— TOUV —
en mängd storheter, gom kommit till Algier
endast för att följa hertiginnan Corona till
hvad hon kallade sin förvisningsort — en för-
visningsort som skulle ha synts nästan hvar
och en annan icke allenast dräglig nog, utan
äfven mycket angenäm, men som likväl icke
kunde synnerligen behaga henne, hvilken vant
sig att herrska genom sin skönhet inom Paris
högsta kretsar.
Åtskilliga tidsfördrif och nöjen voro avord-
nade för att förjaga ledsnaden; ett halft dus-
sin skickliga aktörer och aktriser från Paris
uppförde en liten munter vaudeville i en för
tillfället inrättad teater; der funnos också på-
gra firade italienska sångare, som en kejserlig
prins fört med sig på sin lustjakt; der spe-
lade en ypperlig orkester; der haglade qvick-
heter, och alla hemburo Venetia sin hyllning
på det mest eleganta sätt. Dock var hon just
icke road — hon tyckte sjelf nästan att hon
hade tråkigt.
— Förskräckligt, hvad dessa menniskor äro
intetsägande. De ha ej hälften så stor för-
måga att intressera som denne soldat! tänkte
hon en gåvg,i det hon vände sig från en pair
af Frankrike, en österrikisk erkehortig och en
rysk diplomat. Och hon smålog ofrivilligt, då
hon sedan frågade sig sjelf hvad dessa fashio-
nabla herrar skulle känna, om de visste, att
hon ansåg dem dummare än en simpel jägare-
korporal.
Men de sade henne endast gaker, hvilka