättvisa. Vi hafva ny-
ligen anfört en upprörande berättelse från
den australiska slafmarknaden ; men en af
Englands underhus nedsatt komit har af-
gifvit berättelse om den ost-afrikanska slaf-
handeln, som visar, att de fasor, man stundom
får höra omtalas från Söderhafvets öar, stän-
digt upprepas på afrikanska kusten. Dr
Livingstones bref och de upplysningar, som
hr Stanley medfört från det inre Afrika,
hafva i England väckt en sensation, som
icke kommer att lägga sig förr än det onda
är uppryckt med roten. Dr Livingstone
har färdats genom sjelfva skådeplatsen för
denna ohyggliga marknad. De hinder, som
legat i vägen för den fria kommunikationen
med honom, hafva uppstått i följd af de krig
och ödeläggelser, som framkallats genom
slafhandeln. Ön Zanzibar ligger strax utan-
för kusten, med den lilla ön Pemba norr
och ön Momfra söder om sig. Dessa öar
skiljas från fastlandet genom en omkring 4
svenska mil bred kanal. Den närliggande
kusten, från Port Durnford nära eqvatorn,
till Cap Delgado, vid inloppet till Mozambi-
quekanalen, lyder under sultanen af Zanzi-
bar, som residerar på ön. Detta halft pa-
rasitiska konungarike kan sägas lefva på
att plundra fastlandet. På sjelfva Zanzi-
bar finns en slafmarknad, der många tusen
lafvar årligen säljas. Hr C. Virian beskrif-
ver för underhusets komit hvad han såg
der. Hundratals stackars negrer af båda
könen, några lefvande skelett, andre feta
och välklädda, ledas omkring vid en krokig
käpp och undersökas såsom får eller annan
boskap på en marknad.4 Från Zanzibar
utföras de till Arabien, Persien och Muscat.
Dessa arma varelser äro från fastlandet
taget byte, som af araber föres till Zanzibar.
Ett i tidskriften Quaterly Review åter-
gifvet enskildt bref skildrar de scener, man
får bevittna, då slafskeppen inlöpå i Zanzi-
bars hamnar. Fartygen segla in under en-
gelska örlögsmäns kanoner, ty på grund af
ett fördrag med sultanen få de ej antastas.
De stanna på omkring fyra fots vatten och
slafvarne kastas: öfver bord och få krafla
sig i land bäst de kunna. Någre ärö så
medtagne af resans ansträngningar, att de
sjunka till botten och drunkna; egarne stå
och 8e på, för att öfvertyga sig om hvilka
äro värde erläggandet af dem ihförseltull,
om sultanens regering fastställt för hvarje
slaf. De, som icke anses. värda att betala
tull för, lemnas att dö der de fallit eller
att dränkas af nästa flod. -
Dessa slafvar komma alla från den mnär-
liggende kusten. Generalmajor Rigby, f. d.
konsul i Zanzibar, underrättade underhusets
komitå att. hela det rika: landet från sjön
Nyassa och söderut håller på attblifva öde.
Dr Livingstone reste för någon tid sedan
genom Manganjalandet, der en fredlig befolk:
ning odlade -bomull::::Han:hade-sldrig sett
sådan bomull och aldrig ett så bördigt land.
Ett eller par år efteråt färdades han genom
samma distrikt. Alla spår af industri voro
försvunna. De leende byarne lågo iruiner;
de hyddor, som elden sparat, voro fulla af
lik. Barnen hade blifvit bortförda såsom
slafvar och de fullvuxne mördade. Denna
ödeläggelse fortgår på den breda landsträc-
kan mellan de stora sjöarne och hafret. De
öde sträckorna vidgas för hvarje år, ty men-
niskoröfvarne måste tränga allt längre och
längre in för att finna sitt olyckliga rof.
Generalmajor Rigby beskrifver ett distrikt,
der man för några år sedan kunde resa tolf
till tretton svenska mil och träffa på en by
vid hvarje tolftedels mil. Två år derefter
kunde: man färdas tjugu mil utan att stöta
på en mensklig bostad. Hr Horace Waller
sade sig en morgon ha sett tre byar brinna
och hundratels menniskor bortföras. Bruket
är att sätta eld på byarne och fånga in-
vånarne under den förvirring som uppstår;
eller frestår man genom förespeglingar om
vinst någon byhöfding till att söka tvist med
en angränsande by, lömskt öfverfalla den,
föra bort så många han kan af befolkningen och
i-utbyte. för desamma få gevär, krut och
bomullstyg. Det folk, som fångas;på detta
sätt, bortföres troppvis, karlarne med tunga
trägafflar om halsarne, hvilka om nätterna
fästas vid marken eller sammanbindas. Qvin-
norna och barnen hopfästas med :tågs och
hvarje försök att undkomma straffas med ögon-