-—-— AVA -
— Bir, ni sade nyss att ni känner mig i
grund; ni må inte tvifla på att också jag
känner er. Ni är en gentleman — en riktigt
rar menniska — och just derför att ni är en
gann gentleman, eger ni alltför mycken hög-
sinthet för att inte bemöta mig bättre än jag
förtjenar, vare sig jag är er tjenare, hvilket
jag alltid varit, eller jag uppträder oförskämdt
och rider öfver ert hufvud på det sätt ni nu
talat om. Men jag vet min plats, sir, och jag
vet också er. Om inte den der fördömde
Svarte falken vore — hin anamme honom!...
jag kan inte bjelpat, sir, men jag vill och jag
måste förbanna honom, äfven om han skulle
låta arkebusera mig föret — vore inte han, sä-
ger jag, så skulle ni åtminstone varit sqvadron-
chef vid det här laget. Derpå kan ingen
tvifla. Fråga alla kamraterna hvad de tänka,
och ni skall få höra samma mening. Nåväl,
sir, ni vet, att jag är en man som håller hvad
jag lofvar; och jag svär nu vid allt hvad he-
ligt är att, om ni inte låter mig gå min egen
väg, om jag kommer underfund med att ni
på minsta sätt lagt er ut för mig hos befälet,
så rusar jag på Chåteauroy första gången jag
derefter får se honom, och om jag ej orkar
vrida af honom nacken, skall han åtminstone
pli ärligen strypt. Nu har ni hört min ed.
Och Cecil såg väl, att han också skulle
hålla den. Rakes hat till den allsmäktige
regementschefen var lika bittert som hans kär-