Är statsrådet Bergströms val lagligt? En insändare, gom tyckes i politiskt hängeende höra till centern och som tydligen ogillar den nuvarande lydelsen af riksdagsordningens 19:de 2 (hvilken ock enligt vår mening väl tål att tänka på ändring uti), men likväl håller på pligten att efterlefyva gällande grundlag, skrifver: Enligt grundlagens bokstaf är detta val alldeles olagligt. Hade statsrådet valts i Kristianstad, skulle valet varit lika olagligt. Hvyarest var då statsrådet B. valbar? Ingenstädes. Huru sker det? Jo, om en person under en valperiod flyttar från en valkrets till en annan, så förlorar denna person sin politiska myndighet, allra minst för ett år, men ofta för två eller tre. Således är det ett brott eller fel att flytta till en annan valkrets. Detta tyckes vara grundlagens tanke. Stockholms välmän kände icke detta och gåfvo statsrådet Bergström sina röster, ehuru statsrådet ej varit lagligen röstberättigadt här ett helt år. Öfverståthållareembetet kan ej hesler gilla, att grundlagen utestänger ett statsråd från riksdagsbänken, men törs ej öppet ogilla vallagen, utan tillgriper den gamla utvägen att förklara honom. Men nu faller det sig så illa, att dessa lagförklaringar af allmänheten anses lika med lagvrängningar eller advokatyr, emedan allmänheten har svårt att tro, att utslaget fallit lika, derest det gällt en röd republikan i stället för ett af Stockholms byråkrater, börsmagnater och rojalister omtyckt statsråd, gom efter regentombytet kan mista sin taburett. Att bevara hr Bergström för den högre politiken genom att insätta honom på Stockholmsrepresentanternas bänk, se der ett snilledrag af något klyftigt hufvud, som dock tyvärr ej nog studerat grundlagens bud, utan tänkt: statsrådet B. kunde ej väljas i Kristianstad, utan måste således vara valbar i hufvudstaden. Detta synes vara sundt tänkt, men grundlagen vill, att man skall skaffa sig mer än ett års bekantskap med den valkrets, dit man flyttat, eller ock vill han utestänga äfventyrare, som fammanströmma, der åtel finnes, såsom vi sett vara händelsen i Paris 1789—92, 1830, 1848. För svenskens betänksamhets skuld är denna farhåga alldeles onödig, ty med våra slutna omröstningar skulle ett skräckvälde ega högst små utsigter; dessutom ha vi en:census, som utestänger den lösa befolkningen. Vi tro således, att hr Bergström borde vara valbar i Stockholm, men vi tro ock, att grundlagen först måste ändrag, innan en så qvalificerad kandidat, som statsrådet då var, kan väljas. Lagen skall man lyda och ändra den, då han är felaktig, men ej får man vrida och vränga honom, icke ens då hans brister göra ett statsråd förfång. All vrängd lagtolkning gör desto större förargelse, ju högre der person gtår, till hvilkens förmån lagen kränkes genom spetsfundiga förklaringar eller partisk tolkning. Vi beklaga på det högsta, att statsrådet Bergström ej egt nog takt att frånsäga sig kandidaturen, ty förargelse har detta val åstadkommit och skall åstadkomma ännu mer, om statsrådets val skulle gillas i högsta instansen. Känsla för det passande och urskiljning nog att undvika sådana lockelser, som kunna misskreditera regeringens anseende, har man rättighet att vänta af dem, som sitta i konungens råd. Justus Jonas. sen alående kritik.