förträffligt för denne begåfvade sångare, hvars ppfattning i det hela visade sig vara sann och liflig. Tonio torde neg komma att anstå hr Torsslow, hvilket i synnerhet visade sig i hans lifliga spel. I sången besvärades han deremot i första akten af en märkbar rädsla, som föranledde ett par mindre lyckade momenter; dock skall detta, såsom vi hoppas, hjelpa sig nästa gång. Markisinnan befann sig hos fru Palm i goda händer, hvilket isynnerhet visade sig i andra akten, der hon på ett utmärkt sätt utförde rollen. I första akten deremot var äfven fru P. något besvärad och vågade sig ej riktigt fram; här borde äfven den komiska sidan hos den gamla damen de Vancien regime något mera framlyftas. ÅAfven detta kommer utan. tvifvel nästa gång i ordning: Hr Sandstedt ersätter eom Hortensio visgserligen icke hr Knut Almlöf; men han ger rolen i allt fall ganska berömvärdt, och åen är tvifvelsutan att räkna blen1l hr 9:slyckligare. I det hela äro de sceniska anordningarne goda, och åtskilliga momenter gjordes vu annorlunda än förr; t. ex. gtriden om Marie mellan Tonio och Sulpice i första akten, der alla tre böra utveckla ett fermt och qvickt spel, hvilket nu ocxz skedde; endast Sulpice behöfde här något mera rörlighet. Gruppefingen i första finalet kunde varit något lyckligare rangerad; äfven mnedgick ridån efter första akten något för tidigt, hvilket afklippte slutet af den vackra tabl Bi