Bref från Skäne.
Malmö den 23 oktober.
Här bäres ännu, framför allt af damer-
na, djup sorgdrägt. Man hade föreställt sig,
att denna skulle aflagts sedan klagodagen
firats, men det är endast undantagsvis man
möter någon, som icke påminner om kungs-
sorgen. Också hafva presterna såväl här
som på andra ställen inpräglat hos sina åhö-
rare, huru djupt de måste känna fsig berörda
af den stora landssorg, som utbredt sig ge-
nom konungens bortgång.
Under den aflidne konungens sista vistelse
här och ända till dess hans lik härifrån af-
sändes, samlades provinsens mest betydande
män hit. Af de högre embetsmännen och
den aflidnes förtroligare bekanta betraktades
det särskildt som en kär skyldighet att åt-
följa likfärden från residenshuset till jern-
vägsstationen. Så mycket större uppmärk-
samhet ådrog det sig, att tvenne af provin-
gens framstående män uteblefvo vid det
senare tillfället, liksom de förut underlåtit
att personligen underrätta sig om konungens
helsotillstånd. Den ene, förste hofstallmä-
staren Tornerhjelm, har alltid setts bland
Carl XV:s förtroligaste omgifning, hvarhelst
denne under helsans dagar uppträdde inom
provinsen. Förvåningen öfver hans uteblif-
vande nu upphörde också icke förrän man
af Stockholmstidningarne inhemtade, att han
redan den 21 september inpasserat som re-
sande i hufvudstaden och tagit sitt logis
på hotell Kung Carl. Det gissades då, att
han icke varit obenägen att åtaga sig någon
beskickning till främmande hof för fram-
förande af den sorgliga underrättelsen om
konung Carl XV:s död och den glada
om konung Oscar II:s lyckliga tronbestigning.
Förmodligen voro dessa uppdrag vid hans
ankomst till hufvudstaden redan fördelade
— annars hade han utan tvifvel varit sär-
deles passande att utföra ett sådant, såsom
förut lika gerna sedd i palatset vid Gustaf
Adolfs torg som i vestra slottsflygeln. Ja,
det påstås att förre hertigen af Östergötland
under sista riksdagen hedrat honom med
nådiga morgonbesök i hans bostad i det
närbelägna Bondeska huset.
Ten andre uteblifne var chefen vid skån-
ska dragonregementet, öfverste Sjökrona.
Om något förtroligare förhållande mellan
honom och den aflidne kungen vet man ej
att tala, men nog betraktades hans utnäm-
ning till regementschef som en synnerlig
nådebevisning mot honom sjelf, om ej för
regementet. Också påstås det, att bland
regementsofficerarne åtskilligt tal uppkom-
mit derom, att deras chef brustit i de vörd-
nadsbetygelser, som de anse hafva ålegat
honom mot den aflidne konungen.
Under de två sista åren har det garska
allmänt omtalats, att landshöfdingen von Troil,
såsom varande pensionsmessig, snart ämnade
afgå från länsstyrelsen, och sjelf har han
gifvit ytterligare anledning till detta anta-
gande, då han under tiden hyrt en våning
i kustchefen Abrahamssons gård. Om detta
skedde före eller efter dennes utnämning
till Vasariddare lemna vi osagdt, men bo-
staden är fullt passande för en riddersman,
vore det än en med blåa bandet. Då för nå-
gon tid sedan under förre konungens vi-
stelse i Aachen det sorgliga ryktet om hans
snart förestående bortgång började spridas i
provinsen, utgick äfven ett rykte om, att
en ministörförändring snart derefter förestod,
och ex, Adlercreutz uppgafs som designerad
höfding i Malmöhus län. Det bemärktes i
sammanhang dermed, att en from glädje ut-
bredde sig öfver läsarnes annars trumpna
anleten och harponymferna ställde sig för
någon tid till efterrättelse påbudet om att
sjunga sedigare sånger, icke lyfta på kjolarno
eller nedträda från sina platser för att klinga
med åskådarne, för hvilket de ock redan
blifvit betackade i tidningen Framåt. Men
nu tyckes det emellertid, som om landshöf-
dingen von Troil i anledning af regementsom-
bytet ville ytterligare något betänka sig,
innan han lägger in om afsked. I det stäl-
let säges det, att han nästa vår ämnar be-
gära någon tids tjenstledighet för att se till