RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN; Utlagdt foster. Uti en med latrin lastad rtråm vid namn Mälaren har, då densamma vid ermdön aflastades, påträftats ett dödt, efter ut seendet fullgånget, gossebarn. Pråmen har unler pågon tid legat vid Ladugårdslandsviken i Stockholm i och för intagande af last, och förmodas barnet under denna tid blifvit kastadt i densamma. Någon spaning på barnets moder har hittills ej kunnat erhållas. Engenm bror i spel. Handlanden i Sundsvall Carl Johan Larsson har i går i till detektiva olisen aflåtet telegram underrättat, att hans broer, resehandlaren Johan Gustaf Larsson rymt från nämda stad, medtagande en liten nätt reskassa på 8,670 rdr. LÄNSCELLFÄNGELSET. Försvarslös. Arbetskarlen A. Danielsson Modin, född 1810 i Jerfälla socken, hvilken för olofligt kringstrykande i hufvudstaden samt för fylleri natten till den 1 dennes af polisen anhölls samt efter undergången bestraffning för fylleri till k. befhdes vidare åtgärd öfverlemnades, dömdes den 24 i denna mänad att i saknad af laga försvar hällas i 8 månader till allmänt arbete å Långholmen. LANDSORTEN. Rån å landsväg, Landtbrukaren C. O. Möller å Vippeby gård i Kalmar socken af Upsala län har till polisen låtit anmäla, att han onsdagen den 23 d:s på aftonen, då har kom åkande i närheten af sitt em, blef öfverfallen och rånad på en summa af 260 rdr och af rånaren fått begge armarne afslagna. Menedares straff, Från tingsstället Likenäs i Vermland skrifves den 9 oktober till Vermlands läns tidning: För en stund sedan fick man bevittna en scen, som de många åskådarne dertill säkerligen icke snart skola förglömma. Här pågår ordinarie höstetinget. Hrr Hichen, Seaton Hichen från Göteborg hade låtit instämma Jon Olsson N:a Kärrbackstrand jemte två andia dennes stallbröder med yrkande om ansvar för det de olofligen tagit virke och timmer från nämda herrars skogar. De tilltalade nekade fräckt, ehuru man tydligen visste att de voro skyldige; två instämda och edsvurna vittnen skulle således afhöras. Första vittnet, en god vän och arbetskamrat med svarandena, kunde på intet sätt förmås att redigt eller rakt på sak esvara de af domaren och kärandeombudet framställda frågor, utan slingrade sig än hit och än dit. Den ena motsägelsen följde på den andra, så att uppenbart kunde skönjas det vittnet ville slippa från att uppenbara sanningen; men uppmärksamgiord härpå och hårdare ansatt med frågor, vaknar slutligen samvetets röst — mannen bleknar, förlorar medvetandet, vacklar och är färdig att falla, då två af rättens ledamöter måste mottaga och bära honom ut från tingssalen. — Kommer så det andra vittnet i ordningen. Nära nog samma förhål!ande; denne hade likväl något större fysisk styrka, så att han utan hjelp kunde lemna tingssalen, men väl kommen utom dörren, står han der såsom en bildstod — blek zom döden. En välvillig person bemtar en skopa vatten för att derme söka släcka den eld, som synbarligen uppstått, men — sådan eld släckes icke med vatten allena. Sa dr pe om IRAN ar ah VAR VR Fd JAA NAR Er LR rt Apt TN Tr era I ÄRE SN ere 0