— 402 —
— Ja, det gör jag, emedan de franska mi-
litärmyndigheterna förstå att skapa ypperliga
goldater genom att väcka krigarnes ärelyst-
nad och belöna dem. I denna armå vet hvarje
tapper man, att hans värde vinner erkännan-
de, och han vet också att han en gåpg, så-
som utsliten veteran, icke blir öfvergifven och
lemnad att dö i ett dike.
— En tapper mans värde vinner här er-
känrande, säger han, och dock är han sjelf
ännu blott korporal, tänkte hertiginnan, under
det han fortfor:
— Eftersom jag kommit hit, så tillåt mig
begagna tillfället att i armåns namn tacka er
för er frikostighet mot de sjuka soldaterna.
Var förvis:ad, att inom hospitalets murar många
lidande hjertan nu äro fyllda af tacksamhet
för ert ädelmod.
— Ädelmod! Kalla det inte så! Hvad har
jag gjort, hvilken uppoffring är det jag under-
kastat mig? Ack! vet ni, vi menniskor äro
förskräckligt sjelfviska... Ser man saken från
den rätta sidan, är jag tvärtom er stor tack
skyldig för det ni påmirde mig om dem som
lida.
Det låg ett uttryck af sjelfanklagelse ihen-
nes röst, då hon yttrade detta; den vanliga
kölden och högdragenheten i hennes ton hade
försvunnit; den förnäma damen talade pu med
korporaler, såsom en menniska med en men-
niska.
Vi upprepa ånyo, hvad vi flera gånger f. rut