förträffligt för denne begåfvade sångare,
hvars ppfattning i det hela visade sig vara
sann och liflig.
Tonio torde neg komma att anstå hr
Torsslow, hvilket i synnerhet visade sig i
hans lifliga spel. I sången besvärades han
deremot i första akten af en märkbar rädsla,
som föranledde ett par mindre lyckade mo-
menter; dock skall detta, såsom vi hoppas,
hjelpa sig nästa gång.
Markisinnan befann sig hos fru Palm i
goda händer, hvilket isynnerhet visade sig
i andra akten, der hon på ett utmärkt sätt
utförde rollen. I första akten deremot var
äfven fru P. något besvärad och vågade sig
ej riktigt fram; här borde äfven den komi-
ska sidan hos den gamla damen de Vancien
regime något mera framlyftas. ÅAfven detta
kommer utan. tvifvel nästa gång i ordning:
Hr Sandstedt ersätter eom Hortensio vis-
gserligen icke hr Knut Almlöf; men han ger
rolen i allt fall ganska berömvärdt, och åen
är tvifvelsutan att räkna blen1l hr 9:slyck-
ligare.
I det hela äro de sceniska anordningarne
goda, och åtskilliga momenter gjordes vu
annorlunda än förr; t. ex. gtriden om Marie
mellan Tonio och Sulpice i första akten, der
alla tre böra utveckla ett fermt och qvickt
spel, hvilket nu ocxz skedde; endast Sulpice
behöfde här något mera rörlighet. Gruppe-
fingen i första finalet kunde varit något
lyckligare rangerad; äfven mnedgick ridån
efter första akten något för tidigt, hvilket
afklippte slutet af den vackra tabl
Bi