SC6
hon för längesedan tröttnat vid att höra, i
synnerhet talade de om hennes egen skönhet;
han deremot hade upplyst henne om saker
och förhållanden, som hittills varit henne all-
deles obekanta, låtit henne inblicka i det
verkliga lifvet, afslöjande både förfärliga och
glädjande sanningar, som qvarlemnat i hen-
nes själ outplåvliga intryck.
— Chåteauroy och hans jägare ha beor-
drats att draga i. fält, sade i detta ögonblick
en röst bakom henne.
— Jaså, svarade en annan. Nåja, Svarte
fälken mår bäst, när han får slåss. När
skola de bryta upp?
— I morgon vid dagningen.
— Stridea pågår väl här nästan beständigt,
kan jag förmoda?
— Ja visst; och förlusterna af manskap äro
ofantliga. Men detta få inte tidningarne i
Frankrike tala om, förstår ni; det skulle ej
gå an; de äro strängeligen förbjudna att med-
dela några korrespondenser från Algier ...
Så täck fru Doche är! Hon kommer in igen
i nästa scen.
Hertiginnan Corona lyssnade till detta sam-
tal, och hennes uppmärksamhet afvändes helt
och hållet från erkehertigen, pairen och diplo-
matea äfvensom från vaudevillen. Hon fann
icke heller fru Doche synnerligen förtjusande;
alla hennes tankar upptogos af — korporalen
och hans öfverste.
Samtidigt härmed flög Cigarette omkring