vågat mot henne framkasta en sådan beskyll-
ning.
— Ja, ett helt vanligt misstag, min fru —
det att tro att under en simpel soldats grofva
uniform omöjligen kan finnas detta aristokra-
tiska monopol gom kallas finkänsla.
— Jag förstår er icke.
Hon talade med mycken köld; och hon ån-
grade djupt att hon låtit släppa in en afri-
kansk jägare till sig.
— Måhända icke. Det är då mitt eget fel,
att jag inbillade mig vara förstådd af er. An-
narg skulle jag aldrig ha inträngt till er på
detta sätt. Den förödmjukelse, ni behagat
tillskynda mig, kunde jag ej undgå, eftersom
ni utsett honom till ert redskap. Hade jag i
ringaste mån opponerat mig mot min förman,
skulle åtskilliga af mina kamrater, gom äro
mig tillgifna men hata honom, ha tagit mitt
parti och säkerligen af sin ifver låtit sig för-
mås till att begå våldeamheter, som sedan
kommit att kosta deras lif. Jag nödgades
mottaga betalningen och vänta, tills jag finge
tillfälle att återställa beloppet åt er. Jag har
ingen rätt att beklaga mig för det ni beredt
mig denna smärta, ty jag vet att för en per-
gon i min ställning är det en heder att vara
ihågkommen af hertiginnan Corone, äfven då
hon visar detta genom en skymf.
Medan han yttrade de sista orden, framlade
han på ett bord, gom stod bredvid honom, allt
det guld, ban erhållit af Chåteauroy. Hon