dan han af dennes osanna uppgifter och vilsele.
dande framställning kommit underfund med,
att t. f. stadsfiskalen i detta mål ej vore någon-
ting annat än en framskjuten docka. Han yrkade
derför laga ansvar, men förbehöll sig att en an-
nan fång få närmare utveckla sin talan. — Målet
uppsköts. (D. A.)
Bedriägeri och stöld. För en tid sedan
infann sig en hos boktryckarfirman Norstedt
Söner anställd arbetare vid namn P. F. V. Möller
hos husegaren L. P. Drougge, boende å Ladugårds-
landet, med anhållan att få läna 200 rdr mot pant
af en honom tillhörig sparbanksbok, enligt hvilken
han skulle hafva innestående i sparbanken mellan
6- och 700 rdr. Drougge gjo:de i början svårig-
heter, men lät slutligen beveka sig till att lemna
det begärda lånet på en månad mot en provision
af 20 rdr. Han kom dock snart underfund med,
att han gjort en sämre affär, ty det befanns, att
sparbaksboken var förfalskad, i det nemligen två
posten, den ena på 450 och den andra på 200 rdr,
lifvit af Möller sjelf inskrifna i densamma. Följ-
den af denna upptäckt var den, att Drougge an-
mälde förhållandet på detektiva polisafdelningens
kontor, och efter vidsträckta efterspaningar lyc-
kades det slutligen två konstaplar, tillhörande
dennsa afdelning, att få reda på Möller, som för
Drougge uppgifvit sig vara handlande, men för
kort tid lemnat Norstedtska boktryckeriet och låtit
anvärfva sig som fältsignalist vid pontonierkåren.
Möller medgaf genast den mot honom gjorda an-
gifvelsen och omnämde tillika, att han i sällskap
med då varande mekaniske arbetaren, numera fålt-
signalisten, A. L. Sernqvist förstört de upplånta
penningarne, med undantag af 14 rår, för hvilka
han inkört en gräddkanna af nysilfver. som han
skänkt bort åt ett ogift fruntimmer af sina bekanta.
Sernqvist blef i anledning deraf hörd samt erkände,
förutom hvad som enligt Möllers berättelse låg
honom till last, att han i en annan persons namn
skrifvit en räkning på försåldt mjöl, hvilken Möl-
ler skulle hafva 1 beredskap för att i händelse af
bohof för Drougge dokumentera sig som handlande.
Denna försigtighetsåtgärd var dock öfverflödig, ty
D fann sig fullt belåten med Möllers ord och hans
sparbanksbok.
Upptäckten af ofvannämda brott har gifvit an-
ledning till, att en mängd stölder kommit i dagen.
Polisen hade nemligen någon aning om, att Möller
och Sernqvist tillgripit flere af de ytterrockar, som
vid ätskilliga tillfällen under eftersommaren bort-
kommit på offentliga ställen i hufvudstaden, och
då de tilltalade härför blefvo ansatta, erkände de
båda, att de gemensamt olofligen tillegnat sig sju
ytterrockar, nemligen två i Berns salong, två på
Djurgårdsteatern, en på Alhambra och en på Dra-
matiska teatern samt en på Operakällaren, hvar
jemte de äfven vidgått, att de ur två juvelerace-
odar stulit fyra guldringar, hvilket allt de hos
åtskilliga pantlånare hypotiserat. En del af dessa
pantlånare voro vid förhöret tillstädes, och en af
dem erbjöd sig att utan ersättning återlemna två
hos honom pantsatta guldringar, hvaremot de
öfriga fordrade att återfå sina penningar. Egarin-
nan till den bortskänkta gräddkannan har redan
förut till polisen öfverlemnat densamma för att
tillställas den person, för hvars penningar den blif:
vit inköpt, eller husegaren Drougge, hvilken så-
lunda fär tillfälle att göra sig betäckt för åtmin-
stone någon del af den öfverenskomna räntan, om
han också måste underkasta sig ledsamheten att
förlora hela kapitalet.
Mälet uppsköts för flera pantlånares hörande.