utlopp. Hela besättniogen är räddad, men skeppet vrak, Agda, stadt på resa från Quebec till Hull med last af majs, inköptes i april — detta år från ett tyskt rederii Bremeraven, Norska statsrådet Segelcke har enligt Morgenbladet kallats till Stockholm, dit han från Kristiania afreste i lördags för närmare öfverläggningar rörande ett af honom upprättadt utkast till ny värnepligtslag. Storthingspresidenten Johan Sverdrup, Norges inflytelserikaste politiska personlighet och chef för folkpartiet i Norge, har nyligen deltagit i ett politiskt folkmöte i Lillehammar, för hvilket norska tidningarne nu innehålla långa referater, och blef omedelbart derefter, eller i måndags, inbjuden till en fest i Kongsvinger, i hvilken omkring 100 personer deltogo, deribland flera framstående storthingsmän. I sitt svar på den honom egnade skålen uttalade hedersgästen sin glädje öfver att han fått tillfälle att verka för det segrande i vårt liff och Sför den dag, som håller på att bryta fram4. Talaren yttrade bland annat äfven följande, som förtjenar antecknas: Under närmaste tiden efter 1814 bildade sig i Norge en embetsmannaaristokrati i det att embetsmännen togo sig rättighet att företrädesvis vara folkets ställföreträdare. Men Eidsvoldsbragden (stiftandet af Norges grundlag) var dock icke förgäfves. Embetsmannastyrelsens dagar voro räknade. Då folkets medvetande klart hade fattat friheten såsom värn mot godtycket, och då det förstol futvecklingstanken, och då det hade lärt sig inse, att endast det är en vinst, som är sjelfförvärfvadt, då var ock utvecklingens gång oryggligt betecknad. Vi ha bevittnat att denna utveckling gått framåt under motstånd, under oupphörligt motstånd af dem, som hafva makten, och deras vänner. Det var vår uppgift att föra frihetsverket vidare fram: från fädren är det kommet, till söner skall det gå! Det måste gå, när vi med kärlek sluta oss till det samfällda arbetet: för folkstyrelse, folklycka, folkära! Detta är det segrande i folkens lif, detta är det största! Måste icke folket följa utvecklingen? Måste det icke välja ett starkt, karakterfast storthing, som var dess vilja och less makt? (Jo, jo!) Han var öfvertygad om, att han endast gaf uttryck åt det, som rörde sig hos landets bäste och ädlaste män, när han utbragte en skål för en kraftig och upplyst sjelfstyrelse i grundlagens anda och i dess tjenst. Dess frihet, lycka, heder och ära nu och i kommande tider!4 Ekrimurarelogen i Köpenhamn anställer i dag en sorgefest efver konung