utlopp. Hela besättniogen är räddad, men
skeppet vrak, Agda, stadt på resa från Que-
bec till Hull med last af majs, inköptes i april
— detta år från ett tyskt rederii Bremer-
aven,
Norska statsrådet Segelcke
har enligt Morgenbladet kallats till Stock-
holm, dit han från Kristiania afreste i lör-
dags för närmare öfverläggningar rörande
ett af honom upprättadt utkast till ny värne-
pligtslag.
Storthingspresidenten Johan
Sverdrup, Norges inflytelserikaste po-
litiska personlighet och chef för folkpar-
tiet i Norge, har nyligen deltagit i ett po-
litiskt folkmöte i Lillehammar, för hvilket
norska tidningarne nu innehålla långa refe-
rater, och blef omedelbart derefter, eller i
måndags, inbjuden till en fest i Kongsvin-
ger, i hvilken omkring 100 personer deltogo,
deribland flera framstående storthingsmän.
I sitt svar på den honom egnade skålen ut-
talade hedersgästen sin glädje öfver att han
fått tillfälle att verka för det segrande i
vårt liff och Sför den dag, som håller på
att bryta fram4. Talaren yttrade bland
annat äfven följande, som förtjenar antecknas:
Under närmaste tiden efter 1814 bildade
sig i Norge en embetsmannaaristokrati i
det att embetsmännen togo sig rättighet
att företrädesvis vara folkets ställföreträ-
dare. Men Eidsvoldsbragden (stiftandet af
Norges grundlag) var dock icke förgäfves.
Embetsmannastyrelsens dagar voro räknade.
Då folkets medvetande klart hade fattat
friheten såsom värn mot godtycket, och då
det förstol futvecklingstanken, och då det
hade lärt sig inse, att endast det är en
vinst, som är sjelfförvärfvadt, då var ock
utvecklingens gång oryggligt betecknad. Vi
ha bevittnat att denna utveckling gått
framåt under motstånd, under oupphörligt
motstånd af dem, som hafva makten, och
deras vänner. Det var vår uppgift att föra
frihetsverket vidare fram: från fädren är
det kommet, till söner skall det gå! Det
måste gå, när vi med kärlek sluta oss till
det samfällda arbetet: för folkstyrelse, folk-
lycka, folkära! Detta är det segrande i
folkens lif, detta är det största! Måste
icke folket följa utvecklingen? Måste det
icke välja ett starkt, karakterfast storthing,
som var dess vilja och less makt? (Jo,
jo!) Han var öfvertygad om, att han en-
dast gaf uttryck åt det, som rörde sig hos
landets bäste och ädlaste män, när han ut-
bragte en skål för en kraftig och upplyst
sjelfstyrelse i grundlagens anda och i dess
tjenst. Dess frihet, lycka, heder och ära
nu och i kommande tider!4
Ekrimurarelogen i Köpenhamn
anställer i dag en sorgefest efver konung