Gustaf 1766. 1772 kröntes hon till drottning
och blef enka 1792, efter att hafva burit
kronan i 20 år. Vid 68 års ålder afled hon
1814. (16) Fredrika Dorothea Vilhelmina,
Gustaf IV Adolfs gemål, prinsessa af Baden,
var född år 1781. Sexton år gammal, blef hon
år 1797 förmäld med då nittonårige konungen,
hvars afsättning och landsflykt hon delade år
1809. Året derpå blefvo de båda makarne
skilda. Drottningen dog i Lausanne 1826.
(17) Hedvig Elisabetk Charlottas födelseår
finnes icke uppgifvet; hon förmäldes 1774 med
dåvarande hertig Carl af Södermanland, hvil-
ken sedermera blef konung Carl XIII 1809,
eller samma år som Gustaf IV Adolf afsattes.
Hon delade tronen med sin gemål i nio år, eller
till dennes död 1818, och efterlefde honom
blott några månader. (18) Eugenia Bernhar-
dina Desideria föddes i Marseille 1781 och
blef 1798, sjutton år gammal, förmäld med ;
generalen, f. d. ambassadören och krigsministern
Jean Baptist Jules Bernadotte, som 1810 valdes
till Sveriges kronprins och 1818 blef dess
konung under namn af Carl XIV Johan. Enka 4
vid konungens 1844 timade död, efter att i
26 år ha varit Sveriges drottning, afled hon år
1861, 80 år gammal. (19) Josefina Maximiliana
Eugenia, prinsessa af Leuchtenberg, föddes
år 1807, blef 1823 förmäld med kronprinsen
Oscar och kröntes tillika med honom till
Sveriges drostning 1844. Enka vid konungens
död 1859, efter att i 15 år ha burit kronan,
har nu enkedrottoing Jesefina uppnått 64 års
ålder. (20) Vilhelmina Fredrika Alexandra
Anna Lovisa, prinsessa af Nederländerna, (
föddes år 1828 samt förmäldes med kronprinsen
Carl 1850, vid 22 års ålder. Tillika med sin
gemål uppsteg hon på tronen 1859 och afled
1871, efter att i 12 år ha varit Sveriges drott-
ning. (21) Sofia Vilhelmina Mariana Hen-
rietta, prinsessa af Nassau, vår nuvarande
drottning, föddes år 1836, förmäldes med
dåvarande hertig Oscar af Östergötland 1857
och har, som bekant, helt nyligen med sin
genål uppstigit på svenska tronen.
tn hvardegshistoria borättas!af krö-
niköron i tidningen Karlshamn sålunda: En
piga i Karlshamn hade till fästman en sjöman,
J fjor, då denne skulle ut på en längre resa,
var afskedet både ömt och rörande,
Nu reser Jag till fjerran landen.
Adjö, arväl, min lilla vän.
Men räck mig ej den falska handen,
Den trogna far jag gifvit dig.
Så sjöng fästmannen, och fästmön lofvade
att förblitva honom trogen, om han också blefvo
borta i sju år eller ännu längre, Sjömannen
for, qvarlemnande hos sin fästmö sitt hjerta och
sin sparbanksbok, Flickan var honom också
verkligen trogen ett helt år, men började lik-
väl tycka, att väntan blef något låg, Fn vao-
ker dag — det var on lördag — giek hon på
torget för att köps potatis, kom så till en bon-
do, hvilken hade vacker gommarpotatis af den
flammiga sorten; med honom inledde hon han-
del. Bonden å sin sida började med henne
ett samtal och frågade om hon hade
någon fästman. Nej men, har jag ej, sva
rade flickan.
Åh, det var besynnerligt, sade sonden att
en så vacker deka inte har någon fästman.
Nej, det är så dyra tider, menado flickan,
så att det har ej räckt till med någon fist-
man för mig.
Bonden omtalade derefter, att han var ogift,
men hado sett välförsedt bo, och under det han
mätte i potatisen, frågade han flickan, om hon
ieke ville blifva hans hustri. Flickan slog
så ned ögonen liksom om hon blifvit för
lägen, heones blick föll dervid på potatisen,
men för, hennes själs öga framställde sig
bilden af en välförsedd bondgård med
gina kor, får och grisar, vidare väfstolar, spinn-
rockar, ett fullt linneskåp m. m. Hon före-
gtällde sig välbehaget af att vara herrskarinna
inom deana verld, i stället för att bli en fat-
tig sjömanshustru, och hennes beslut var snart
fattadt.
Nå, hvad säger du om förslaget? frågade
bonden, som tyckte att svaret dröjde nog
länge. :
Jag vet inte hvad jag skall säga, svarade
flickun och försökte att rodna.
Ah prat! det är så godt du säger ja genast,
så är saken afgjord.
Ja, men då skall du lofva, att alltid vara
beskedlig emot mig.
Ja, det kan du vara säker på att jag skall.
Så blef då saken afgjord och för att be-
segla förbundet gingo kontrahonterna in på en
invid torget belägen gård, dor i en vedbod de
första kyasarne utbyttes. Åtta dagar derefter
lyste det för dem i Asarums kyrka.
Emellertid var sjömannen på resa mot hem-
met, Han var glad i hågen, ty när han kom
hem, skulle han gifta. sig med sin vackra och
snälla fästmö, Derom talade han alltjomt med
sina kamrater, men dessa menade, att han
borde ei vara för siker på pin sak; kanske
jästmön hade blifvit honom otrogen. I Håva
mål står detju:
sMöars ord
skall ingen tro
och ej hvad qvinnor tala:
ty på rullande hjul
vardt qvinnobjertat skapadt
och svek i bröstet lagdte. l
Ja4, svarade vår hederlige siöman,tdet
var en hedning som skret det der och det
gällde de hedniska qvinnorna, men min flicka
hon är en kristen menniska hon. För ofrigt
känner jag henne för väl, för att jag skulle
misstro henne, hon är den bästa flicka på
f