vågat mot henne framkasta en sådan beskyllning. — Ja, ett helt vanligt misstag, min fru — det att tro att under en simpel soldats grofva uniform omöjligen kan finnas detta aristokratiska monopol gom kallas finkänsla. — Jag förstår er icke. Hon talade med mycken köld; och hon ångrade djupt att hon låtit släppa in en afrikansk jägare till sig. — Måhända icke. Det är då mitt eget fel, att jag inbillade mig vara förstådd af er. Annarg skulle jag aldrig ha inträngt till er på detta sätt. Den förödmjukelse, ni behagat tillskynda mig, kunde jag ej undgå, eftersom ni utsett honom till ert redskap. Hade jag i ringaste mån opponerat mig mot min förman, skulle åtskilliga af mina kamrater, gom äro mig tillgifna men hata honom, ha tagit mitt parti och säkerligen af sin ifver låtit sig förmås till att begå våldeamheter, som sedan kommit att kosta deras lif. Jag nödgades mottaga betalningen och vänta, tills jag finge tillfälle att återställa beloppet åt er. Jag har ingen rätt att beklaga mig för det ni beredt mig denna smärta, ty jag vet att för en pergon i min ställning är det en heder att vara ihågkommen af hertiginnan Corone, äfven då hon visar detta genom en skymf. Medan han yttrade de sista orden, framlade han på ett bord, gom stod bredvid honom, allt det guld, ban erhållit af Chåteauroy. Hon