RÄTTEG.- och POLISNYHETER.
POLISEN;
Utlagdt foster. Uti en med latrin lastad
rtråm vid namn Mälaren har, då densamma vid
ermdön aflastades, påträftats ett dödt, efter ut
seendet fullgånget, gossebarn. Pråmen har unler
pågon tid legat vid Ladugårdslandsviken i Stock-
holm i och för intagande af last, och förmodas
barnet under denna tid blifvit kastadt i densamma.
Någon spaning på barnets moder har hittills ej
kunnat erhållas.
Engenm bror i spel. Handlanden i Sunds-
vall Carl Johan Larsson har i går i till detektiva
olisen aflåtet telegram underrättat, att hans bro-
er, resehandlaren Johan Gustaf Larsson rymt
från nämda stad, medtagande en liten nätt res-
kassa på 8,670 rdr.
LÄNSCELLFÄNGELSET.
Försvarslös. Arbetskarlen A. Danielsson
Modin, född 1810 i Jerfälla socken, hvilken för
olofligt kringstrykande i hufvudstaden samt för
fylleri natten till den 1 dennes af polisen anhölls
samt efter undergången bestraffning för fylleri till
k. befhdes vidare åtgärd öfverlemnades, dömdes
den 24 i denna mänad att i saknad af laga för-
svar hällas i 8 månader till allmänt arbete å Lång-
holmen.
LANDSORTEN.
Rån å landsväg, Landtbrukaren C. O. Möller
å Vippeby gård i Kalmar socken af Upsala län har
till polisen låtit anmäla, att han onsdagen den 23 d:s
på aftonen, då har kom åkande i närheten af sitt
em, blef öfverfallen och rånad på en summa af 260
rdr och af rånaren fått begge armarne afslagna.
Menedares straff, Från tingsstället Like-
näs i Vermland skrifves den 9 oktober till Verm-
lands läns tidning: För en stund sedan fick man
bevittna en scen, som de många åskådarne dertill
säkerligen icke snart skola förglömma. Här pågår
ordinarie höstetinget. Hrr Hichen, Seaton Hichen
från Göteborg hade låtit instämma Jon Olsson N:a
Kärrbackstrand jemte två andia dennes stallbröder
med yrkande om ansvar för det de olofligen tagit
virke och timmer från nämda herrars skogar. De
tilltalade nekade fräckt, ehuru man tydligen visste
att de voro skyldige; två instämda och edsvurna
vittnen skulle således afhöras. Första vittnet, en
god vän och arbetskamrat med svarandena, kunde
på intet sätt förmås att redigt eller rakt på sak
esvara de af domaren och kärandeombudet fram-
ställda frågor, utan slingrade sig än hit och än
dit. Den ena motsägelsen följde på den andra, så
att uppenbart kunde skönjas det vittnet ville slippa
från att uppenbara sanningen; men uppmärksam-
giord härpå och hårdare ansatt med frågor, vak-
nar slutligen samvetets röst — mannen bleknar,
förlorar medvetandet, vacklar och är färdig att
falla, då två af rättens ledamöter måste mottaga
och bära honom ut från tingssalen. — Kommer så
det andra vittnet i ordningen. Nära nog samma
förhål!ande; denne hade likväl något större fysisk
styrka, så att han utan hjelp kunde lemna tings-
salen, men väl kommen utom dörren, står han der
såsom en bildstod — blek zom döden. En välvillig
person bemtar en skopa vatten för att derme
söka släcka den eld, som synbarligen uppstått,
men — sådan eld släckes icke med vatten allena.
Sa dr pe om IRAN ar ah VAR VR Fd JAA NAR Er LR rt Apt TN Tr era I ÄRE SN ere 0