Är statsrådet Bergströms val
lagligt?
En insändare, gom tyckes i politiskt hän-
geende höra till centern och som tydligen
ogillar den nuvarande lydelsen af riksdags-
ordningens 19:de 2 (hvilken ock enligt vår
mening väl tål att tänka på ändring uti),
men likväl håller på pligten att efterlefyva
gällande grundlag, skrifver:
Enligt grundlagens bokstaf är detta val
alldeles olagligt. Hade statsrådet valts i
Kristianstad, skulle valet varit lika olag-
ligt.
Hvyarest var då statsrådet B. valbar?
Ingenstädes.
Huru sker det?
Jo, om en person under en valperiod
flyttar från en valkrets till en annan, så
förlorar denna person sin politiska myndig-
het, allra minst för ett år, men ofta för
två eller tre. Således är det ett brott eller
fel att flytta till en annan valkrets. Detta
tyckes vara grundlagens tanke. Stockholms
välmän kände icke detta och gåfvo stats-
rådet Bergström sina röster, ehuru statsrå-
det ej varit lagligen röstberättigadt här ett
helt år.
Öfverståthållareembetet kan ej hesler
gilla, att grundlagen utestänger ett statsråd
från riksdagsbänken, men törs ej öppet
ogilla vallagen, utan tillgriper den gamla
utvägen att förklara honom. Men nu faller
det sig så illa, att dessa lagförklaringar af
allmänheten anses lika med lagvrängningar
eller advokatyr, emedan allmänheten har
svårt att tro, att utslaget fallit lika, derest
det gällt en röd republikan i stället för ett
af Stockholms byråkrater, börsmagnater och
rojalister omtyckt statsråd, gom efter re-
gentombytet kan mista sin taburett. Att
bevara hr Bergström för den högre politi-
ken genom att insätta honom på Stock-
holmsrepresentanternas bänk, se der ett snille-
drag af något klyftigt hufvud, som dock
tyvärr ej nog studerat grundlagens bud,
utan tänkt: statsrådet B. kunde ej väljas
i Kristianstad, utan måste således vara
valbar i hufvudstaden. Detta synes vara
sundt tänkt, men grundlagen vill, att man
skall skaffa sig mer än ett års bekantskap
med den valkrets, dit man flyttat, eller ock
vill han utestänga äfventyrare, som fam-
manströmma, der åtel finnes, såsom vi sett
vara händelsen i Paris 1789—92, 1830,
1848. För svenskens betänksamhets skuld
är denna farhåga alldeles onödig, ty med
våra slutna omröstningar skulle ett skräck-
välde ega högst små utsigter; dessutom ha
vi en:census, som utestänger den lösa be-
folkningen. Vi tro således, att hr Berg-
ström borde vara valbar i Stockholm, men
vi tro ock, att grundlagen först måste än-
drag, innan en så qvalificerad kandidat, som
statsrådet då var, kan väljas. Lagen skall
man lyda och ändra den, då han är felak-
tig, men ej får man vrida och vränga ho-
nom, icke ens då hans brister göra ett stats-
råd förfång. All vrängd lagtolkning gör
desto större förargelse, ju högre der person
gtår, till hvilkens förmån lagen kränkes ge-
nom spetsfundiga förklaringar eller partisk
tolkning. Vi beklaga på det högsta, att
statsrådet Bergström ej egt nog takt att
frånsäga sig kandidaturen, ty förargelse har
detta val åstadkommit och skall åstadkom-
ma ännu mer, om statsrådets val skulle
gillas i högsta instansen. Känsla för det
passande och urskiljning nog att undvika
sådana lockelser, som kunna misskreditera
regeringens anseende, har man rättighet att
vänta af dem, som sitta i konungens råd.
Justus Jonas.
sen alående kritik.